”Jag kröp fram i 4:30-tempo.”
”Jag njutsprang Göteborgsvarvet på 1.50.”
”Oj, tänk att jag vann loppet igår. Jag som var bakfull och allt.”
”Jag var såååå seg, släpade mig in på 3.30 på maran.”
Först och främst: det här ÄR ett mycket svårt och komplext ämne att prata om. Så var vänliga och snälltolka det jag skriver i det här inlägget. Se det inte som en ”attack”, utan mer som en reflektion över hur många kan uttrycka sig utan att tänka efter. Och vilka effekter det får på andra människor som läser inläggen.
Jag sätter en slant på att många av er har läst liknande saker som citaten ovan i något inlägg i sociala medier? Särskilt i samband med lopphelger som till exempel Göteborgsvarvet helgen som gick. Och anledningen till att det här inlägget skrivs är faktiskt att ett par följare hörde av sig till mig med reflektioner om just hur somliga löpare i sociala medier valde att uttrycka sig om sitt lopp. Särskilt om man har ganska många följare, har många ”vanliga motionärer” som följare och beskriver sitt lopp som mycket lugnt och samtidigt springer i mål på en tid som många motionärer bara kan drömma om…ja, då blir det ju lite knas, menade de som kontaktade mig.
”Självklart ska man inte jämföra sig med andra och jag vet ju att mitt mellanmjölkstempo kan vara någon annans drömtempo, men…gah!! Jag blev verkligen så icke-inspirerad till att ställa upp på Göteborgsvarvet när det uppfattas för mig som att 1.50 är lite så där kravlöst och utan press, även om jag förstår syftet med att uttrycka sig så. Missförstå mig rätt! Försöker ständigt jobba på mig själv, att inte reagera eller ta åt mig av sånt. Men…det är rätt opeppande.”
Citatet ovan är från ett av meddelandena jag fick. Och hjälp, så svårt det är att navigera i detta. Alla har ju givetvis rätt att få uttrycka sig som de vill om sina lopp och sina tider. Har säkert själv gjort mig ”skyldig” till detta många gånger. Samtidigt kanske man ibland kan tänka till en extra innan man postar det där inlägget där man säger sig ha njutsprungit ett lopp på en för många snabb tid och man har ”vanliga motionärer” som målgrupp. Eller lägger ut ett inlägg där man utan problem kör en massa avancerade styrkeövningar fast man säkert vet att de övningarna är svåra för att inte säga omöjliga för de flesta kvinnor, samtidigt som det är ”vanliga” kvinnor man vänder sig till.
Märker att jag i min rädsla för att uttrycka mig fel blir lite luddig, men hoppas innerligt att ni hänger med på mitt resonemang och att det kan bli en nyanserad diskussion av det här. För jag tänker att de flesta därute vill väl, man vill inspirera och uppmuntra andra till att röra på sig och må bra. Men vet man med sig att man ligger på en högre nivå än genomsnittet, men samtidigt vänder sig till genomsnittet – ja, då kanske det kan vara klokt att reflektera lite. Reflektera över varför man lägger ut just det man väljer att lägga ut.
Såklart går det ju utmärkt att avfölja de konton som postar innehåll som ger en klump i magen. Inga konstigheter där. Men jag tänker att vi kan diskutera själva fenomenet som jag beskrev ovan. Ett svårt ämne som sagt, men ändå viktigt att reflektera kring. Så dela jättegärna dina tankar om du vill.
KRAM!
Förstår vad du menar.
Jag själv är en relativt snabb löpare och det är sällan jag skyltar med tider mm (sen är jag heller ingen influenser) men känner ofta att jag inte har rätt att säga att det inte kändes bra, gick dåligt eller att jag fick en dålig tid då den är så mycket bättre än för genomsnittet. Ex sprang jag Gbg-varvet på 1:42 i år. Jättebra tid men sämre med 10 min jämfört med förra året. När jag berättar det tycker folk jag är löjlig. Varför fråga mig då? Jag tänker att alla utgår ifrån sig själva och sluta ta åt er av såna kommentarer som folk gör och utgå ifrån din egen förmåga. Om någon nu skriver att man gjort ett lopp i snigelfart med 4:30-tempo so what? Jag kan också ha synpunkter kring hur såna personer uttrycker sig men det bekommer mig inte då jag bara kan jämföra mig med mig själv. En sån person söker nog bara bekräftelse i hur grym den är för att boosta ett kanske dåligt lopp och genom att folk uppmärksammar den på detta vis eller ger kommentarer hur bra den är har den ju uppenbarligen lyckats.
