”Alltså, Ida Warg har ju kropp som en goddess! Om jag ändå hade hennes rumpa! Men jag gillar godis alldeles för mycket för att kunna se ut som hon. Dessutom skulle jag aldrig palla att bli vegan…”
Ovanstående snappade jag upp i omklädningsrummet på mitt gym nyligen, det var två tjejer i 20-årsåldern som stod och pratade. Hade hört talas om Ida Warg, men fick googla lite snabbt för att känna mig helt uppdaterad. Fick se bilder på en jättesnygg tjej med en blogg som jag önskar hade funnits på den tiden jag var förvirrad tonåring.
På den tiden, det vill säga 90-talet, var man hänvisad till Mitt livs novell, Kamratposten och Bullen på SVT. Bantningstipsen hittade man i Damernas värld och Femina. Jag hade en idé om att jag borde bli vegan därför att det skulle göra det lättare för mig att hålla mig smal. Men tyvärr saknade jag helt koll på hur en fullgod vegankost skulle se ut. Lösningen blev att jag hittade på mitt eget kostupplägg och det blev förstås heltokigt.

”Hade tokhängt på hennes Instakonto”

Ida Warg verkar käka vegankost, men tränar också vilket jag inte orkade under min tonårstid eftersom jag fick i mig på tok för lite energi. Hade jag haft förebilder som Ida när jag var yngre hade jag helt säkert haft en mer okomplicerad relation till min kropp och en bättre koll på vad man behöver få i sig för att orka träna.
Jag hade säkert diggat hennes podd och tokhängt på hennes Instakonto. Kommenterat på hennes blogg i hopp om att kanske, kanske en dag få svar. Minns när jag fick svar på en kommentar jag hade lämnat på min favoritblogg under mitten av 2000-talet, Englas showroom. DET var stort, kan jag lova!
Visst är det synd att folk inte kan vara nöjda med hur de ser ut, men jag vet ju själv hur det är. Det är lätt att snegla på offentliga människor och ha dem som ideal. Det känns i alla fall bättre att tjejerna där i omklädningsrummet hade en sund förebild med kloka värderingar, tycker den här ”tanten”.
Och vad gäller rumpor så vill jag ha min egen, ingen annans, för jag inbillar mig att den är optimal för just MIG. Hur tänker du?