Sjuka drömmar och drypande svett

cat

Ständigt trött, vill helst sova hela tiden. Välkommen till mitt liv som höggravid i nionde månaden… Foto: Flickr.com.

Tänk dig den sjukaste drömmen du kan komma på. Sedan skruvar du till den ännu några varv. Och voilà – där har du min verklighet under den senaste tidens nätter. Jag har drömt så knäppa drömmar att jag är helt omtumlad när jag vaknar. Dessutom svettas jag något kopiöst, för att stunden senare skaka av köld. 

Nej, det här med att vara höggravid är ingen dans på rosor. Jag vill bara få det här överstökat nu, det känns lite som sista milen på fjolårets Swissalpine Marathon: i skallen var man liksom i mål, men i verkligheten var benen tvungna att släpa sig ytterligare tio kilometer. Varje steg smärtade och det ringde i öronen. Ett annat problem är att jag knappt klarar av att äta, för minsta lilla tugga gör att jag känner mig sprängfylld som en ballong. Inte så konstigt kanske, med tanke på att tarmarna är ”uttryckta i sargen”. Så hur mycket cravings jag än skulle ha haft så hade jag ändå inte kunnat äta något. Är fortfarande mätt efter gårdagens utemiddag som bestod av tre små rätter på en nyöppnad restaurang. Magen svällde upp så till den grad att jag hade problem att röra mig.

LÄS OCKSÅ: Jag har blivit en riktig mjukis

Helt ärligt, jag är stum av beundran inför alla kvinnor som väljer att skaffa fler än ett barn. Ni är seriöst helt fantastiska! Och visst är barn är en fantastisk gåva, men tanken på att gå igenom detta en gång till får mig verkligen att rysa. Nej, nu vill jag ha min kropp för mig själv igen. Jag vill springa, göra kullerbyttor, knyta skorna och lyfta en tung skivstång utan att vara rädd för att jag ska tappa den på magen. Springa! När jag ser folk springa längtar hela kroppen efter att få ge sig ut i det här fantastiska löparvädret. Hösten är årets avgjort bästa tid för löpning, enligt mig. Särskilt när luften är hög och klar, lätt att andas. Det låter säkert fånigt, men jag har gråtit av sorg över att inte få springa när jag har sett löpare ”överallt” omkring mig.

LÄS OCKSÅ: Jag vill också få vara svag och ledsen

Nu ser jag fram emot leverans av bulle (eller ja, inte själva förlossningen då – blä!), men tiden efteråt då jag tänker inviga min löparvagn. Hoppas verkligen att bebben kommer att gilla att sitta i den, för det kommer helt klart att bli en hel del åka av i den! Har någon ett eller flera peppande ord över så skriv gärna i kommentarsfältet, idag känner jag mig lite extra svag och kinkig… 

Share: