YES! ÄNTLIGEN! Kan inte med ord beskriva hur fantastiskt det känns att blogga på sin egen domän igen. Att få vara ”sin egen” betyder mycket för mig, att få påverka mina kanaler från ax till limpa är en hjärtesak.
Missförstå mig rätt: ingen skugga ska falla på Bonniers två sajter Mama och Amelia, där jag har bloggat från början av det här året och fram till nu. Det är ypperliga produkter som, framför allt, sköts av ytterst kompetenta och proffsiga människor. Den glädje jag känner över att vara ”fri” handlar om något helt annat.
Att verka som influencer i sociala medier kan stundtals vara mycket tufft. Konkurrensen är enorm och det är inte enkelt att göra sin röst hörd i det ständiga sorlet från alla flöden. Här har jag ägnat mycket tid åt att verkligen reflektera över vad som är JAG. Är det att visa upp en fläckfri fasad där solen alltid skiner, där barnen är klanderfritt klädda med välmatchande kläder och där ens hem är hämtat ur någon inredningstidning? Eller vågar jag visa mer ”verklighet” utan att det blir ointressant? Jag menar, solen skiner ju inte alltid – knappast för någon.
I morse vaknade jag klockan 4.30 av att Adrian skrek ”hungerskriket”. Bara att masa sig upp och fixa välling. Medan jag väntade på att vällingen skulle bli varm passade jag på att kolla Instagram. Där hade någon redan varit ute och sprungit och avslutade sin text med hashtaggen #whatsyourexcuse.
Jo, det ska jag tala om: min ursäkt för att jag hoppade över träningen idag är att jag inte orkade. Jag kände inte för det. Gick hem och lade mig på soffan efter dagens sista kundmöte, åt tacos och laddade upp för dagens andra jobbpass som tog vid när min son somnade. Kände ett litet sting av besvikelse över mig själv, över att jag hade vikit ner mig och vilat.
Men vänta nu: livet ser lite annorlunda ut idag än för ett år sedan. Det finns någon som behöver mig väldigt mycket just nu och ett intervallpass är inte längre något som måste ske till varje pris – det borde det väl kanske aldrig vara om man inte är elitidrottare.
En sak vet jag och det är att skallen är intakt. Även om vardagen är bebis- och egenföretagarkaotisk så har jag mina glädjemål med löpningen. Fick frågan om jag har ”mjuknat och tacklat av” efter att jag har blivit mamma. En lite lustig fråga eftersom jag aldrig har känt mig särskilt hård. Men nej, den här morsan tänker inte lägga av med sporten hon lärde sig att älska när hon hade fyllt 33. Eller, för att citera en viss Zlatan:
”You think I’m done. But I’m just warming up.”
Önskar dig en härlig helg, med eller utan träning!
(Foto, bilden ovan: Jonas Hansen)
Petra, du är bara sååå grym ?
En inspirationskälla alla dagar i veckan ?
Men tack fina! Och detsamma! Kram
God morgon Petra!
Jag tror att hashtaggen inte utesluter att din anledning är en ”bra/giltig” anledning. Hastag vänder sig nog snarare till soffpotatisen med en miljon andra ursäkter än din 😉 Få mammor med en 1-åring är ute och springer en massa intervaller och långpass. Eller mammor med ett annat krävande familjepussel (flera barn, äldre barn med aktiviteter and so on). Även om man jobbar med just träning så får man nog efter blir mamma, våga acceptera förändringar i sin träning – ffa i olika perioder i livet. Det är nog extremt få som tänker/tycker att du har ”tacklat av” sen du blev mamma. Vi är nog betydligt fler, som beundrar dig och vet precis hur det är.
Kram en glad motionär och trebarnsmamma (PS! Ses vi på Hässelbyloppet imorgon?)
Håller helt med dig om att det är bättre att spara träningsenergin tills man känner för det och har tid. Så lite skippade träningspass ibland, vad är det värsta som kan hända liksom?
Tycker verklighet är mycket mer intressant en en putsad fasad! Att se den vanliga människan bakom! Den som ibland är trött, har betongben eller äter en middag inte helt perfekt näringsmässigt sammansatt…
Keep up the good work. Och jag älskar dina tights…. nu har jag sett dom så många gånger att jag snart måste gå och köpa mig ett par. Är det Björn Borg?
Japp, det är Björn Borg! De är supersköna och snygga!
Låter helt underbart att du inte har några planer på att lägga av ? Du är så härligt inspirerande precis som du är. Ju mer mänsklig desto bättre. Då kan man identifiera sig lite med dig även om du tränar långt mycket mer