Det finns många ”sanningar” om löpning. Vi möter dem hela tiden: i fikarum, i omklädningsrum, i start- och målfållor och så vidare.
Till dem hör den ganska utbredda uppfattningen om att om man är en så kallad ”riktig löpare” så bryr man sig inte om hur man ser ut. Man bara drar på sig sina kläder och skor och ger sig ut. Minsta lilla tecken på fåfänga, som till exempel att vilja löparskor som matchar kläderna, anses vara ytligt och ett tydligt tecken på att man inte har i den fina löparcommunityn att göra.
Får en känsla av att ju mindre man bryr sig, desto finare är det. Vilket jag tycker är extremt synd, med tanke på att det finns exakt lika många drivkrafter och källor till träningsmotivation som det finns löpare därute. Några tycker faktiskt att passet blir både roligare och mer effektivt om de turkosa skorna matchas av ett turkost pannband. På riktigt alltså: de springer med bättre teknik och ofta även snabbare eftersom självförtroendet är på topp. Ytligt? Absolut. Men so what, om det är avgörande för att somliga överhuvudtaget ska ta sig ut?

Jag själv har alltid haft fina träningskläder och löparskor som en stark motivator. Nej, jag står inte och sminkar mig inför mina pass, men har jag av någon anledning sminkat mig tidigare under dagen så tvättar jag inte bort det när jag ska ut och springa. Tvärtom, jag tycker om att känna mig fin och se fräsch ut. Helt enkelt: se ut som jag känner mig inombords. Och ibland kicka igång insidan och få den sugen på löpning.
Har funderat en hel del på vad det där kan bottna i, att många automatiskt förkastar och kanske rentav förlöjligar folk som sätter ett värde i hur de ser ut när de springer. På samma sätt som att det finns en klick löpare som anser att man måste klara av att snitta ett visst tempo på distanspassen för att räknas som löpare och inte bara en sketen joggare.
Jag fattar och köper rakt av att många ser sin löpning som en frizon, där utseendehets, kroppshets, tidshets och vilken annan hets du kan komma på lyser med sin frånvaro. Men folk ÄR olika. Några kommer alltid att värdesätta sin prestation allra högst, några kommer alltid springa för att gå ner i vikt, några kommer alltid vilja ha matchande kläder. Nej, man springer inte med färgen på löparskorna (som jag fick höra av en expedit på en stor löparskokedja för några år sedan) – men det blir fasen så mycket roligare. För mig i alla fall.
Hur tänker du? Vad motiverar dig i din löpning? Berätta gärna!
Foto bilderna ovan: Evelina Sigetty