SÅ BLEV JAG AV MED MIN PRESTATIONSÅNGEST – 5 TIPS!

av Petra Månström | sep 2, 2018 | Livet | 10 Kommentarer

På väg hem från dagens Tjejmilen scrollade jag igenom Instaflödet och fick lite ont i hjärtat. För bland alla glada bilder och rapporter om nya personbästa fanns de där lite ledsamma inläggen om vad prestationsångest kan göra med ens löparglädje.
När jag började med löpning för snart tio år sedan sögs jag snabbt in i karusellen där det diskuterades tider, sträckor och snittfarter. Jag tankade alltid över dagens pass från klockan och raka vägen in i Funbeat, ständigt stressad av de där triathleterna som alltid lyckades logga fler träningstimmar än jag. Frustrerande!
Minns också hur jag kunde åka hem från ett lopp med gråten i halsen – för att jag hade missat min drömtid med någon minut. Jag kände mig sämst i världen och besvikelsen över uteblivna pers påverkade också mitt humör och mitt beteende i övriga livet. Tills jag en dag liksom vaknade upp. För ja, det gick faktiskt praktiskt taget över en natt. Jag kom till insikt och plötsligt kändes den där tidsjakten så fånig.

Här är 5 tips som har hjälpt mig att bli av med min prestationsångest (inte bara i träningen utan också i övriga livet!):
1. Insikten om att jag gör det här för att må bra – inte kvala in till OS
Ett livsloppstänk hjälper massor här, alltså se ditt motionerande i ett större perspektiv än bara till nästa lopp. Att låsa sig till att endast fokusera på ett kommande lopp är lika kortsiktigt som ”Jag ska bara gå ner fem kilo, sedan blir jag lycklig”-tänket. Det funkar inte, det blir inte fruktbart i längden
2. När jag faktiskt vågade springa ett lopp på känsla – utan att ta med/starta min klocka
Så svårt, men SÅ skönt! Och jag har redan hittat många fördelar med att springa på känsla, förutom att det hjälpte mig att bli av med min prestationsångest. Bland annat blir det lättare att hålla en jämn fart under hela loppet, inte få panik och börja riva och slita när klockan visade ”fel”.
3. Att våga låta bli att försöka maxa under ett lopp
Du bestämmer dig helt enkelt för att se loppet som ett träningspass. Att stålsätta sig att ta det lugnt när folk omkring en jagar och maxar är supersvårt, men så befriande när man väl lär sig.
4. Att springa ett lopp tillsammans med en kompis
Några av de roligaste loppen jag har sprungit är då jag teamat upp med en kompis. Vi peppar varandra genom svackor och känslan att ha gjort detta tillsammans är otroligt mäktig! Viktigt inför loppet att stämma av varandras förväntningar, mina upplevelser har blivit bäst när vi enats om att hålla ett tempo så att båda kan prata obehindrat.
5. Att våga starta i ett lopp när jag inte känner mig på topp/i form
Också supersvårt såklart! Förr kunde jag oroa mig för vad folk skulle tycka och tänka när de kollade resultatlistan och såg mitt namn intill en ”dålig” tid. Bestämde mig då för att köra avancerad KBT och springa ett lopp så långsamt jag kunde. Sedan inväntade jag reaktionerna. Vad som hände..? Ingenting, såklart. Blev jag nermejlad av upprörda följare på grund av min tid? Självklart inte. Det är oftast roligt och en boost för humöret och träningspeppen att springa ett lopp, så varför inte unna dig detta när du vill – istället för när formen tillåter? Exakt 😉
Till sist: stort lycka till och kom ihåg att du är grym! Fler som har brottats med prestationsångest här? Dela gärna dina tankar!
Foto bilderna ovan: Jonas Hansen

Facebook Tweet Pin LinkedIn Print

Taggar

prestationsångest

10 Kommentarer

pilla på september 2, 2018 på 8:41 f m

Njae. Ibland. Vissa lopp springer jag bara för skojs skulle – tex gårdagens Tjejmilen men har jag bestämt mig att satsa på någon bra tid (vilket jag ALLTID, ALLTID gör efter någon kilometer in i loppet pga man vet aldrig hur det känns just den dagen) då blir jag slav under klockan. Men då jag springer många lopp beslutar jag mig utifrån dagsformen om det skall bli någon prestation eller inte. Tycker någon att jag springer dåligt – så varsågod – det är min hobby. Är ingen elitidrottare och har ingen ambition att bli heller.

