Veckans löpare heter Jenny Josefsson, är 44 år och bor i Vallentuna tillsammans med sin man Marcus och deras barn, Tilde, Agnes och Isak som är 14, 12 och 10 år.
När började du springa och hur kom det sig att du började?
– Löpning har varit en naturlig del i mitt liv så länge jag kan minnas och kan egentligen inte nämna någon särskild händelse eller orsak till det. Helt klart är dock att det är min pappa som på ett lekfullt sätt öppnade dörren till konditionsidrottens värld. Längdskidåkning på vintern och sommaren orientering och löpning höll jag och syrran på med. Vi kunde ofta ge oss ut på lite mer äventyrslika strapatser som till exempel cykla till ett berg, springa upp, titta på utsikten och därefter springa ner. Vi hade en fäbodvall på ett rätt otillgängligt ställe i skogen och ett äventyrligt sätt jag hade att ta mig dit var att åka rullskidor, springa i skogen och slutligen ro över en sjö. Jag började delta i små lokala terränglopp som 10-11 åring där fokus var att kämpa så gott jag kunde. Jag var sällan på pallen men det hände ibland. Som nybliven 13-åring sprang jag Höga Kustens tjejmil på 47 minuter och där tror jag lusten för långa lopp började.

Varför springer du? Vilka är dina drivkrafter?
– Jag hur många anledningar som helst för att jag springer, stora som små! En anledning är till exempel att vara utomhus i terrängen då jag tycker jag behöver och mår bra av det. Löpband använder jag därför ytterst sällan. Jag springer oftast själv och jag har verkligen lärt mig uppskatta den stunden med mig själv. Drivkrafterna har sett lite olika ut under årens lopp. Resultat, placering, kilometertider, pers har ofta drivit mig men jag tyckte egentligen aldrig att det var särskilt lustfyllt att ”tokspringa” 5- och 10-kilometerslopp med blodsmak i munnen. Jag utvecklades inte mycket på sådana lopp heller då jag aldrig riktigt gillat intervallträning. Var med och sprang premiärloppet för Sörmlands ultramarathon 2001 och insåg att ultralopp var min grej! Har sedan dess varit med på en del ultralopp och mina drivkrafter handlar nu mer on att förflytta gränser, uppleva nya miljöer och att ha kul och må bra. Kan självklart erkänna att det fortfarande är lite kul att läsa resultatlistan efteråt..
Kan du beskriva hur en träningsvecka ser ut för dig?
– En vanlig vecka består oftast av 3-5 träningspass. Jag har inget träningsprogram utan kör mycket på känsla och vad som passar in i vardagspusslet. Mitt motto är verkligen ”Bättre träna lite än inget alls”. Tränar också alltid något pass med barnen som är aktiva i friidrott och längdåkning. Är det löparsäsong så kan det bli: två fartpass, till exempel backintervaller och fartlek, ett längre lugnt distanspass i terräng, 1-2 ”vardagspass” som består av 45 minuter terränglöpning i medelfart. Ofta avslutar jag passen med några enkla styrkeövningar som situps, armhävningar och hantlar.
Hur viktigt är det för dig att ha mål med träningen?
– Att ha mål eller ett syfte med sin träning tror jag är viktigt för att ta sig ut till exempel när vädret är trist eller när tiden inte tycks finnas. Mitt övergripande mål är att träna för att må bra i kropp och själ och att ha roligt. Utöver det sätter jag gärna upp specifika mål med olika äventyrslopp jag vill uppleva och det gör träningen lite extra lustfylld.
Har du några mål du vill berätta om?
– Ett riktigt drömlopp som länge snurrat runt i huvet är UTMB som är ett traillopp runt Mont Blanc massivet på 17 mil och 10 000 höjdmeter. För att få delta gäller det att ha tillräckligt med kvalificeringspoäng och ha tur i lottningen då antalet deltagare är begränsat. Vem vet, kanske jag står på startlinjen nästa år…

Vem eller vilka springer du helst med?
– Springer i stort sett alltid själv då tycker om att ta ett pass när andan faller på eller när det blir ett bra läge. På vintern är jag ungdomstränare i längdåkning och då är självklart ungdomarna träningskompisar.
Har du haft några motivationsdippar och hur har du hanterat dem?
– Ja, det händer ibland och då tar jag en lugnare period utan att för den skull sluta träna helt. Jag brukar tänka på hur lite i stället för hur mycket jag behöver träna då. Jag har märkt att när jag har försökt träna efter något program, schema, pulsklocka etcetera så har jag tappat lite av lusten. Jag har därför skippat allt sånt.
Tre löparprylar du inte kan vara utan?
– Salomon S-lab speed trailskor – sitter som ett smäck på foten och ger bra grepp i terrängen. Löparväst från Ultimate Direction, jag glömmer bort att jag har på mig den. Så bra! Löparkeps från Compressport som ger solskydd, vindskydd och jag inbillar mig att den ger mig extra kraft när jag tar på mig den.
Några peppande ord du skulle vilja ge läsarna, något som har funkat för dig när det tagit emot i löpningen?
– För mig funkar det att släppa krav på prestation, resultat och tid med mera och fokusera på mina mer lustfyllda drivkrafter. En annan sak jag ofta tänker är hur lite jag behöver träna istället för hur mycket jag behöver träna, det vill säga 1 km, 10 armhävningar är bättre än inget alls. I långa loppet ger ju dessa minipass massor av härlig och bra träning! Sist av allt, njut av livet, sköt om dig och unna dig något gott ibland. Glass är min favorit!