Har inte så jättestor erfarenhet av bebisar, men tillräckligt för att inte reagera särskilt mycket över Adrians längd och vikt. BVC har inte heller reagerat, utan verkar tycka att allt är som det ska.
Men ändå, när vi möter främmande människor och de undrar hur gammal vår son är så baxnar de när de får höra att han bara är fyra månader.
”Men han är ju så STOOOOR!!”
Vad svarar man på det? Och vad menar de egentligen? Jag har försökt fatta om de menar det i positiv eller negativ bemärkelse, men inte riktigt lyckats. Minns inte riktigt vad Adrian vägde sist vi var på BVC, men ska dit igen i nästa vecka. Ska ta ett snack med dem då, för det känns ju lite halvkul att ”folk” tycker att han är ”STOOOOOOR”. Även om man ju som bekant inte bör bry sig särskilt mycket om vad andra tycker. Men kommentaren om Adrians storlek har ju kommit så himla ofta att man reagerar till slut.
Fler med liknande erfarenheter? Har ni kanske lite klok input här?
(PS: Bilden ovan togs tidigare idag, på en kombinerad dyk- och badutflykt här på Seychellerna. DS.)
Alla har alltid nåt att säga om andras barn. 🙂 jag gissar att de flesta, även de med egna barn, har dålig koll på hur en 4-månaders ”ska” se ut. 4 månader låter liksom inte så mycket. Själv så minns jag knappt alls hur stora mina barn var i den åldern. Vore kul om du frågar nästa person ”jaha, hur stor ska man vara då när man är 4 månader?” 🙂 Sen kanske han är större än den genomsnittliga 4-månaders (ligger han kanske på nån av de övre kurvorna?) men det kan ju skilja ganska mycket mellan olika barn på både längd och vikt utan att det är nåt man ska oroa sig över.
Det har jag fått höra om mina tre barn, nu 10, 7 och 2 år. Direkt när folk kommit innanför dörren: ”men oj vilken rund liten bebis! Har mamma grädde i brösten?”….!? Jag kan ju tillägga att mina barn legat runt normalkurvan på både längd och vikt när de varit bebisar (och nu när de är äldre är de tunnisar).
Även om folk inte menar något illa så blir det ju jobbigt att höra det i princip varje dag.
Nu med yngsta barnet hade jag en kompis som fick barn nästan samtidigt och båda våra barn följde varandra i vikt och längd men min dotter ”såg” rundare ut i ansiktet.
Lika jobbigt är det nog om man har en liten bebis, i förhållande till normalkurvorna, och kanske kämpat med att få den att gå upp i vikt, och så får man ständigt höra ”åååh vad liiiiten hen är!! Du ger väl hen ordentligt med mat?”
Njut!
Jag har fått höra alla 12månader som min tjej hittills funnits att hon är pytteliten. Både från BVC, bekanta osv. Vi kämpar som tokar, hon äter massor, men leker konstant… Hon fick influensa för ett par veckor sedan, gick ner 10% av sin kroppsvikt och blev inlagd med dropp….. Hade hon haft mer hull så hade hon garanterat inte blivit så sjuk.
Det har jag fått höra om alla mina 3 barn.
Min yngsta dotter är 4 månader nu och väger 7,5 kg o är 63 cm. På BVC säger dom att man inte tänker på sånt när det gäller bebisar som ammas…men ändå påpekade hon när min dotter var 2 1/2 månad att hon vägde lika mkt som 5-månaders bebisen som var inne före oss.
Samma sak på öppna förskolan när jag säger hur gammal hon är så får jag kommentarer som: Oj, vad stor hon är osv…
Avskyr de där kommentarerna. Min yngsta har legat stadig tre kurvor över sen han föddes, han är sex fyllda nu. Vad ska han göra åt att han är huvudet högre än sina polare? Konstiga blickar från folk som inte fattar att han inte kan läsa än (nä, han har inte börjat skolan liksom)…
Våra barn är 18 o 21 men minns vägning vid BVC i efterhand tycker jag det är
för mycket fixering på vikt och olika kurvor.Även för ”tidigt eller sent” född är
svävande vissa påstår 3-4 v är normalt.Och det påverkar säkert vikten.
Vårt första barn var ganska rund vid 6 mån .Vårt barn två mindre rund(drack aldrig
välling trots många försök !).Några barn kanske blir lite rundare av välling men
vem bryr sig ?
