Du vet den där frustrerande känslan när man känner sig så stark, men så är kroppen liksom inte intresserad av att springa. För den har ju fullt upp med…annat. Tror att många tjejer känner igen sig i det här inlägget…
Jag vet att jag ska vara stolt över att vara kvinna, jag vet att kvinnokroppen är fantastisk som kan bära och nära ett barn och allt det där. Men, likt förbaskat: det är så sjukt frustrerande att en gång i månaden känna sig så svag och seg på träningspassen. Extra frustrerande förstås om datumet för ett lopp råkar sammanfalla med just lingonveckan.
För då vet jag att jag kommer att få kämpa redan från första löpsteget och det kommer att bli riktigt, riktigt tufft mentalt. Att springa lopp i ett högt tempo är förstås alltid jobbigt, men när inte ens Ipren biter på mensvärken…ja, då vill man bara logga ut och gå och köpa en chokladask och smälla i sig, haha.
Är ändå förbaskat stolt över att jag tog mig i mål. Jag skriver det här inlägget för att andra kvinnor kanske kan förstå hur det är och också känna stöd i att de inte är ensamma. Det ÄR jobbigt att liksom ha osynliga tyngder på kroppen en gång i månaden och mensvärken har dessutom tiodubblats sedan jag fick barn. Hur fantastiskt det än är att vara kvinna så hade jag gärna sluppit detta… Vad säger ni andra löptränande kvinnor? Erfarenheter av hur det är att springa i samband med mens?
Stor kram och glad fredag!
Foto bilderna ovan: Jonas Hansen
Fasar för om mensen kmr lagom t maran. Förutom hur man mår då, så har man ju ingen lust att slösa tid på att besöka en bajamaja för att byta tampong mitt i loppet. Jag skulle nog få byta fler ggr. Höll på att bli så ifjol, men hade tur att den kom lite tidigt.
Tycker mensvärken har blivit bättre efter att jag fött barn men tycker jag blöder mer? Ska köra ett långt swimrun i augusti och det ser ut som att jag kommer ha mens då, vete sjutton hur jag ska göra då, stanna och tömma menskoppen halvvägs känns inte helt aktuellt.
Jag får jobbigast dagarna innan, jag får feber Inte hög men runt 38, helt knäppt och slut i kroppen. När väl sedan mensen kommer försvinner febern.
Jag tappar oftast 4-5 dagar i månaden då jag inte orkar med att träna.
Håller på och ska kolla upp då det är frustrerande då man tränar till ett traillopp på 45 km. Vad händer om jag har feber pga veckan och ska springa lopp?
Åh, mina bästa lopp har jag gjort när jag precis fått mensen! Dagarna innan känner jag mig slö och lite illamående men så fort mensen anländer så är jag livsfarlig. Så jag bara önskar att mina lopp sammanfaller i mensperioden. Så konstigt att det är så olika för oss kvinnor.
Springer hellre under än innan. Känner mig både tung och uppblåst och pulsen ligger också lite högre än vanligt dagarna innan. Men PMS:en brukar bli bättre med lite träning och endorfiner så försöker ändå genomföra och accepterar numer att det känns tyngre.
Dock kan magen vara lite orolig första dagen men det brukar funka bra ändå.
Jag har inga problem just under lingonveckan, värre är det veckan före. Då vill jag helst lägga mig ner i diket både en och två gånger på en runda.
Fy vad krävande när kroppen sysslar med annat! Efter jag fick barn satte jag in spiral och har sluppit mens helt sedan dess, ångrar det inte kan jag säga!
Det finns mycket bättre smärtlindring att få än bara ipren, gå till gynekologen och kolla upp, det är helt klart värt! Hjälper tyvärr inte mot allt men känslan av de skärande knivarna i magen går iaf att mildra bättre.
Jag har aldrig mensvärk. Segt veckan innan, kan ha med vätska att göra och att det behövs mer energi. Kan berätta här att det är vetenskapligt bevisat att ca 300-500 kcal mer ökar dagsbehovet med vilket är individuellt och det är inte bra att räkna kalorier. Syftet till att jag nämner det är för att kvinnor ska lyssna på kroppen och äta mer då. Följer naturlig cykel, så det är nog då detta gäller eftersom ägglossning också ökar energibehov. Så snart mensen kommer igång känner jag mig starkare och träningen går bra
Kan bara hålla med, dagarna innan mens hundra gånger värre – när mensen väl kommit igång, då är
jag unstoppable i jämförelse med PMS-dagarna
Har som tur är lyckats att pricka in lopp mellan lingonveckan. Däremot gjorde jag en ny erfarenhet av att springa Sthlmhalvmaran i september,gravid i vecka 7.. hormonerna och det extra blodflödet hade kickat in och det kändes av minst sagt. Gick ändå bra trots ”förutsättningen” . Men vi har helt klart andra situationen att förhålla oss till och som påverkar våra resultat..
Själv är det klart värst dagarna före och första under… tung och seg och deppig. Plus att jag kan få sån sjuk hunger de första dagarna, ibland känns det helt omöjligt att träna för att jag är så galet hungrig (har inga problem med motivation annars).
När det gäller mensskydd skulle jag vilja rekommendera menskopp! Bytte för ca ett år sedan, verkligen inte ångrat det en sekund! Töms mycket mer sällan än en måste byta tampong eller binda, inget läckage, och allmänt bättre hållbarhetsmässigt 😉
Ska bara tillägga att jag tycker att det är så himla bra att du tar upp det hör Petra! Vi behöver prata mer om mens och hur jobbigt det är för kroppen (även om det så klart är olika).
Kan varmt rekommendera p-ring -då behöver man inte ha mens om man inte vill!
Tack för att du skriver om detta! Varför pratar vi inte mer och tipsar varandra om detta. Blev helt knäckt en gång när jag sprang ett lopp som inte alls gick bra. Dagen efter fick jag mens och fick då förklaringen. Kroppen är ju både fantastisk och väldigt irriterande..
Jag VET! Det är SÅ vanligt och jag fattar inte varför vi inte pratar mer om detta. Får känslan av att många tycker att det är lite pinsamt att prata om mens kopplat till träning. Kram!