Allt som innehåller choklad går hem hos mig. Foto: Pexels.com.
”Ska du verkligen äta allt det där?”
”Äter du kanske för två? Vankas det syskon till Adrian?”
”Oj, vilken hungrig tjej du är!”
Någon som känner igen sig? Varianter på ovanstående har jag hört i nästan hela mitt liv, förutom i övre tonåren då jag inte åt mycket alls. Sedan kompenserade jag år av svält med att träna OCH äta mycket. Jag älskar mat, särskilt frukostar och desserter. Till frukost får det gärna vara massor med kolhydrater i form av gott, grovt bröd, müsli och färskpressad juice. Och även om jag har ätit en stadig middag har jag alltid plats för dessert, gärna något med choklad eller kombinationen hallon och saltlakrits.
LÄS OCKSÅ: Att vara på smällen bland Baywatchmänniskor
Har bloggat om det här många gånger tidigare, men det tål att upprepas – framför allt nu när jag har bytt bloggplattform till Mama och det kanske har tillkommit några nya läsare. Jag pratar om det här med att folk i det närmaste verkar förvänta sig att killar ska vara stora i maten, annars får de ofta höra att det är tjejigt att banta. Men det motsatta gäller också: som tjej förväntas du vara ganska liten i maten, annars kommer kommentarerna som ett brev på posten. Jag förstår faktiskt inte hur folk klarar sig när de sveper en kaffe till frukost och sen drar iväg till jobbet, jag skulle få kortslutning i hjärnan av energibrist.
LÄS OCKSÅ: Här är mina 5 kostbudord
I min omedelbara närhet här hemma har jag faktiskt en person som sällan äter frukost utan hellre prioriterar sömnen. Hur han klarar av att sova in i det sista, snabbfixa inne i badrummet och sedan rusa till jobbet utan mat i magen är en gåta för mig. Jag fungerar inte om jag inte får gå upp i god tid och äta långfrukost. Nu har jag ju dessutom en liten knodd här hemma som ser till att såväl jag som min sjusovande pojkvän kommer upp i tid. På senare tid har han faktiskt börjat äta frukost, åtminstone de dagar då han är pappaledig.
LÄS OCKSÅ: Många gravida får dåliga kostråd
Men hur som helst. Vart vill jag komma med den här utläggningen? Jo, jag vill uppmana folk att våga njuta av livet. Det är alltid bättre att äta mat än att skippa måltider och kompensera med godis och bullar när magen skriker. Har sett väldigt många exempel på skral kosthållning i mina träningskretsar. Hårt tränande maratonlöpare som petar i maten eller äter knappt några kolhydrater, inte mycket av annat heller för den delen. Jo, även om mina gamla ätstörningstankar spökar i bakhuvudet så äter jag fortfarande som jag ska. Än så länge är tankarna bara tankar och det är jag glad över. Min kärlek till mat verkar vara för stark för att låta sig knäckas av jobbiga funderingar.
LÄS OCKSÅ: Nej, jag är inte tjock. Jag är gravid!
Jag fattar att många nyfrälsta löpare gärna vill känna sig lätta för att det kanske ger snabbare tider, men det är så lätt att det slår över och blir fel. Särskilt tjejer kan få en rad jobbiga bieffekter av för lite mat, som till exempel hormonrubbningar, mensbortfall, stressfrakturer, benskörhet… Men även folk som inte tränar fullt så mycket kan råka ut för näringsbrist om de hoppar över måltider och sedan kompenserar med mindre nyttig mat.
Så: tjejer, våga äta som en hel karl. Kan vi inte göra så att det blir coolt att äta mycket som tjej istället för tvärtom. Det finns ingen som helst anledning att svälta sig genom livet, vad är syftet liksom? Dessutom ökar din förbränning om du äter ordentligt, det kan jag lova. Oj, jag blev hungrig bara av att skriva det här…
Tjejer, våga äta som en hel karl!
Taggar
12 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Behandlingsalternativ för ryggsmärta: vad ska man tänka på?
Kronisk ryggsmärta är en utmaning som många av...
-
Löpning + Lyxfrulle med Malin Ewerlöf & Petra Månström den 22/10!
Jag kan stolt välkomna just DIG till mitt allra...
-
Min resa med Modicförändringar: Uppföljning och lägesrapport!
