Nyårsafton imorgon! Och vet ni, jag hade faktiskt helst tagit bort den dagen ur almanackan. Helst hade jag raderat alla ”storhelger”. I det här inlägget tänkte jag berätta varför.
När någon storhelg närmar sig får jag ofta ett par mejl och DM om ångest inför just storhelger. Särskilt midsommar och nyår är ju högtider där normen säger att man ska fira med ett stort kompisgäng eller med andra par. Men tänk om man är singel och kanske inte heller tillhör något kompisgäng? Man kanske inte ens har en enda kompis att fira med. Vad gör man då?
De som hör av sig till mig ber ofta om råd och sätt att tänka för att klara sig igenom dessa helger. Och eftersom jag själv ogillar dessa helger och själv haft mycket ångest inför dem under åren så har jag en hel del tankar att dela med mig av. För nej, jag tillhör inte heller något stort kompisgäng som umgås ofta. Jag har flera goda vänner, men det har liksom inte så ofta blivit av att vi har firat ihop. Ibland känns det som att ingen liksom vågar fråga, av rädsla för att få nobben. För tänk om den man frågar redan har planer? Det blir lite som dejting, rätt så ångestfyllt om man redan har blandade känslor inför de här högtiderna.
Midsommar har jag ofta ”löst” genom att antingen resa bort, gärna på någon gruppresa som innehåller träning, vandring, fotografering eller egentligen vad som helst som känns kul. Hellre hänga med likasinnade än att sitta hemma med ångest. Nyår har jag många år inlett med att springa Nyårsloppet i Vallentuna, sedan har jag åkt hem till mina föräldrar och firat med dem. Ibland har jag suttit hemma ensam vid tolvslaget. Inte särskilt kul, men livet är ju inte alltid roligt. Men visst kan jag önska att jag varit modigare och oftare vågat fråga om folk har planer. Att få ett nej är väl inte hela världen? De kan ju säga ja också…
I år hade jag helst bokat en resa till solen och värmen över både jul och nyår, men den ekonomin har jag inte riktigt. Så istället blev det Funäsdalen över jul med familjen, faktiskt riktigt kul. Och jag noterade att det var många av gästerna som antingen var par eller singlar. Som alltså inte heller hade någon stor släkt eller vänner att fira med. Eller så ville de bara bort från allt…
Har pratat med nyseparerade, ensamstående och singlar som avskyr storhelger. Jag har också pratat med gifta och sambos som har samma inställning. Oavsett var i livet man befinner sig så drabbas många av ångest när dessa högtider närmar sig. Antingen mår man dåligt för att man inte lever ett normliv med en massa vänner och självklara klickar att fira med, det gäller både par och singlar. Eller så mår man dessutom dåligt för att man helt enkelt inte har träffat någon och undrar om det någonsin kommer att ske.
Mitt bästa tips: våga fråga andra om de har planer! De flesta blir glada att bli tillfrågade och fler än du anar har inte heller planer! Och det är skönt att allt fler verkar våga frångå det där tvånget att fira med släkten eller ”gamla vanliga” paren och istället hittar på något helt nytt. Yes – något helt nytt får det bli 2019! Då fasen blir det sol och värme över både jul och nyår. Får nog börja spara redan nu…
STOR NYÅRSKRAM från mig till dig som läser det här! Känn dig inte ensam, fler än du anar är i samma situation. Vi måste bara bli bättre på att våga prata om hur vi har det. Och därför gör jag det nu, även om det är svårt att lämna ut sig så här. Men kanske hjälper det någon…
Fler här som inte älskar storhelger? Berätta gärna om hur du har ”löst” dessa för många ångestfyllda högtider.
Foto bilden ovan: Jonas Hansen
När någon storhelg närmar sig får jag ofta ett par mejl och DM om ångest inför just storhelger. Särskilt midsommar och nyår är ju högtider där normen säger att man ska fira med ett stort kompisgäng eller med andra par. Men tänk om man är singel och kanske inte heller tillhör något kompisgäng? Man kanske inte ens har en enda kompis att fira med. Vad gör man då?
De som hör av sig till mig ber ofta om råd och sätt att tänka för att klara sig igenom dessa helger. Och eftersom jag själv ogillar dessa helger och själv haft mycket ångest inför dem under åren så har jag en hel del tankar att dela med mig av. För nej, jag tillhör inte heller något stort kompisgäng som umgås ofta. Jag har flera goda vänner, men det har liksom inte så ofta blivit av att vi har firat ihop. Ibland känns det som att ingen liksom vågar fråga, av rädsla för att få nobben. För tänk om den man frågar redan har planer? Det blir lite som dejting, rätt så ångestfyllt om man redan har blandade känslor inför de här högtiderna.
