MÅNSTRÖM, DU ÄR FASEN RÄTT GRYM ALLTSÅ!

Petra MånströmArbetsliv, Karriär, Personlig utveckling, Psykologi3 Kommentarer

löpning

Igår hos terapeuten insåg jag det: jag suger på att berömma mig själv! Och samtidigt lägger jag alldeles för mycket energi på att fundera över vad andra tycker om mig.

När jag började springa 2009 fastnade jag snabbt för löpningen. Den var mätbar och enkel att förstå sig på, det tilltalade prestationsmänniskan Petra. Men lika snabbt insåg jag också att jag inte hade samma talang för löpning som jag hade när jag höll på med simning under uppväxten. Jag hade istället en annan sorts talang och det var att skildra löpning ur ett motionärsperspektiv, men den talangen tyckte jag inte var lika mycket ”värd”.

I stort sett hela mitt liv har jag mest fått bekräftelse för mina prestationer. 5,0 i snittbetyg i plugget, alla rätt på proven och så vidare. Det har gjort att jag har fått för mig att människan Petra liksom inte har särskilt många kvalitéer. Det är det jag gör som betyder något. Den senaste tiden har jag med terapins hjälp försökt att bli mer medveten om människan Petra. Vad behöver jag? Vad vill jag? Vem vill jag vara?

Inte alltid helt lätta frågor att besvara. Men en sak har jag lärt mig: att vara stolt över mig själv! Både människan och företagaren Petra! Bara för att jag inte dagligen får höra vilken bra människa jag är så betyder det inte att jag är dålig. Självklart för somliga, supersvårt för andra. Jag övar på detta dagligen, lika mycket som jag övar på att hålla humöret uppe trots snöfri Stockholmsvinter med dominerande gråväder.

Hur är det med dig? Hur ofta berömmer du dig själv? Kram!

Foto bilden ovan: Luca Mara

0

3 Kommentarer är aktiverade “MÅNSTRÖM, DU ÄR FASEN RÄTT GRYM ALLTSÅ!”

  1. Ibland berömmer jag mig själv.
    Var mycket snålt med beröm när jag växte upp. Fick nästan aldrig höra att jag gjorde något bra. Kärvt i Norrbotten!
    Har genom livet oftast lagt vinn om att vara andra till lags.
    Levt med att ingen ska komma åt mig med att göra fel. Trots att mitt arbete var sånt att det inte gått att så ofta peka på rätt eller fel.

    Jag har numera ett liv som jag trivs toppenbra med och försöker jobba med mina svaga sidor.

    0
  2. Åh vad jag känner igen mig.. Jag gick till en coach/terapeut för ca 6 år sen nu under drygt ett års tid, och vilken skillnad det är på mig nu, när jag inte ser allt ur ett prestationsperspektiv att alltid lyckas och nå resultat. Nu värderar jag andra saker, och går mer på känsla och hur känner jag i olika situationer och hur vill jag känna osv.. men det är inte lätt att byta infallsvinkel och tänka på nytt sätt, känner att jag ibland faller tillbaka, men nu reflekterar jag över det och kan då göra ett aktivt val att bryta mönstret.

    0

Kommentera

Din epostadress publiceras inte Obligatoriska fält är märkta *