Är man på besök i Uppsala får man bara inte missa chansen att få kuta intervaller med Ingmar, denna 70-åring som rör sig så elegant och effektivt i löparspåret att man inte för allt i världen kan tro att de där siffrorna stämmer.
Men hur som helst, på darrande ben joggade jag bort till mötesplatsen vid Gläntan. Hur skulle det här gå? Har ju inte direkt sprungit intervaller så ofta som förr om åren, kände mig förfärligt ringrostig. När jag kom fram berättade Ingmar glatt att det blir inget intervallpass idag utan istället ett pass som såg ut så här:
10 minuter stadigt (något långsammare än ”flåsfart”) + 5 minuter snabbt (ungefär tävlingsfart på milen eller något snabbare) + 5 minuter stadigt + 5 minuter snabbt
Ingen vila mellan ovanstående block, vilket gör passet krävande mentalt men efteråt är man väääääldigt nöjd med sig själv. Ett par kilometers uppjogg före intervallerna samt några kilometers nerjogg efteråt rekommenderas för att ”skölja ur” mjölksyran och förbättra återhämtningen.
Helt underbart väder att springa i idag med hög, klar luft och fantastiska höstfärger. Det är så himla skönt att springa på mjukt underlag i skogen, det har jag verkligen saknat. Mestadels blir det ju asfalt för mig på grund av att jag bor mitt i Stockholm city och har svårt att ta mig ut i skogen på vardagar.
Kan meddela att nu är jag riktigt trött, men stolt över att ha klarat detta pass på ett bra sätt utan att sabba alltihop inledningsvis genom att springa för fort och vägga 😉 Vad har du hittat på idag? Kanske något kul i träningsväg eller vila?