Förlåt, kära fina läsare, för att ni blir lite av en slasktratt nu. Men jag måste bara skriva av mig, bli kvitt den enorma frustration och irritation som en räcka av händelser den senaste tiden har skapat.
De har drabbat såväl mig som närstående och förhoppningsvis rinner detta av mig sedan, för de saker jag kommer att ta upp nu stjäl en massa energi som jag istället hade kunnat lägga på att få till ett riktigt bra löppass.
Det vi ska prata om är den sjukt osexiga svenska avundsjukan. Missunnsamheten. Oförmågan att glädjas med andra och viljan att förminska andras framgångar. Jag har insett att hur man än gör så kommer avundsjukan alltid att finnas. Jantelagen, du ska inte tro att du är något. Men ibland undrar jag om inte grundfrågan egentligen handlar om att personerna som uttrycker missunnsamhet egentligen känner att deras egna livsval utmanas när någon annan visar att det går att göra på ett annat sätt.
Här är exempel på meningar jag eller närstående till mig har fått höra av andra den senaste tiden (och då menar jag inte i sociala medier av någon anonym person utan live):
”Du är ju egen företagare, så du har väl råd.”
Fascinerande nog tror många att man automatiskt tjänar massor med pengar bara för att man är egen företagare (i verkligheten är det snarare tvärtom, bara att man har varit modig nog att hoppa ut i okänt vatten och satsa på något man brinner för). Och eftersom folk tycks tro detta, varför startar de inte eget själva?
(PS: Varning för att springa långt – du kan dö! DS.)
”Du behöver väl inte ha din son på dagis, du som jobbar så mycket hemifrån.”
Jo, är man egen företagare så är man i princip ledig. Man mysjobbar bara lite när andan faller på och pengarna trillar in av sig själva, rakt ner i knät…NOT.
”Vad mycket pengar ni måste ha, ni som reser så mycket!”
Japp, vi badar i pengar. Anledningen till att vi bara handlar kläder på budgetkedjorna, inte har någon bil, jagar extrapriser i matbutikerna, tränger ihop oss i en liten lägenhet och överhuvudtaget försöker hålla nere alla kostnader är att vi egentligen vill dölja att vi är stormrika och kan åka till tropikerna när som helst. Och jag vaskar löparskor typ varje dag…
”Värst vad du tränar mycket och håller på. Det kan aldrig vara nyttigt! Jag har läst att man kan dö i förtid om man springer maraton…”
Nej, men vad säger du? Då lägger jag ner min löpning direkt och joinar dig på sofflocket. Var har du chipspåsen? Klart att jag vill överge något jag älskar att göra och som får mig att må bra nu när forskningen säger att det är så farligt.
”Det är till att vara märkvärdiga och prompt måste bo mitt i smeten, i Stockholm. Tänk, ni hade kunnat få ett jättehus här ute på landet!”
Ja, vi är jättemärkvärdiga och kan inte tänka oss att bo någon annanstans än i hjärtat av Stockholm eftersom vi älskar att strö pengar omkring oss. Pengar är ju till för att användas och att vi bor här för att jobben vi har finns här är ju bara på låtsas…
Tack för mig, nu ska den här gnälldamen gå och hänga upp tvätten. Och är det någon som känner igen sig, kommentera gärna! Vi som råkar ut för surputtarna behöver peppa varandra! Ha en fin söndagskväll!
Jag och några kompisar brukar säga att dessa tjuriga människor får inte ligga……
Gillar era val. Ta hand om er
Kram Cattis
Det där med att man jobbar hemma har man ju hört till leda!! Du som ändå är hemma, du kan väl åka och handla. Du som ändå är hemma.. Du har ju all tid i världen. Varför har du barnen på fritids när du ändå är hemma..
Tror tyvärr inte det är mycket att göra åt den svenska mentaliteten, bara att svälja och ignorera. Gläd dig åt alla oss som uppskattar dig för den du är Petra, vi ser dig som en härlig människa med en passion vi delar! /Kram
Vad sägs om ”ja jag jobbade också deltid när mina barn var små, men det var för att umgås med barnen – inte för att träna!”? Suck…
Jag är hyfsat förskonad – mest ett gammalt ex som gruffar nu och då. Det är som tur är något jag lätt kan strunta i. Nästan skönt att han visar att beslutet att göra honom till ex istället för att fortsätta som sambo var rätt 😉
Jag tänker ofta på vad som skiljer en läsare som inspireras och en läsare som retar sig (beteendevetarskada) och det enda jag kan se är att de gnälliga helt enkelt inte orkar leva sitt liv som de vill. Det kan vara olika anledningar till att de inte orkar, de kanske tom tror på att det inte går att leva annorlunda. Hursom – jag lever ett bra liv så mig inspirerar du.
Bra skrivet! Jag ser dig enbart som en bra förebild och inspiratör!
/ Petra
Jag sticker ut huvudet här och undrar om det möjligtvis kan vara så att de som fällt dessa kommentarer har varit kvinnor?
Min erfarenhet är att vi män…
1. Generellt inte lägger energi på andras livsval. (Det finns naturligtvis undantag, men de är nog bra mycket färre än kvinnorna)
2. Ber den sortens människor hålla käft och sköta sina egna liv.
Undrar också om du Petra, i något av dessa fall sade ifrån eller om du sväljer det för att sedan gå och reta dig på det som det verkar här?
Jag hade, i motsvarande situation, personligen varit ganska tuff i min respons.
Mestadels kvinnor, ja. Och önskar att jag hade orkat ge svar på tal där och då, men antingen ej orkat eller inte velat orsaka onödigt bråk.
Att människor nära er, vänner och släkt strör dessa kommentarer över er känns..konstigt? Jag har inte alls den sortens relation där sånt förekommer och jag skulle bli jätteförvånad om någon sa sådant här till mig.
Anonyma typer på nätet känns mer troliga att skriva såna kommentarer.
Friskt gjort att du skriver av dig! Snart nog är ”surputtarna”
en komplett försvunnen parentes i ditt varande här och nu.
Så: Schvung On! Keep up the good work! Swing it! Lycka till!