Det är väldigt många som har hört av sig och undrar hur det går med min träning. Så det tänkte jag skriva lite om i det här inlägget. Före sommaren lanserade jag ju min videoserie ”Petra mot NYC Marathon”, som går att se på IGTV och Youtube. Målet som kommer fram där är ju att jag ska försöka kvala in till New York City Marathon på tid, vilket för mig som kvinna i min åldersklass innebär att jag måste göra halvmaran under 1.37. Japp, SJUKT snabbt alltså.

VARFÖR gör jag då ens det här? Varför utsätter jag mig för den här (enligt mig) tuffa träningen?

Delar av svaret hittar du i klippet nedan där jag träffar min mentala tränare Gunnar Söderström. Lite kortfattat och utan att gå in på alla detaljer som levereras i klippet så kan man säga att det handlar om att jag ger mig själv det här i ”present”. Efter att ha fött barn och sedan haft både psykiska och fysiska utmaningar i och med pappas bortgång och myomkrånglet så var min träning mer eller mindre på paus. Men nu känner jag äntligen (peppar, peppar!) att kroppen är med i matchen igen och då vill jag passa på att under en kortare period utmana mig lite extra i träningen med ett tydligt och tufft mål.

För det är just det som gör att jag tycker att träningen ändå är rolig, fast den är tuff: att det är under en begränsad period. Jag vet att jag kommer att träna hårt under några månader, men sedan får jag återhämta mig och träna mindre uppstyrt igen. Hade någon däremot sagt till mig att ”Nu kommer du att få träna stenhårt och väldigt uppstyrt i ett år” – det hade jag inte mäktat med. Så det här upplägget som Johan Hasselmark på Aktivitus har gett mig är perfekt just nu.

När jag träffade Johan för första gången i samband med laktat- och VO2max-testet i början av juni (se klippet nedan!) så såg han ganska snart att jag var bra på att ”köra hårt”. Ett klassiskt löparmisstag hade jag också lyckats göra, nämligen att springa de lugna passen för fort. Något som sakta men säkert bryter ner kroppen och försämrar utvecklingen. OCH ökar skaderisken.

Jag har aldrig tidigare tränat pulsbaserat, men det har jag alltså börjat med nu i och med samarbetet med Aktivitus. Kan LÄTT säga att det är bland det bästa jag har gjort i träningsväg.

Jag slipper stressa med farter utan kan fokusera på att ligga rätt i puls och så blir farten vad den blir. Faktiskt väldigt skönt för en som mig som annars lätt blir ”fartstressad”. Framför allt under de långa och lugna passen är det extra bra att gå på puls istället för tempo eftersom ju pulsen ökar över tid även om du håller samma tempo. Hade jag inte haft pulsklockan då hade jag ju ökat farten för att ligga rätt och då hade jag i själva verket kört för hårt och missat syftet med passet.

Det är också mycket enklare att variera farten på intervallpassen med hjälp av pulsen. Så länge jag ligger i rätt pulsspann är farten oviktig, det var till stor hjälp inte minst under semestern i Italien då det var både fuktigt och varmt = högre puls vid en given fart jämfört med hemma. Tänkte ägna min semesterträning ett eget inlägg, men några typiska pass jag kört sedan jag gick på programmet i juni är:

– VO2max-träning i backe (zon 5). Samla totalt 20 min uppför och fyll på med löpning zon 2 så du kommer upp i 1 h löpning.
– 2 timmar lugnt i zon 2 (sk LSD = long slow distance)
– Medelintensiv träning 3 x 10 min (zon 3), 2 min vila. Fyll ut resterande tid med löpning i zon 2.
– Testlopp 5 km
– Alternativ träning 3-4 set av 10 x 30 sek/15 sek vila på t ex crosstrainer. Sammanlagt 1 h träning.

Ett riktigt bra klipp om hur man ska hitta rätt tempo under intervaller kan du kolla in nedan!

Mer inlägg om min träning kommer snart, har du frågor så skriv gärna i en kommentar så blir inläggen mer relevanta! Kram!