Det är dags för en uppdatering om min rygg och behandlingen jag genomgår för mina Modicförändringar. Många av er har följt min resa och jag vill tacka för allt stöd och de frågor jag fått under den här tiden. Det har varit en lång väg, och jag känner att det är viktigt att dela med mig av var jag står idag, både fysiskt och mentalt.

Har du inte redan läst mina tidigare inlägg om Modicförändringar rekommenderar jag att du börjar här.

Vad är Modicförändringar?

För er som är nya här eller kanske inte riktigt vet vad Modicförändringar innebär, så är det en inflammatorisk åkomma i ryggraden som kan orsaka svår smärta och stelhet. Det är inte en degenerativ process (som vården ofta påstår), utan ett tillstånd som ofta innebär inflammation i ryggmärgen och kan leda till betydande besvär. För mig, som älskar löpning och träning, har den här resan varit en stor utmaning. Modicförändringar är svårbehandlade, och många har svårt att hitta en effektiv behandling som fungerar för dem. Men efter mycket sökande fann jag Modicklinikken i Odense, där jag fick påbörja en specifik antibiotikabehandling riktad mot de bakteriella Modicförändringar som jag har.

Antibiotikabehandlingen – ett viktigt steg

I början av året, när jag startade min 100-dagars antibiotikabehandling, var jag både hoppfull och nervös. Hoppfull, eftersom detta kändes som ett stort steg framåt efter flera år av smärta och begränsningar. Nervös, för att det är en lång behandling med många osäkerhetsfaktorer. Antibiotikabehandlingen avslutades den 31 mars, och nu när några månader har gått, kan jag äntligen ge er en ärlig uppdatering om hur jag mår och var jag står idag.

Hur jag mår idag – framsteg och utmaningar Jag kan nu springa igen, vilket är en otrolig vinst för mig. Efter behandlingen har jag kunnat komma tillbaka till löpningen, och jag kan nu springa mellan 5 och 12 kilometer två gånger i veckan. Lägger in gångpauser med jämna mellanrum under löprundorna och går efter dagsform. Viktigast att hålla sig under smärtgränsen. Att få komma tillbaka till löpningen var tidigare något jag bara kunde drömma om när smärtan var som värst. Att nu återigen få känna vinden i håret och få den där frihetskänslan igen har varit ovärderligt. MEN – det är inte utan vissa utmaningar. Trots att jag lyckas hålla mig under smärtgränsen när jag springer, finns det fortfarande en del besvär kvar. Jag upplever ibland en stelhet i ryggen och höfterna efter löpningen, vilket kan vara frustrerande. Det påminner mig om att min resa inte är över än. Att leva med Modicförändringar är en balansgång – mellan att motivera mig själv till att göra det jag älskar, och att vara försiktig så jag inte skadar mig själv ytterligare och förlänger läkningen.

Hur hanterar jag stelheten? En stor del av min återhämtning har handlat om att hitta rätt balans mellan träning, vila och rörlighet. Stelheten i ryggen är det mest besvärliga just nu, men jag har hittat flera sätt att hantera den.

Här är några saker som hjälper mig:

• Rörlighetsövningar: Jag har infört dagliga rörlighetsövningar som hjälper till att hålla ryggen och höfterna så mjuka som möjligt. Det kan vara allt från enkla stretchövningar till mer fokuserade övningar med fokus på höfter och bålstabilitet.
• Värmebehandlingar: Efter en löprunda använder jag ofta värmekuddar för att mjuka upp musklerna i ryggen och minska stelheten.
• Lugna löppass: Jag har lärt mig att lyssna på min kropp och anpassa tempot efter hur jag mår just den dagen. Om jag känner mig extra stel, sänker jag tempot eller kortar ner passet.
• Styrketräning: anpassad styrketräning för att stärka upp hela kroppen och med extra fokus på bål och höfter har betytt oerhört mycket för min läkning. Kroppen känns betydligt mer genomtränad än tidigare.

Vad är nästa steg? Det stora målet nu är att fortsätta stärka min kropp och gradvis öka löpmängden utan att överbelasta mig. Jag fortsätter min behandling vid Modicklinikken i Odense, där hela behandlingsprocessen sträcker sig över två år. Jag känner mig hoppfull och optimistisk inför framtiden, även om jag vet att det kommer att ta tid. Det handlar om att bygga långsiktig styrka och hållbarhet, både fysiskt och mentalt.

Mina tips till er som också kämpar med ryggproblem

För er som kanske också lever med liknande problem, vill jag skicka med några råd:

• Lyssna på din kropp: Det kan låta som en klyscha, men det är verkligen nyckeln till att kunna fortsätta leva aktivt. Tvinga inte kroppen till saker den inte klarar just nu. Och för guds skull: träna INTE på värktabletter! Det förvärrar bara det hela.
• Sök hjälp tidigt: Modicförändringar är inget man ska ignorera. Ju tidigare du söker hjälp och får rätt diagnos, desto bättre chans har du att bromsa utvecklingen och börja läka. Här bör nämnas att större delen av svensk sjukvård anser att Modicförändringar inte gör ont/ej behöver tas upp som fynd på magnetröntgen. Ofta kan diagnosen istället formuleras som ”ödem i ändplattor”, ”degenerativa förändringar”, ”reaktivt benmärgsödem” med mera. Misstänker du att du har Modicförändringar (det finns ett test längre ner i det här inlägget som du kan göra), försök få till en MR antingen via vården eller privat. Begär sedan ut dina plåtar digitalt och mejla till Modicklinikken i Odense för en gratis bedömning.
• Ha tålamod: Det här är kanske det svåraste. Men återhämtning från något så komplext som Modicförändringar tar tid, och det är viktigt att ge kroppen den tid den behöver för att läka. Att leva med Modicförändringar är en utmaning, men jag är tacksam för de framsteg jag gjort hittills. Det har varit en lång resa, och jag vet att det kommer att fortsätta vara en balansgång, men jag känner mig starkare och mer hoppfull än jag gjort på länge. Jag hoppas att min berättelse kan vara en inspiration för er andra som kämpar med liknande problem. Tillsammans kan vi ta oss igenom detta!

Några användbara länkar:

• Testa dig själv om du sannolikt har Modicförändringar
• Jag gästar Nyhetsmorgon 30/4-2024 och berättar om min resa
• Facebookgruppen Modic Typ 1 och 2 – Sverige
• Svenska Modicföreningen
• Min poddintervju med professor Hanne Albert på Modicklinikken

Tack för att ni följer min resa – och tveka inte att kommentera om du har frågor eller bara vill dela era egna erfarenheter!