Hej! Mina småkillar är stora, som småttingar både tunga och med längder utanför alla kurvor, och nej det var inte alltid jätteroligt när alla skulle påpeka detta. Men det är ännu värre nu, då min stora är 5 år för nu går kommentarerna inte honom förbi längre. Folk tänker inte på att även små öron hör ALLT! Bara hos tandläkaren sist skulle sköterska småprata lite innan tandläkaren kom. Hur gammal är du? 8-9 år? Jasså bara 5, då är du ju jättelång! Hon ville nog inget illa men vår kille som alltid varit omedveten om sin längd har helt plötsligt börjat reflektera över detta, då alla vuxna jämt kommenterar. Han är lång 131cm , numera smal som en pinne och sötast i stan, men det är trist med alla vuxnas onödiga kommentarer.
Min dotter var under på kurvan så henne har ingen tagit för stor nånsin 😀
Folk har alltid nåt att säga, eller letar nåt att säga. Inget jag tror att ni ska fästa så mycket vikt vid.
Ja, vi har alltid fått höra att vår son är stor. När han föddes vägde han 5 kg och vi fick kommentarer att han såg ut att va 2 månader gammal. Han låg konstant 2,5 kurvor över ”normalkurvan” första året. Men efter det så har det jämnt ut sig, han är fortfarande över ”normalkurvan” i längd men inte i vikt. Allt detta har ibland varit mycket stressande.
Jag tänker att det är ungefär som när man frågar om en nyfödd har snopp eller snippa, egentligen är det ju irrelevant men man vill visa intresse för någons barn och i den åldern finns det inte så himla mycket att snacka om som känns hyfsat neutralt. Snacka sömnvanor osv kan ju bli känsligt och de har inte direkt hunnit utveckla några intressen än.
Min son låg två kurvor över medel när han var bebis och var riktigt rund och go. Fick höra hela tiden att han var stor och rund och har alltid tagit det som en komplimang. Brukar påpeka när andras bebisar är stora alltså menat som komplimang. Brukar ju generellt ses som mkt positivt med runda bebisar så ha inga konstiga idealtänk där inte. Har aldrig ens reflekterat över att ngn skulle ha menat det på ett negativt sätt
Min äldsta dotter var stor vid födseln och har fortsatt vara stor. Hennes kurva ligger över alla kurvor pa det där kurvpappret. Hon är inte tjock utan bara lang och grövre byggd. Proportionell. Vi har alltid fatt höra: Jamen Guuuuuud vad stor hon är”. Att hon är flicka ocksa gör det visst mer problematiskt, tycker vissa. Da min man är lang och stort byggd har jag oftast svarat att hon bras pa sin far. Eller när jag inte orkat vara trevlig : Jassa är hon?!
MIn erfarenhet av när folk kommenterar storlek på mage, barn eller vad som är att de oftast bara vill säga nånting positivt och inte riktigt vet vad. Så jag svarar alltid med lycklig ton, vad det än är, ”ja visst är den/hon/han, tack!”. De funkar för välmenande kommentarer och kanske ännu bättre på syrliga kommentarer för den som säger det får liksom sin gliring punkterad.
Känner också igen de där, min 2 månaders guldklimp vägde sist på BVC (nån v sen) 6060 o är 61 cm. Ja ser de bara som att han mår bra får i sig tillräckligt. Har fr början ammat när han känner sig hungrig o de e typ 2-3 h mellan. Så skit i va alla andra säger, så länge han verkar må bra (o de gör han) så e de ba åk ☺️
Min kille är stor! Absolut på översta kurvan på vikt och en över på längd. Har fått så mycket kommentarer från alla möjliga. Aldrig brytt mig ett dugg! Han är ju perfekt! Lite tung att bära runt på 13kg (10 månader) men har fått fina biceps 😉
Alltså det finns en median, sedan +1 +2 +3 SD (SD = standarddeviationer), också så klart -1, -2 och -3 SD. Helst ska barnet inte ligga ovanför +3 eller nedanför -3 vad gäller både vikt och längd. Sedan gäller det väl för barnet att någorlunda följa sin kurva, om ett barn legat på +2 SD och sedan efter ett tag ligger på -1 SD har det väl ofta hänt något som inte är så bra. Mitt barnbarn som är 2 år ligger på -2 SD vad gäller vikt och exakt på medianen vad gäller längd och det får han göra, legat så nästan sedan han föddes. Men skulle han gå ner till under -3 hade det inte varit bra.
