Det här är kanske inte det första inlägget du förväntar dig att se på en blogg som ofta handlar om träning. Men det känns superviktigt att vara sann och ofiltrerad, speciellt när man har dippar. Kanske känner någon igen sig?
I morse var jag väldigt seg, kan säkert till viss del bero på bubbel och rödvin igår när det var min födelsedag och vi firade lite extra (visst fick jag fina blommor förresten?) – men så här års hamnar jag också lätt i mentala svackor där jag ifrågasätter det mesta precis hela tiden och ofta kommer jag fram till att jag inte hittar svar på för mig jätteviktiga frågor. Som till exempel vilket syfte vi människor har här på jorden, om det sitter någon demonproducent däruppe i universum och garvar åt hur vi människor beter oss i den realitysåpa som jorden och livet ju är.
Och då kan min planerade löprunda plötsligt kännas så meningslös. Luften går liksom ur mig och det är omöjligt att vända det hela. Bara att bryta och strunta i det, som jag gjorde tidigare idag. Aldrig har jag haft så tunga ben och rörigt huvud. Vände tillbaka och passade på att köpa lite bullar på bageriet här i närheten istället. Så nu garvar de väl ännu mer åt mig därute i universum, de som kollar på oss här på jorden och tycker att vi är bra konstiga varelser.
Sorry för flummigt inlägg, men det här händer mig då och då. Oftast när det är mörkt och deppigt utomhus. Och när jag precis har fyllt år eller precis varit med om annan ”högtid” som markerar att ännu ett år har lagts till högen. Som jul, nyår, midsommar. Inser att högkänsligheten nog spelar in mycket här. Om någon har någon input att dela med sig om detta, skriv gärna en rad. Och igen: sorry för flummighet (bullen var förresten riktigt god!) 😉
Oj… Händer mig oxå ibland…att jag funderar ”onödigt” stort om man får kalla det så. Jobbig känsla men jag tror man får inse att det händer om man är känslig och tänker mycket.
Däremot har jag inte drabbats av känslan av att år läggs till högen. Den känns jobbigt.
Snart vänder det igen. Styrkekram
Precis så! Fundera ”onödigt stort” – så bra uttryck!
Jag tänker alltid att tänk att jag fått äran att vara med ett år till, att jag fått det privilegium, för det är inte alla som fått det. Varje jul, födelsedag etc. För mig är det så lugnade att tänka så. Sen har vi absolut dippar, undrar vad universum vill oss, hur det bara kan vända, men då stannar jag upp och tar tillbaka mitt fokus men ändå med känslan att det är okej att vara låg, att kroppen kanske behöver det just nu. Vi är inga robotar vi är människor. Sen om nån tittsr ner på mig och mitt liv så hoppas jag allt att dom tänker vad för galen människa är det 😅🤣 va rädd om dig ❤️
Vilket härligt mindset! Det inspirerar, ska spara det och ta fram när dippen kommer! Tack <3
Jag kanske inte känner igen mig i tankarna exakt, men jag tror ändå jag har en aning. Jag kan få snudd på utomkroppsliga upplevelser när intryck, tankar och känslor liksom tar över och gör att jag tappar fotfästet för ett ögonblick. Mitt ”go to” är att ta ner mig själv, ner på jorden. En visualisering kan vara…Istället för att vara en ängslig ballong som bara vill fara iväg uppåt, tar jag av mig strumporna och ställer mig stadigt och borrar ner tårna i gräsmattan. ”Hey, här och nu. Släpp de där tossiga tankarna som inte gör gott och som är just bara tankar. Stanna upp, se på allt runtomkring med mjuka ögon och…just let it pass…och njut av en bulle. Och så alltid – imorgon är ju verkligen en annan dag. Stor kram!!!
Tack för att du delar! Smart visualisering!