Midsommar har jag ofta ”löst” genom att antingen resa bort, gärna på någon gruppresa som innehåller träning, vandring, fotografering eller egentligen vad som helst som känns kul. Hellre hänga med likasinnade än att sitta hemma med ångest. Nyår har jag många år inlett med att springa Nyårsloppet i Vallentuna, sedan har jag åkt hem till mina föräldrar och firat med dem. Ibland har jag suttit hemma ensam vid tolvslaget. Inte särskilt kul, men livet är ju inte alltid roligt. Men visst kan jag önska att jag varit modigare och oftare vågat fråga om folk har planer. Att få ett nej är väl inte hela världen? De kan ju säga ja också…
I år hade jag helst bokat en resa till solen och värmen över både jul och nyår, men den ekonomin har jag inte riktigt. Så istället blev det Funäsdalen över jul med familjen, faktiskt riktigt kul. Och jag noterade att det var många av gästerna som antingen var par eller singlar. Som alltså inte heller hade någon stor släkt eller vänner att fira med. Eller så ville de bara bort från allt…
Har pratat med nyseparerade, ensamstående och singlar som avskyr storhelger. Jag har också pratat med gifta och sambos som har samma inställning. Oavsett var i livet man befinner sig så drabbas många av ångest när dessa högtider närmar sig. Antingen mår man dåligt för att man inte lever ett normliv med en massa vänner och självklara klickar att fira med, det gäller både par och singlar. Eller så mår man dessutom dåligt för att man helt enkelt inte har träffat någon och undrar om det någonsin kommer att ske.
Mitt bästa tips: våga fråga andra om de har planer! De flesta blir glada att bli tillfrågade och fler än du anar har inte heller planer! Och det är skönt att allt fler verkar våga frångå det där tvånget att fira med släkten eller ”gamla vanliga” paren och istället hittar på något helt nytt. Yes – något helt nytt får det bli 2019! Då fasen blir det sol och värme över både jul och nyår. Får nog börja spara redan nu…
STOR NYÅRSKRAM från mig till dig som läser det här! Känn dig inte ensam, fler än du anar är i samma situation. Vi måste bara bli bättre på att våga prata om hur vi har det. Och därför gör jag det nu, även om det är svårt att lämna ut sig så här. Men kanske hjälper det någon…
Fler här som inte älskar storhelger? Berätta gärna om hur du har ”löst” dessa för många ångestfyllda högtider.
Foto bilden ovan: Jonas Hansen
Helgerna är som sagt inte min favorit. Det att man måste göra något speciellt hatar jag verkligen och gör man inte som normen tror alla att något är fel. Blev bjuden på två nyårsfirande i Sthlm iår, ett med övernattning på ett slott – säkert jättekul och ett standard med middag och några bekanta och några nya. Men tack men nej tack – åkte iväg utomlands på juldagen med mig själv pga allergi mot helghets och vem tackar nej till alla gratis ledighetsdagar?!? 🙂
Jamen exakt så – det där med att det måste vara SÅ speciellt och helst på ett visst sätt. Är också allergisk mot det. Helt rätt att åka iväg!
Jag gillar inte heller det men löser det genom att jobba. Idag jobbar jag 7-18 och imorgon 06:45-17. Har aldrig gillat storhelger. När jag var ung och bodde hemma var vi oftast iväg på resor så jag har inte fått med mig det ”högtidliga” i högtiderna. Och som vuxen tycker jag bara inte om förväntningarna som skapas. Därför jobbar jag hellre. Idag kommer dock min väninna förbi. Vi ska fira att vi båda har ”fått” ny lägenhet. Och snacka skit. Och titta på raketer från min lägenhet som har utsikt över hela Malmö (om jag kan hålla mig vaken så länge ?). Gott nytt år!
Låter som en riktigt härlig nyårsafton! Och egentligen är ju de här högtiderna dagar som alla andra. Kram!
Just nyårshelgen tycker jag också är jobbig då jag varit singel i många år och är så gammal att de flesta vänner har sambo/familj. De senaste åren har jag försökt se det som en vanlig dag då jag jobbar och sen bara är hemma, men det känns ju inte riktigt så. Jag har fått erbjudande om att vara med barnfamiljer eller umgås med ett par men då väljer jag hellre att vara hemma själv. Det som blir extra jobbigt är att omgivningen ser det som konstigt att man ska vara ensam och då blir det jobbigt att svara när folk frågar vad man har för planer för nyår. Jag har iaf tagit mod till mig och bokat in en träningsresa i mars 🙂
Bra med träningsresan! Och håller med dig, normen kring hur nyår ”ska” firas är jobbig!
