Den 3 september är det ju Vemdalen Fjällmaraton, där jag är anmäld till 24-kilometersdistansen.
Ska ärligt erkänna att jag inte kollade så noga på banprofilen innan jag anmälde mig, men nu när jag har gjort det så börjar paniken smyga sig på. Varför? Jo, därför:
24 kilometer och 900 höjdmeter!!! Typ uppför ett gäng väggar!
När jag läste texten om sträckan kändes det som att det hela tiden bar uppför någon fjälltopp. Puh! Visst, det är ju inte Swissalpine Marathon med 78 kilometer och 2700 höjdmeter uppför, men det är ändå en ansenlig utmaning.
Och hur mycket backe har jag tränat i sommar? Noll! Har mest njutit av intervaller på solvarma banor och distanspass på slät, fin och FLACK asfalt. Hmm, hur ska detta gå? Inser att det kommer att bli tufft och jag hoppas att jag inte blir offer för ”repet”. Men jag ska göra så gott jag kan och njuta av upplevelsen!
Fler här som ska springa något av loppen under Vemdalen Fjällmaraton?
(Bilden ovan: lycklig men aptrött bloggare efter målgång i Swissalpine Marathon 2014. Då var jag tränad för uppgiften, hur jag kommer se ut efter Vemdalen Fjällmaraton-”halvmaran” återstår att se!)
Det kommer du klara galant! Du är som född för utmaningar! Och vad gör det om du måste bryta under loppet? Det kommer fler chanser. Du har verkligen visat din kapacitet och har redan bevisat för oss läsare att du vill och kan det mesta. Men när allt kommer omkring är vi bara människor! Stor kram och lycka till!
Du kommer att klara det fint! Du har en grym kapacitet och ska därför njuta av allt runt omkring 🙂 Stort lycka till och visa alla att det går bara om man vill!
Skulle vilja springa detta lopp, men jag behöver få in längre distanser i benen 😉
Japp, vi är ett stoet gäng från Strängnäs som skall upp å springa, några kör 24, men vi allés flesta av oss kör 44 km, kommer bli jobbigt….:):)
Då kanske man kan få en autograf;) lr isf en selfie 🙂
Måste fråga om det där ”repet”…
Har en liten plan att vara i mitt livs form när jag fyller 40 om två år och att ta mig igenom ett maraton då. Startade det hela som en femårsplan i ett läge där jag tidigare hade tränat en del annat men inte sprungit så mkt, men hade en svacka, var stressad, vägde för mycket och behövde långsiktiga mål och en anledning att hålla igång träningen, helst utomhus, hela året. Har fått göra en absolut omstart från noll på vägen, efter ett diskbråck för nu drygt 1,5 år sen och har försökt stärka allmänstyrka, core, ländrygg, rörlighet och balans lika mycket som att ”bara” löpträna sen dess… Har än så länge bara sprungit några millopp, tänker mig minst en halvmara nästa år och som sagt att jag ska trappa upp långsamt och kunna ta mig igenom ett maraton 2018. Helt utan krav på ”bra” tider eller prestationer att jämföra med nån annan, långsamlufsande motionär som jag är…
Men hur långsamt kan man springa en mara?? Vilket tempo/tid har de som kommer sist i mål utan att stoppas av ”repet” på vägen…?? Har inte mycket till pannben men att ha en uppfattning om vad jag allra minst måste kunna klara och försöka skapa lite (eller helst så mycket som möjligt) marginal till det skulle underlätta känner jag…! 😉
Du Petra..det blir liksom inga problem för dig att klara av det där! Om inte annat kommer alla omgivningar att bära fram dig!
Jag ska springa, eller åtminstone ta mig igenom 44 km, det här har jag längtat och sett framemot ändå sedan jag fick veta att det skulle bli av. En mara i mina tassemarker, på stigar jag cyklar och har sprungit, det blir höstens bästa. att jag inte kunnat träna, inte sprungit särsklit mycket struntar jag i. Det är fjällmaraton och det är lika med njutning.
Ska kika efter dig i starten, är du i trakterna vill jag gärna säga hej 🙂
Och du, lycka till!
Tror du kommer fixa det galant 🙂
Du kommer fixa det! 🙂
Hehe, tack för pepp! Ja, kanske ses vi i Uppsala! Kram!
Yes. Ska ta mig runt 44:an. Du fixar det alla gånger precis som Helena säger. Ses på start!