brygga

Lycklig med endorfiner i hela kroppen efter första löpturen runt Kungsholmen på ett halvår. Foto: Petra Månström.

Hade egentligen tänkt gå på spinning idag, men det kändes helt fel att krypa in i spinningsalen när solen för en gångs skull strålade utomhus. Det har ju varit Lars Norén-väder ett bra tag nu.

Så jag tänkte att varför inte ta en löptur? Testa att springa runt Kungsholmen och se hur långt jag kommer. Sagt och gjort. Rotade runt efter löpargrejorna bland flyttkartongerna (har varit sysselsatt med att flytta de senaste dagarna, därav inga blogginlägg), det kändes lite ovant eftersom det var ett bra tag sedan jag sprang regelbundet. Men till slut var alla pinaler jag ansåg mig behöva funna och jag gav mig iväg.

brygga2

Rosig och lycklig efter löpturen runt holmen. Sedan snabbt hem och pussa på Adrian. Foto: Petra Månström.

Och vilken känsla! Att springa med solen i ansiktet, i bästa möjliga löparväder om man som jag älskar när det inte är för varmt men heller inte svinkallt, med motiverande musik i öronen. Det kändes så fantastiskt att faktiskt kunna springa igen, det har ju hänt en del sedan sist. Om man säger så. Men jag hoppas att bäckenbotten- och mammamageövningarna har gett utdelning, för det kändes mycket bättre i kroppen än på länge. Börjar nästan känna igen den. Men visst känns det att man bara har tränat spinning i konditionsväg för det var inte mycket tryck i löparbenen.

Kan meddela att en massiv träningsvärk nu börjat sprida sig i kroppen efter Kungsholmsvarvet på åtta kilometer. Kan också meddela att den känslan är underbar, som jag har saknat just den träningsvärken!

Share: