Skriver som jag har gjort någon gång tidigare när jag varit inne på liknande saker: Alla mina manliga läsare (för jag vet att ni är några stycken) kan kanske sluta läsa här. Eller så kan ni fortsätta och kanske lära er lite mer om era eventuella systrar/mammor/fruar/flickvänner etc… 

För nu känner jag att jag bara måste skriva av mig om en sak som stör mig sjukt mycket. Som helt suger musten ur mig några dagar varje månad, förvandlar min kropp till sirap och gör mig sur och irriterad. Pratar såklart om mensvärk. Värst av allt är de där fem-sex dagarna med en jobbig smärta som strålar ut från livmodern och sitter som ett bälte runt kroppen. Det värker rejält i ryggslutet och det är bara varm vetekudde på magen och några Ipren om dagen som lindrar eländet en aning. Det funkar ganska okej att träna, men att försöka ta i är bara att glömma. Får helt enkelt acceptera sirapsben och kraftigt nedsatt energi den där veckan varje månad, tror jag.

Innan jag blev opererad för mitt myom före jul i fjol var det ännu värre, då blödde det ju dessutom nästan hela tiden och värken höll i sig mycket längre. Så här i backspegeln fattar jag inte hur jag orkade kämpa på med min träning trots allt det där. Jag var ju som en zombie. Nu är det betydligt bättre, blödningarna har minskat rejält och jag orkar träna nästan så mycket som jag vill. Men den där mensvärken som vägrar ge med sig alltså…suck!

Tänker också på att säkerligen fler kvinnor än jag lider av det här? Men jag hör sällan eller aldrig någon prata om det här, det verkar vara ett tabubelagt ämne. Och när jag intervjuar elitidrottare är det ingen hittills som har tagit hänsyn till var i sin menscykel man befinner sig när man bestämmer träningsupplägg. Vad beror det på..? Hur som helst. Jag vägrar vara tyst om det här, jag tänker fortsätta att prata om det för att ingen ska behöva känna att det är tabu. Tvärtom! Och tänk så mycket roligare liv extremt många kvinnor skulle ha om man bara vågade låta detta ämne bli mer accepterat att prata om. Är verkligen hormoner det enda som fungerar? Känns så fel att vi ska behöva peta i oss hormoner för att tämja trilskande kroppar.

Kan i svaga stunder bli så avis på alla män som slipper det här. Varför är det så många av oss kvinnor som ska behöva dras med detta elände. Visst, spiral eller andra typer av hormoner har jag fått tips om, men vägrar äta p-piller igen efter att ha använt dem i nästan 30 år. Faktum är att jag som sagt är trött på att behöva ta hormoner överhuvudtaget, finns det ingen annan lösning? Och tycker ni att er mensvärk blir värre med åren? Jag har ju inget att jämföra med direkt eftersom jag ju som sagt har ätit p-piller i stort sett hela mitt vuxna liv. Någon som har något klokt inspel här? Tar emot alla tips…

Varma kramar från soffan med vetekudden på magen…

Foto bilden ovan: Jonas Hansen