Det är dags för en uppdatering om min rygg och...
-
Hur CBD-olja fungerar och varför jag väljer Arktis Naturals
Långvarig smärta och sömnproblem kan verkligen...
-
Rune Larsson: ”De sämsta löparskorna jag har sprungit i!”
Vilka är de värsta löparskorna Rune Larsson har...
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
Jättebra skrivet Petra!
Jag tränar själv massor och märkte faktiskt att jag gick upp i vikt när jag försökte dra ner på maten. Nu äter för två och har faktiskt slimmat ner lite. Men framförallt har jag massor av energi! Min sambo hoppar också ofta över frukost för sömnen skull och tidigare har det stressat mig lite. Men jag har insett att han kompenserar med bullar och choklad senare på dagen. Jag fortsätter att njuta av min enorma frulle 🙂
Alltid kul att läsa dina inlägg!
Bra Hanna! Det låter som att vi är rätt så lika. Du gör helt rätt, bara fortsätt på den inslagna vägen 🙂
Jag är drottningen av småätande. Vilket gjorde mig rätt tjock. Det ledde till att jag började springa (och försöka hålla kosten i schack). Gick ner i omfång och vikt, men är inte smal om baken alls. Äter inte som en hel karl, men jag äter mig mätt i alla fall.
Bra skrivit Petra ! .Det är skillnad att äta som singel eller med familj.Det är svårt att få frukostrutiner med barn om man själv ej äter frukost.
Vill ej dela ut pekpinnar men har man åsikter om nyttig ,onyttig mat delge ej barnen.
Följer man någon konstig diet,bantning m.m tänk ut bra svar till barnen varför men
ej äter deras mat !.
I tonåren blir det lite si o så de sover halva dagarna .Merparten av maten när de är små
lagas av dagis,fritis,skola men försök laga middag även om det är lite stressigt fiskpinnar,falukorv utmärkt mat ingen kommer att avlida. Barnmeny på restaurang finns i få länder istället äter man mat ej”barnmat”.Att introducera en ny grönsak på matbordet tar fem år i en barnfamlij !
Ryktas att det finns barn som gladeligen äter allt ! var finns de ? ha ha
Detta driver mig till vansinne. Jag äter tills jag blir mätt, ibland mer när det är skitgott och ibland mindre när det är äckligt (då får man ju fylla på med nåt lite senare).
Jag ser ”normal” ut, men det är tydligen exotiskt i mina kretsar att äta sig mätt eftersom jag har fått höra saker som ”min fru är så smal för att hon kan behärska sig när hon äter”, ehh, denna kommentar var riktad till mig när jag glatt tog för mig av maten.
Jag tänker inte göra som hans fru och äta 1,5 köttbullar och 0,75dl makaroner till en middag. Om man inte äter sig mätt, oavsett om man tränar eller inte är det lätt att bli på dåligt humör. Om jag blir på dåligt humör har jag sämre tålamod med mina barn och alla runt omkring mig.
Va fan, man kan väl få äta sig mätt, eller?
Byt umgänge!
Inte direkt på ämnet kanske men apropå dina andra inlägg om alla pekpinnar mot kvinnor och föräldraskap. Tycker du ska lyssna på Agnes Wolds sommarip1 och vinter eller titta på Min sanning där hon var med igår. Hon punkterar många myter och pekpinnar som riktas mot mammor kring amning och föräldraskap. En stor förebild! 🙂
Jag vet, gillar henne skarpt!
Haha känner igen mig i detta. Jag är nog lite stor i maten själv. Äter ca lika mycket som min sambo. Nu när jag ammar äter jag ofta dubbelt så mycket som honom. Har vägt det samma i 15 år så det påverkar inte vikten ett dugg. Jag måste ha frukost, lunch och middag för att fungera. 🙂
Läste för en tid sedan en liten snutt skriven av ej tjej som delade sin tid mellan Malmö och Stockholm. Hon påstod att i Malmö (där jag själv bor) är det OK för en tjej/kvinna att äta ordentliga portioner men i Stockholm ska en tjej helst sitta och peta i en sallad.
Vill egentligen bara säga en sak: Du är grym och en fantastisk förebild!
/ en snorsportande, matälskande kemist
Tack snälla du!!