Svara
- Maria Rubio på september 2, 2018 på 9:06 f m
  
  Maria Rubio ( piamari)
  Jag hamnade i löpnings världen för 4 års sedan. Redan då har jag alltid varit medveten att jag kommer inte att vara först i mål,typ det finns andra som är bättre fast jag är bäst!!! Då jag bestämde redan då att målet i mina lopp var att komma till mål, ha kul och utmana mig själv att genomföra de uppsatta mål i löpningen.
  Genom att komma till mål med ett leende och många gånger med gråten i halsen gör att jag mår så himla bra.
  Löpning är nu för tiden målet i mina fysiska planen, det ger mig styrka och förlänger livet.
  Så samarfattningsvis , jag jagar mig själv ( ?) och tävlar med mig själv. Låt alla tusentals andra löpare passera mig, jag kommer ändå till mål oavsett.
  Kram ❤️
  
  Svara
  - Petra Månström på september 2, 2018 på 9:28 f m
    
    Superbra att du klarar att bara tävla mot dig själv 🙂 Så bra inställning! Kram
    
    Svara
- Petra Månström på september 2, 2018 på 9:24 f m
  
  Lider man inte av prestationsångest och inte tycker att det är jobbigt och stressande att jaga tider/vara slav under klockan så är det ju superbra 🙂 Jag själv däremot var tvungen att jobba bort prestationsångesten eftersom den ställde till med problem i min övriga vardag. Då var det nödvändigt (för mig) att sluta jaga tider. Kram!
  
  Svara
Annika på september 2, 2018 på 12:55 e m

Jag har aldrig sprungit ett lopp med klocka. Jag bara kör och så blir det vad det blir för tid.
Långsam glad motionär som helt enkelt inte blir snabbare.

Svara
Karin på september 2, 2018 på 4:06 e m

Det är ju det här som gör att jag letar nya lopp där jag inte har en tid att ”slå”. Vet t.ex. att jag aldrig kommer ner på samma tid på halvmaran som jag hade för 8 år sen, alltså undviker jag den. I o m den här tanken missar man ju roliga lopp?. Vet inte hur man tar sig ur det felaktiga tänket……

Svara
Ylva på september 2, 2018 på 4:08 e m

Precis vad jag behövde läsa. Tänkte på detta senast idag, att jag måste sluta noja över tider. Och att känna mig dålig när andra tycks resa sig ur soffan men ändå springa på tider som är mycket bättre än mina. Själv får jag kämpa hårt men med lite utdelning i form av bättre tider. Försöker intala mig att det inte är det viktiga och att jag såklart får många andra vinster av min träning. Men lättare sagt än gjort! Tack för dessa råd! ?

Svara
Caroline på september 2, 2018 på 4:36 e m

En klok kvinna sa en gång: ”om man går på maxtid har man ju fått ut maximalt av anmälningsavgiften”.
Det har jag tagit med mig, jag får rejäl valuta för mina anmälningsavgifter

Svara
Johanna på september 3, 2018 på 8:09 f m

Förr var jag alltid så nervös inför lopp att jag mådde så dåligt, allt för att jag hade så höga krav på mig och vad andra skulle tänka. Nu har jag inte det längre, det är som att det ”växte bort” och bara försvann, nu vet jag ju varför jag springer och vilken nivå jag är på så nu är det på ett sätt roligare att springa, även om formen är långt ifrån som den en gång var 🙂

Svara
- Petra Månström på september 3, 2018 på 8:16 f m
  
  Så härligt att läsa din kommentar! Så befriande! Underbart att ha hittat sitt varför, då blir allt så mycket enklare. Kram!
  
  Svara

Skicka en kommentar Avbryt svar

Kategorier

Arkiv

Sök

Om Petra

Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!