Att sociala medier förser oss med en informationsmängd långt över vad vi egentligen behöver är ju inget nytt. Ett inslag i just sociala medier som har fått mig att fundera en del den senaste tiden handlar om hur bikinibilder och andra ”avklädda” bilder påverkar oss.
Hade en diskussion med en vän nyligen om just det här. Men innan jag fortsätter ska jag försöka förklara vad jag menar med ”avklädda” bilder. Det kan vara en bikinibild tagen under en semesterresa, eller en träningsbild där personen i fråga bär endast sport-bh och ingen topp över. Jag vill understryka att i de konton jag avser ovan är de ”avklädda” bilderna av ett sådant slag att jag inte uppfattar dem som utmanande på något sätt, det är bara det att man ser en större mängd hud än vad som vanligen förekommer i kontona.
Något i mig triggas
I tider som dessa, kring jul när allt fler människor reser till solen och värmen för att fira jul, blir inslaget av den här typen av bilder allt större. Oftast tycker jag bara att bilderna är vackra och inspirerande, men när de kommer i en sådan mängd som till exempel just nu – ja, då triggas något i mig. Och jag måste erkänna att som före detta ätstörd är det svårt att förhålla sig helt neutral. Det är klart att man kollar in och jämför, ofrånkomligen. Nej, det ska man inte göra, men det ligger liksom i människans natur. Med tanken vet jag att det är knasigt, men hjärnan lever sitt eget liv ibland.
Absolut, jag bidrar själv i allra högsta grad till mängden bikinibilder och andra avklädda bilder i sociala medier. Det vet jag. Vi har ju åkt på en hel del resor till värmen i år och visst tycker jag det är roligt att lägga ut en och annan bikinibild. Och om jag tränar endast iklädd sport-bh och korta tights, varför ska jag då ta på mig en topp när jag ska ta en bild efter passet? Kan dock tänka mig att en och annan reagerar negativt på den här typen av bilder på mig och tycker att det blir för mycket. Men samtidigt vet jag ju hur jag själv påverkas av att folk visar hud, borde jag då censurera mig själv mer?
Hur mycket avklätt är ”lagom”, finns det någon sådan mängd bilder på till exempel en vecka, eller en dag? Eller ska man skippa det helt, eftersom vi är så många som triggas av det avklädda? Vad tycker du? Nyfiken!
(Foto bilden ovan: Jonas Hansen)
Jag ser och jämför till viss del. Å andra sidan vet jag redan hur jag ser ut och varför (medicin). Så jag tänker inte så mycket på det.
Jag är helt immun, jag har följt yogatjejer i många år i sociala medier, de avdramatiserar lättklätt som en plätt. Min största inspiration, inte bara inom själva yogaposerna, är Kino Macgregors pragmatiska syn på vad hon postar.
Jag drabbades av syrliga kommentarer på mitt insta, jag brydde mig inte,fast flera av dem är mina närmaste. Nu har jag ett eget konto, bara för mina yogabilder, med olika mycket kläder på ?
Helt ok med bikinibilder för min del. Lägger dock inte ut det själv då jag inte är bekväm med det.
Jag är också okej med det. 🙂
Jag störs inte det minsta av lättklädda bilder, men eftersom jag läst hos flera med ätstörningsbakgrund så censurerar jag själv oftast (inte alltid) rätt kraftigt i min blogg. Visst figurerar bilder på mig i bikini eller sport-top någon gång då och då i mina kanaler men oftast tar jag från en vinkel där inte hela kroppen syns, exempelvis bara axlarna och en pyttedel av bikinitoppen. Vissa gånger drar jag faktiskt på en t-shirt vid fototillfället även om jag tränat utan. Det känns lika naturligt numera som att man gör det över bikinin när man går till hotellrestaurangen på en utlandsvistelse.
Jag tycker snarare det viktiga är att uppmuntra till lättklädda bilder – av alla sorters kroppar. Älskar kroppspositivitetsvågen som genomsyrar åtminstone mitt flöde numera. Kvinnor som inte nödvändigtvis ser ut som normen dikterar men som stolt tar plats i underkläder, träningsshorts osv. Jag har inga problem med att visa mig själv ”halvnaken” heller. Vare sig på badstranden eller på instagram. Trots att jag inte ser ut som man ”ska”.