Gillar inte heller storhelger. Som andra skrivit är det för mycket förväntningar och det ska vara så ”kul” och speciellt! Det är ju faktiskt bara en dag. Tycker hellre om att göra en sk vardag speciell ?
Håller helt med dig! Storhelger skapar jobbiga förväntningar hos många.
Känner att det är jobbigt med just nyår för att det blir så tydligt att vi inte har så många vänner att umgås med. Nästa år önskar jag att få åka bort så jag slipper allt som har med nyår att göra. Nu ska jag ut o träna iallafall! Kram och tack för dina ärliga inlägg ?
Jamen det är exakt det jag menar! Att dessa storhelger skapar ångest just för att man blir påmind om hur många vänner man har (eller inte har) och hänger man i sociala medier får man samtidigt se hur många vänner andra verkar ha… Gott Nytt och kram!
Du skriver mina känslor.
Vi spelar Nyårsbingo och gör det mys med barnen, men först lite träning. All kärlek till dig❤️
Gott Nytt År!??
Träning är alltid en bra idé! Tänkte själv riva av ett spinningpass strax! Gott nytt!
Gud vad du sätter ord på mina känslor! Alltid ångest för dessa högtider trots att jag har sambo och inte är ”ensam”. Men ändå är man liksom aldrig riktigt fulländad. I år ska vi på någon halvdan fest som ingen av oss egentligen är sugna på haha… Bara för att normen säger att man inte kan sitta hemma ensamma. Jaja… Först en löptur! Gott nytt år till dig. Du är klok och inspirerar.
Jamen det är ju det där jag menar! Man tvingar sig själv att gå på någon halvdan fest för att inte känna sig ”ensam” och stigmatiserad. Tror många som inte är singlar utan lever i parrelationer kan känna sig väldigt ensamma ändå, just för att man inte motsvarar ”vän-normen”. Gott nytt!
Du är bäst! Så ärlig och härlig! 🙂 Gott nytt, tack för att du delar med dig❤️
Tack, finaste du ? Och Gott Nytt!
jag kan verkligen relatera till det du skriver. Fick en tankeställare ifjol när min rumskompis och jag ordnade en Halloweenfest tillsammans. En av mina vänner som var bjudna sa ”men oj vad många vänner din rumskompis har” då sa jag att ”ja det stämmer, men tänk på oss, vi har bort i två länder, två olika delstater i Tyskland, och nu bor vi här sedan inte så lång tid tillbaka. Min rumskompis har bott här hela sitt liv!” Jag tror det är något man lätt glömmer om man flyttar mycket.
Med facit i hand så har vi också en massa vänner fast i olika städer i olika länder.
Midsommar löste jag med att bo i Tyskland några år, där firar ingen midsommar vilket kändes sååå skönt. Avskyr verkligen nyår, i år hade jag faktiskt inte tid att ha ångest över det (har flyttat tillbaka till Norden, fått nytt jobb i en ny stad med allt vad det innebär). Dagen före julafton blev jag inbjuden till en nyårsfest hos en vän och blev otroligt glad! Tyvärr blir der ingen fest hos henne eftersom hon blivit sjuk, så plan B är en nyårsmiddag hemma hos mig med några av gästerna som egentligen skulle fira hos min vän.
Tack för dina rader! Men visst är det märkligt och trist att så många känner att dessa storhelger ”måste lösas”? D v s att de skapar en massa ångest. Önskar dig en fin dag ❤️
Ja du har så rätt, visst är det märkligt! Tack, önskar dig också en fin dag ❤️
Som alltid kloka tankar & högt instämmande från min sida. Ingen inbjudan till Nyår igen…tror det blir tredje året nu. Det blev hemmamånader kväll med bubbel & god mat med sambon. Ska styra upp ett galej til nästa nyår. Är ju roligt med nyårsfirande med fest.
Tänker också att någon måste ju vara den som bjuder in…så kanske man blir bjuden ett annat år… Jag inser att jag är rätt dålig på att bjuda in, är inte uppfostrad i ett hem där det ställdes till med fest särskilt ofta. Gott nytt! Kram!
Jag gilla inte storhelger.jag avskyr
nyår.trist fira ensam.ha hänt man gjort det.ja bra resa iväg nyår som du gjort.