"Jag tryckte upp min mage i hennes ansikte"

tunnelbana

En tom tunnelbanevagn är rena drömmen för en kvinna med gravidkrämpor. Foto: Wikimedia Commons.

Har nu varit gravid i åtta månader och förlikat mig med det här att folk tar sig friheten att tycka och tänka om mitt tillstånd. Så länge det inte kommer fram främlingar som kladdar på min mage så har jag lärt mig hantera andras åsikter på ett någorlunda bra sätt.

Det kan handla om för mig helt okända människor, oftast sådana som jag aldrig ens har träffat, som oroar sig för min kropp eller mitt psykiska tillstånd. Någon tycker att jag tränar för mycket, någon tycker att jag tränar fel. Jag känner att okej, de får ha sina åsikter. Jag vet ju själv vad som passar bäst för mig och min bebis.

Men en sak som jag inte har förlikat mig med är den totala nonchalansen man möts av i kollektivtrafiken. I den här fasen av graviditeten gör sig foglossningen alltmer påmind, ryggen värker och det är stundtals svårt att gå. Jag försöker undvika att åka tunnelbana eller buss i rusningstid, men ibland är jag tvungen till det. Scenariot är alltid detsamma: jag kliver på, konstaterar att samtliga sittplatser är upptagna – inklusive de så kallade ”prioriterade platserna” som har markerats med symboler som om jag inte minns helt fel föreställer någon med krycka, en gravid och en äldre person. Somliga stirrar in i sina mobiler, andra tittar ut genom fönstret och några tittar på mig. Ingen visar minsta vilja att lämna sin plats till mig, fast jag är klädd på ett sätt så att bebiskulan garanterat syns. De bara sitter där de sitter, män som kvinnor och oavsett ålder.

LÄS OCKSÅ: Tårarna kom i höjd med Stadshuset

Läste nyligen en insändare i Metro som gick ut på att gravida själva har valt att bli gravida, så de får liksom skylla sig själva. Vederbörande tänkte minsann inte lämna sin plats till en kvinna med bulle i ugnen, medan det var en annan sak med folk som hade ont eller svårt att gå. Bara de inte var gravida, då fick de vackert stå kvar. Insändarskribenten fick svar på tal av en person som menade att det ju handlar om att visa respekt, inte om vem som har mest rätt till sittplatsen. Det kan jag hålla med om, själv erbjuder jag alltid min plats om det dyker upp en gravid kvinna eller någon annan som eventuellt skulle ha mer nytta av min plats. Avböjer de så är det ju helt okej, men jag vill ändå ha ställt frågan. Av den enkla anledningen att jag vill visa respekt för mina medmänniskor.

Till sist en verklig händelse från tidigare i veckan. Jag kliver på tunnelbanan, där alla sittplatser är upptagna. Folk är stressade, kollar i sina mobiler eller bläddrar i en medhavd Metro. Jag, för dagen klädd i en klänning som gör min bebiskula mycket framträdande, har ont i ryggen och håller mig fast i ett av räckena med båda händerna. Bredvid mig står en kvinna i högklackat och pratar i sin mobiltelefon. När tåget stannar vid nästa station reser sig en person från sin plats och kliver av. Jag gör en ansats för att sätta mig på den nu lediga platsen, men det som händer nu är att den telefonpratande kvinnan trycker undan mig och tar platsen själv. Sedan fortsätter hon att prata och tar ingen notis om mig. Jag blir förbannad och irriterad (extra allt med känslor dessutom nu som gravid och hormonell) och ställer mig demonstrativt och trycker upp min mage i hennes ansikte. Hon bryr sig fortfarande inte, men vid nästa station blir en annan plats ledig. Jag är räddad – jag får äntligen sitta ner!

LÄS OCKSÅ: Graviditet kan visst vara en sjukdom

Vill också passa på att nämna att SL faktiskt införde de nya dekalerna, där också en gravid kvinna finns med, till de prioriterade platserna i våras. Ambitionen var just att få fler passagerare att lämna plats åt gravida i tunnelbanan. Citerar ett pratminus ur artikeln där detta togs upp:

”Verkligen bra att man äntligen fixar fram skyltar! Under mina två graviditeter var det endast turister alternativt utländska killar som erbjöd sin sittplats. Sorgligt nog vänder många bort blicken eller tittar ner i sin mobil så fort en gravid stiger på bussen och hoppas att någon annan erbjuder sin plats.”

Fler här med liknande erfarenheter?

Share: