Det kom ett DM som jag känner att jag vill lyfta här. Kanske finns det någon som läser det här som har tankar att dela med sig av? Här kommer DM:et:
”Hej, jag har ett litet bekymmer. Hur hanterar/bemöter man att ens partner under fem års tid har gått upp över 20 kilo i vikt och inte riktigt bryr sig om det då god mat och dryck (i lite väl stora mängder) är mer intressant än träning? Det har tyvärr gått så långt att det börjar bli oattraktivt i mina ögon. Det är dessutom en mycket öm tå att prata om. Tyvärr är det här en tråkig del av mitt liv som jag har bortsett från alltför länge.”
Googlade och hittade ett pressmeddelande från 2017, där man kunde läsa att över hälften av svenskarna upplever att deras partner gått upp i vikt sedan de träffades och många känner också att partnern bryr sig mindre om utseendet efter att relationen inletts. Så det här fenomenet (eller vad man ska kalla det) verkar inte vara jätteovanligt.
Jag tycker att det här är en väldigt svår fråga med många bottnar. Det är ju ingen nyhet att de flesta av oss anstränger oss extra mycket när vi dejtar och vill visa oss från våra bästa sidor. När relationen har blivit mer stabil så tillåter man sig att slappna av lite. Något som givetvis är naturligt och bra, för orka vara i dejtingmode hela tiden. Den energin det tar, tell me about it..!
Men det här med att slappna av kan ju ta sig olika uttryck. Det kan verka drygt att störa sig på en partner som har gått upp i vikt, vid första anblicken kan det verka ytligt och oskönt. Men om man själv tränar mycket och vill leva hälsosamt kan det vara frustrerande med en partner som med tiden vill något annat. En dealbreaker, liksom.
För mig sitter inte kärleken i hur mycket min partner väger, men det är superviktigt att han gillar att vara aktiv (nej, man måste inte springa maraton för att vara ihop med mig) och framför allt: vill hitta på roliga saker tillsammans med mig där vi är aktiva och rör på oss. Annars har vi ett problem som är långt större än extra kilon. Vill inte min partner hitta på aktiva saker med mig så är det en fet dealbreaker.
Och hobbypsykologen i mig undrar om det kanske inte är snarare det som är problemet för DM-skrivaren. Att de liksom sakta glider isär eftersom de har mindre och mindre gemensamt. Och då kanske det är där någonstans man kan försöka få igång ett samtal. Men det är givetvis en tjejgissning. Du som läser det här kanske har egna erfarenheter och tankar i ämnet? Dela gärna i så fall.
Jag är en av de som gått upp i vikt🙋🏻♀️
Det är många faktorer som gjort att jag gått upp i vikt så som gener, barnafödande, sjukdom, deppresion med mera förutom att jag älskar mat och rör på mig mindre.
Min partner fann inte mig attraktiv de sista åren i vårt förhållande, men jag kom fram till att det hade mer med honom att göra än mig. Jag hade programmerat om min hjärna att älska min kropp men han var inte villig att göra detsamma. Du är nog inne på rätt spår när det gäller att de inte har så mycket gemensamt och att det är lätt att peka ut en konkret sak som kroppen att fokusera negativt på….
Ps. Han var lika ointresserad av mig under en period när jag gick ner 15 kilo… Så som sagt det ligger nog mycket annat bakom…