Därför undviker jag helst omklädningsrum

av Petra Månström | jun 20, 2017 | Blogginlägg | 4 Kommentarer

Att befinna sig i ett omklädningsrum på ett gym så här års är detsamma som att tvingas överhöra mängder av kroppsnojor. Det är för små bröst, för stora bröst, för stora lår, för tunna lår, för icke-platt mage. Och så vidare…
Det finns många fördelar med löpning. Frisk luft, enkelheten och effektiviteten, för att nämna några. Men det finns en annan fördel som jag uppskattar väldigt mycket: att jag efter passet slipper stå i ett omklädningsrum och lyssna på andras kroppsnojor. Det är SÅ fantastiskt skönt att bara få hoppa in i sin egen dusch, skölja bort svetten och njuta.
Har ju själv varit där, så jag förstår absolut varför folk gärna pekar ut vad man är missnöjd med på sin kropp. Men egentligen – varför? Självklart är det enklare att slippa översköljas av skönhetsideal om man lever under en sten på någon avlägsen plats. Men de flesta av oss har miljontals perfekta bikinikroppar bara en knapptryckning bort. Det är ursvårt att värja sig.
Jag har några saker jag skulle vilja få sagda innan jag avrundar det här inlägget. För det första så är nästan alla bilder av perfekta kroppar du ser retuscherade. Man har slätat till, krympt ihop, bullat upp och fluffat till. Du skulle bara veta vad man kan göra med Photoshop… I andra änden sitter den stackars ovetande mottagaren som tror att folk faktiskt ser ut så där, hela tiden. Vilket alltså inte är sant.
Magrutor är ett hett kapitel så här års. Jag vet folk som inte tränar alls, röker som borstbindare och ändå har synliga magrutor. Vad vill jag säga med det? Jo, gener och ljussättning spelar stor roll för hur framträdande en människas magrutor är. De säger inte ett skvatt om hur hälsosam du är eller hur vältränad du är, för den delen.
Många kvinnor ”deffar” för att få ner sin fettprocent och få fram synliga magrutor, vilket i värsta fall kan leda till mensbortfall. Alla kvinnor har nämligen olika lätt att få synliga magrutor. Alltså kan det vara rentav hälsofarligt för många av oss att försöka tvinga fram rutorna.
Till sist: våra dagar ovanför jord är begränsade. Jag fattar såklart att många strävar efter perfektion, men varför inte ta en stund och fundera över VARFÖR. På vilket sätt kommer en fastare kropp göra dig lycklig? Dieter har dessutom den jobbiga bieffekten att den ofta utlöser latenta ätstörningar och annat elände. Det är en skön känsla när man bara bestämmer sig för att man duger.
DU duger. JAG duger. VI ALLA duger. Kan vi inte bara skippa alla kroppsnojor och njuta av livet? Solen skiner därute just nu, nu drar vi ut och njuter! Kram!
(Foto bilden ovan: Jonas Hansen)

Facebook Tweet Pin LinkedIn Print

Taggar

4 Kommentarer

Anna Nystedt på juni 20, 2017 på 4:52 e m

Slipper också gärna det snacket. Men nästan ännu hellre slipper jag att tillbringa lunchen med folk som petar, lämnar hälften, och inte kan äta något mindre nyttigt utan att kommentera hur mycket man måste träna för att bränna det. Sorgligt!

Svara
Linda på juni 20, 2017 på 6:32 e m

Så bra skrivet, Petra!
Växte upp och var lite smårund men trivdes, fick dock höra nästan hela skoltiden att jag var stor… mest pga min längd. Fick ju såklart nojor och på gymnasiet slutade jag äta helt (fast jag ÄLSKAR mat) då jag fick en negativ kommentar av min dåvarande kille om min mindre bra kost. Fick för mig att om jag bara blev riktigt smal med synliga magrutor så skulle livet bli perfekt. Min kille skulle bli nöjd, alla skulle tycka jag var snygg och framförallt så skulle alla som pikat mig i mellan och högstadiet få se att jag med kunde vara smal och lyckad. Vad fel jag hade. Blev smalare än smal och jag har aldrig varit så olycklig i hela mitt liv!
Och vad lång tid det tog att bli kvitt anorexi och senare även bulimi. För att inte tala om alla hjärnspöken.
Min tack vare mina underbara söner så bara vägrar jag att falla in i dåliga tankebanor. Jag tränar mycket och måste därför äta mycket. Utan att räkna kalorier och känna skuld.
När jag springer lopp (tack för inspiration där, tog upp löpningen när jag hittade din blogg ??) och mina killar ropar att jag är världens starkaste mamma, ja då får man extrakrafter och lyckorus på samma gång!
Min mage kommer aldrig bli platt med synliga magrutor, mina tuttar har blivit små och platta efter amning, men fasiken vad jag älskar den här kroppen som bärt och fött 2 kids, som orkar leka hela dagarna, jobba, springa långpass och halvmaraton, som är rätt ovig men stark som bara den, som konkar på tunga matkassar och som haft kids på höften ca en miljon gånger.
Heja kroppen!!

Svara
Hanna på juni 25, 2017 på 9:49 f m

Bra skrivet!

Svara
Lisa på augusti 10, 2017 på 8:38 e m

Jag känner inte alls igen detta. Det låter som ett Stockholms-fenomen. Jag har tränat 3-5 ggr i veckan i 20 år på ett stort gym i Lund och så gott som aldrig hört kvinnor kommentera sina kroppar. Tvärtom är det trevligt med lite småprat om man vill. Min bild är att de som undviker omklädningsrummen är de kroppsnojiga. I omklädningsrummen finns alla kroppar- tjocka, smala, gamla och unga och ingen tycks bry sig det minsta om detta. Tack för din blogg, men väl mycket Stockholmsperspektiv ibland. Du skulle vinna på att lyfta blicken.

Svara

Skicka en kommentar Avbryt svar

Kategorier

Arkiv

Sök

Om Petra

Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!