Hej!
Jag hade en annorlunda upplevelse av Göteborgsvarvet, första gången jag skulle ge mig på detta samt första loppet någonsin.
Det började med att jag blev uppringd av min systers sambo för 1 år sedan. Han undrade om vi inte skulle springa varvet ihop och utmana oss själva liksom.
Kort om mig, jag har sprungit sen jag var 14 år gammal. Är idag 29 och min längsta distans är 14 km. Jag har utöver detta också svårt för folkmassor. Så att fullföra ett halvmaraton eller att få en viss tid var inte mitt största bekymmer.
Jag och syrrans sambo kom överens om att delta i loppet tillsammans och vi började träna inför det. Min syster och hennes sambo fick barn och det blev svårt att hinna löpträna x antal gånger i veckan. Han hoppade till slut av idén om Göteborgsvarvet. Men jag tänkte inte ge upp, detta var en utmaning som jag tagit mig an. Jag skulle klara detta med eller utan någon annan.
Jag använde mig av din bootcamp på Twiik, och jag tyckte att träningen flöt på otroligt bra! Tänk att fokusera på tiden och inte sträckan du springer. Så skönt! Verkligen jättebra träningsschema, tack för detta!
Dagen kom som jag tränat inför i över 10 veckor. Läpformen kändes bra. Jag hade tyvärr blivit förkyld och varit sängliggande i nästan en vecka men jag hoppade upp på hästen igen och kom in i träningen pånytt.
Min sambo körde oss till Göteborg och stöttade mig under bilfärden. Vi skulle fira med Maxburgare på hemvägen, för då har jag sprjngit mitt första lopp. En halvmara dessutom!
Men det blev struligt när jag skulle hitta min startplats, jag stod vid flaggan med min startgrupps siffra på men tydligen hade de redan gått fram. Var så otroligt mycket folk också. Trodde först vi var på helt rätt ställe tills en tjej ifrågasatte om hon stod rätt, för vi hade olika startgrupp på våra nummerlappar. Insåg sen att det var jag som stod fel, ser att flaggan med min startgrupp var bakom så gick dit istället. Får sen veta att den startgruppen är längst fram. När jag insåg att jag inte hann till min startgrupp i tid fick jag typ panik. Jag hade ingen kontroll och jag fick en sorts panikattack. Jag grät, skakade och hjärtat slog i 100.
Vet fortfarande inte varför flaggan med min startgrupp stod kvar medan de andra flaggorna flyttades I takt med att de gick mot start. Men jag vill absolut inte skylla ifrån mig här på någon. Jag sprang aldrig. Besviken var jag på mig själv och så otroligt ledsen. Var absolut inte beredd på att få en panikattack där mitt i folkmassan.
Der jag vill säga är egentligen att alla har vi olika upplevelser angående vad som är viktigt för oss. Tyvärr var min upplevelse av Göteborgsvarvet inte alls bra och jag vet inte om jag ska försöka springa det nästa år istället. Men jag tog mig dit trots min rädsla för de 40.000 människor (+ publik) som fanns där. Detta hade jag inte gjort för 5 år sedan. Så på något sätt växer jag, detta trots att jag inte ens har sprungit ett halvmaraton förut.
Vi är alla olika med olika mål och olika uppfattningar om vad som är en stor bedrift. Ursäkt för en jättelång text, men kul om du orkade ta dig igenom den! Tack igen Petra för all inspiration och motivation du ger, det är guld värt!
Så starkt av dig att komma så långt! Som anhörig till en person med liknande utmaningar förstår jag både hur stort det var att komma dit men också varför din reaktion blev som den blev. Det var en otrolig bedrift utifrån förutsättningarna.
Själv ska jag och en kollega (med stort kontrollbehov) testa att åka Kortvasan nästa vår för att känna på arrangemanget inför en riktig vasaloppssatsning framöver. Vi ser det som ett övningslopp för att känna hur det funkar.
Ett sätt att övervinna din upplevelse av Göteborgsvarvet kan vara att se det som att du övade på själva situationen. Så peppade jag mitt barn på friidrottstävlingar – vi övar på att tävla. Ibland funkar sådana strategier
Jag är varken snabb löpare eller influenser, men håller ändå inte riktigt med i åsikterna du beskriver i bloggen. Vem ska bestämma vilka tider man FÅR skriva om och hur vet den som postar hur snabbt ens följare springer eller vid vilken fart de kommer reagera ”negativt”?
OM du följer en influenser eller löpare så VET du ju antagligen också att personen i fråga kanske är snabbare än vad du är & vad har det med din kapacitet eller löpning att göra?
