Foto: Privat.
”Ju längre, desto bättre” verkar vara en utbredd uppfattning i löparsammanhang. Det har till och med gått så långt att maran har tappat i status – nu är det istället ultramaraton som gäller för att man ska få respekt i vissa kretsar.
I det här inlägget vill jag slå hål på den här felaktiga föreställningen. Jag får mejl och kommentarer från läsare som oroar sig för att de inte springer tillräckligt långt. Att favoritrundan på 2,5 kilometer som får dem att må så bra är pinsam att berätta om för folk därför att det är ”för kort”.
Ja, vi har en trend just nu som går ut på att långt är coolt. Men så här är det: tar du i allt vad du har så kan korta distanser vara det värsta du har sprungit. Att ge allt man har på Vårrusets 5 km kan till exempel vara bra mycket jobbigare för såväl kropp som skalle än att mysjogga milen. Att maxa är något många drar sig för, just därför att det är så oerhört jobbigt på flera olika plan. Jag är exakt sådan – jag springer mycket hellre en halvmara än ger järnet på 5 km, just därför att jag vet hur extremt jobbigt det är.
Det jag vill säga är att ingen ska behöva skämmas för att man tror sig ha sprungit ”för kort”. Tänk istället att du har sprungit exakt det pass du kände för, ett pass som var perfekt för just dig. Om det sedan var en ”walk in the park” eller ej, det beror helt på hur mycket du tog i. Och det är ju din ensak.
Så nej, jag håller absolut inte med om att ”Ju längre, desto bättre”. För det kan vara precis tvärtom.
Längst behöver inte vara bäst
Taggar
11 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
PULS & POWER – en träningsförmiddag för löpare med Ewerlöf & Månström den 11/1!
Kickstarta ditt 2025 med löpning och löpstyrka...
-
Svensk vård och Modic: Hur länge ska ni blunda för resultaten?
Modic typ 1. Så löd diagnosen jag fick i januari...
-
Löpning + Lyxfrulle med Malin Ewerlöf & Petra Månström den 22/10!
Jag kan stolt välkomna just DIG till mitt allra...
-
Min resa med Modic typ 1: Uppföljning och lägesrapport!
Det är dags för en uppdatering om min rygg och...
-
Hur CBD-olja fungerar och varför jag väljer Arktis Naturals
Långvarig smärta och sömnproblem kan verkligen...
-
Rune Larsson: ”De sämsta löparskorna jag har sprungit i!”
Vilka är de värsta löparskorna Rune Larsson har...
Skriver under på allt.
Att springa 5 km snabbt är ju helt förjävligt, medan en härlig lugn halvmara är helt himla underbar!
Önskar dock att folk kunde sluta jämföra sig med andra så mycket och bara vara så sjukt stolta över att de faktiskt springer! Svårt dock, det vet jag, särskilt eftersom man cirka alltid får frågan ”hur långt sprang du?” eller ”hur snabbt sprang du?” om man berättar för någon att man varit ute och sprungit…
Håller med dig om jämförelsesjukan, den är SÅ onödig. Jag brukar prata i termer av hur länge jag har varit ute istället för hur långt och hur snabbt. Brukar avdramatisera lite iaf.
Att klanka ner på någon som tycker att man gjort en prestation för man sprungit 5 eller 10km bara för att man själv springer maran är bara ett tecken på dålig insikt.
Det finns alltid några som sprungit ett ännu längre lopp.
Man ska vara nöjd med sina insatser och ödmjuk inför nya utmaningar
Så sant!
Tack!!
Nu springer jag aldrig snabbt, men ibland är orken och tiden knapp. Då får man vara glad för 5-7 km (det är mina korta pass) som ändå blir av.
Det gör inget marathon, men en bit på vägen 😉
Tack för detta. Trivs med lagom-löpning. Brukar springa 30 min och strunta i hur långt det blir. Har skämts lite för det men ska sluta med det nu…
Bra! Finns ingen anledning att skämmas – var stolt istället! 🙂
Jag är precis som dig där… Har jag sprungit en kort runda så kommer det alltid någon dålig bortförklaring tillsammans med antalet km, istället för att vara nöjd över att man kom ut…
Så himla bra skrivet!
Hej!
Jag springer inte själv men jobbar inom Friskis& Svettis, vi hade på en kickoff föredrag av Rune Larsson, långdistanslöpare, han berättade att han ofta får samma fråga hur långt man ska springa hans svar var så underbart ” Du ska springa så långt att det känns roligt att springa igen nästa dag” han berättade bla om en dag han hade gett sig ut för att springa, sprang 200meter och sen vände han hem 🙂
Härlig inställning!