BLIR SÅ TRÖTT PÅ MIG SJÄLV!

Petra MånströmArbetsliv, Livet, Livsstil, PsykologiKommentera

Snälla, säg att jag inte är ensam om det här beteendet. Men det är så att jag har en massa saker jag måste bocka av innan jag kan börja jobba här från hemmakontoret. Ett exempel: jag kommer hem efter att ha poddat på förmiddagen. Sambon har jobbat hemifrån och är nu ute på något ärende. Redan när jag kommer in genom ytterdörren börjar saker och ting hopa sig. Bokstavligen. För i hallen är det små jord- och sandhögar. I diskhon ligger det en trave disk och på diskbänken står det tomma och halvfulla mjölkpaket. På köksgolvet ligger det lite havregryn och brödsmulor. En intorkad gurkbit också. Går vidare in i vardagsrummet. I soffan ligger det en strumpboll och sonens avkastade pyjamas. Blir ännu mattare när jag går in i det kombinerade sovrummet och hemmakontoret och ser svarta luddprickar på den vita heltäckningsmattan.

Pust!

Och jag kan helt enkelt inte börja jobba utan att först ha dammsugit, plockat in disken i diskmaskinen, torkat diskbänken och städat undan kläderna i soffan. Det tar energi och tid. När jag sätter mig vid datorn är jag fortfarande lite irriterad på att det känns som att jag ”alltid städar” här hemma. Troligtvis eftersom jag är den som har minst lägstanivå vad gäller nedsmutsning.

Här skulle kanske någon antyda att ett externt kontor hade varit bra för mig. Men nej. Restiden dit, kostnaden och det faktum att ett kontor ofta känns onödigt är det som avskräcker. Det är bara det att de där gångerna då jag vill kunna fokusera hemma ett par timmar kommer jag alltid på mig själv med att torka bort tandkrämsstänk från badrumsspegeln istället för att göra det jag ska. Det vill säga jobba.

Lite smart input och sympati är nog det jag mest är ute efter. Tror jag. Är det möjligen någon som känner igen sig i det jag just har beskrivit? Och i så fall, hur tacklar du det hela?

0

Kommentera

Din epostadress publiceras inte Obligatoriska fält är märkta *