Jag anser att det ligger hos läsaren att hantera & kan man inte vara trygg nog i att man KAN vara en löpare & springa BRA för att jämföra med SIG SJÄLV OAVSETT TID & att vi alla har olika kapacitet & förmåga… ja då får man ju hitta andra att följa & INSPIRERAS av.
Har man god självkännedom & är trygg i sig själv så borde man kunna 1. Glädjas åt att någon annan kan jogga in på 1.50 2. Inspireras av samma sak 3. Eller skratta ät det 🤓
Alla kan ju förhoppningsvis hitta sätt att förbättra sin löpning (om man vill) men vi jobbar ju alla med olika förutsättningar!
Kram
Jag kan så hålla med dig. Det finns så många som kämpar med att träna på att bara jämföra med sig själv.
Jag sprang rätt snabbt före och var för många ett ansikte på pannben, disciplin o vältränad trots två småbarn. Sen pangade jag in i väggen.
Att komma tillbaka till träningen efter det har tagit tid. Och jag har fått arbeta mycket med att inte tänka att alla andra tror att jag blivit lat o dålig. Jag kan bara inte pressa mig så hårt längre.
Sådana här inlägg kan provocera mig extremt mycket därför. Då jag tror att många tar åt sig och nedvärderar sig själva.
Jag tänker så här att man har olika mål med sin löpning, en del springer för njutningen helt utan tidsmål och det är lika OK som de som har prestationsmål och tider i sikte. Själv behöver jag båda delarna för att tycka löpning är roligt, skulle tröttna på att bara mysjogga för att må bra och skulle inte orka fokusera på prestation året runt heller.
En person som har en viss kapacitet har ju tränat sig till den, även om talang kan ha lite med saken att göra så är löpningen ju väldigt mycket ett resultat av att man får ut av den vad man sätter in. En nybörjare/mer ovan löpare behöver ju därför inte snegla på tiderna/prestationerna som en mer van löpare gör eftersom det ligger mycket träning bakom resultaten den mer vana löparen gör, det blir ju en missvisande jämförelse och jag förstår inte varför man skulle känna någon slags ”press” då eller bli ”oinspirerad”, det borde väl snarare inspirera till mer och mer långsiktig träning så kanske den personen kan nå dit också? Varför jämföra sig med någon på en helt annan nivå? Varför jämföra sig med någon annan alls?
Jag kan både njutjogga en halvmara på 1:50 och jag var väldigt missnöjd med resultatet på fjolårets Stockholm Maraton, även om jag sprang mycket snabbare än 3:30. Däremot var jag nöjd med beslutet jag tog efter redan 12-13 km att justera ner farten när jag märkte att den målsättningen jag hade för dagen inte skulle nås p g a värmen. Däremot skulle jag kanske inte uttrycka mig precis så som i dina exempel men jag ser inget nedvärderande i exemplen, bara att personen beskriver att den presterade på en nivå som är klart sämre än personen själv brukar prestera på.
Måste bara hålla med. Ett av mina första lopp på 11 km, en kille som tog rygg på mig heeela vägen och sa sen vid målgång att det ”inte gått så bra”. Jag som kände mig stark och nöjd😒men man får inte ta det personligt, kanske hade ett tufft lopp och behövde mig😃men där och då kände jag mig inte lika nöjd längre, jag var även lite sporrad och smickrad under själva loppet…
Jag tror oavsett så bör man hela tiden hålla fokus på sin egen löpning. Jag har en bror som enligt mig är sjukt snabb och där han kan lägga ut att han ”tog det lugnt” i ett 4:23min/km tempo, men för honom är det ju så och för mig är ett lugnt tempo kanske 5:50min/km.
Min sambo kan t.e.x vara en sån person som uttrycker sig att det känns som att man skryter och inte peppar när man skriver som han gör men för mig är det mer en inblick i hur hans träning och hur hans form är. Men sen får man inte stirra sig blind på de tider som någon lägger ut, utan även vara delaktig och fråga och vara nyfiken för jag tror nog det är väldigt få löpare som inte skulle bli glada i att få frågor om hur man tränar och hur man har lyckats kommit dit man har kommit.
Jag brukar t.e.x aldrig fråga hur snabbt någon har sprungit eller hur långt utan jag frågar mer hur det kändes när man va ute och sprang och vill gärna veta om man har några mål med löpningen.
Men alla är ju olika helt enkelt, men jag tror nog man ska försöka se vad man själv vill ha ut av det man läser och välja det man läser helt enkelt.
Mycket bra inlägg förövrigt Petra 😁👍