Ja, vad folk ska kommentera! Jag har det motsatta, en unge som är liten, och det påpekar många. Hon är liten i maten och ligger under och ibland på lägstakurvorna. Många besök hos specialist där precis allt mäts. Fördelarna skulle väl vara att vi sällan behöver köpa nya kläder och att jag inte oroar mig för något annat alls än maten.
Min helammade 5-månaders ligger på översta kurvan, och jag får ALLTID kommentarer från nya människor. Oftast positiva typ om gosiga kinder, men även om att jag kanske ammar honom för ofta. Han mår jättebra, utvecklas fint, håller sig på sin kurva och bvc-sköterskan är lugn. Och det har känts jätteskönt när han har varit förkyld och har ätit lite dåligt att han har reserver! Men som mamma är man ju redan väldigt hård mot sig själv (eller jag är) och det sliter lite att hela tiden få kommentarer. Folk borde vara mer försiktiga med vad de säger.
Ärligt talat är det nog menat som en komplimang. Kanske tjatigt i längden, men knappast illa menat.
Vadå ”helst ska barnet inte ligga över +3 varken på vikt eller längd”. Kurvan är ju bara en reflektion av medianen i samhället, inte att det inte ska finnas för att det inte är ”bra” Så vad ska man göra då? Det är väl relationen man ska ha koll på -3 på längt och + 3 på vikt kanske inte är bästa kurvan, men mina grabbar som båda alltid legat mer än + 3 på längd går ju inte att påverka. De kommer att bli långa killar som troligtvis hamnar på över 2 meter var beroende på när de hamnar i puberteten. De kommer ha ett extra öga på dem när de närmar sig tonåren så att de inte skjuter iväg för långt, men nu spelar det absolut ingen roll.
Min dotter var normalvikt när hon föddes men sedan har hon alltid varit större, eftersom jag är liten så fick jag ständigt kommentarer om att oj hon var stor. Min dotter följde sin kurva hela tiden men hon var rund och större än de flesta barnen. Förstår att det är svårt att inte börja undra……men vi måste låta våra små barn få vara just barn och alla ser olika ut. Njut! Den tiden kommer aldrig tillbaka. Varm Kram
Svar Camilla.
Om ditt barn ligger på +3 både på längd och vikt är det säkert OK. Jag tänkte faktiskt mest endast på vikten. Det där med inte bra är mest menat att om ett barn ändrar sig mkt på sin viktkurva (mest att den dippar) kan det vara tecken på att ngt kan vara fel, typ går från +2 till -2 t ex, Jag har jobbat som sekr på barnendokrin-avd och där kollade man en del på viktkurvor i vissa fall. Som du skriver, det är relationen vikt-längd som gäller.
Trots att min nio veckor gamla son ligger helt enligt bvc:s kurva så kunde inte den äldre kvinnan med sin dotter hos barnmorskan fälla kommentaren: ”oj vad stor han är för att vara nio veckor! det måste vara grädde i mammas amningsmjölk”. Vad hon inte visste var att han har ätit ersättning sen födseln, haha!!
Hej,
Jag har också fått höra om min dotter att hon är stor (har legat över normalkurvan på både längd och vikt). En kommentar på BVC: ”Men vad konstigt…. har hon fortfarande kvar sin kulmage….. den brukar försvinna då man slutat amma…….” Ska man redan vid bebisålder behöva ”oroa” sig över att sin mage är för stor!?? Det är väl det som är hela grejen med att vara bebis?? Eller jag missat något? Ska man ha magrutor? Så trött på de kommentarerna…
Hej! Jag har också ofta fått höra att mina två flickor (2,5 år resp. 2 månader) är stora. Båda ligger över mediankurvorna för längd och vikt. Den äldre har börjat närma sig mediankurvan på vikten men är lång för sin ålder. Och jag måste säga, så här i förkylningstider känns det extremt bra att de har lite depåer att ta av så de slipper läggas in på sjukhus med dropp! Så personligen skulle jag strunta i kommentarerna och i stället fråga det som någon skrev ovan – fråga hur hen tycker att en 4-månaders ska se ut nästa gång du får kommentaren!
Oh jaaa vad vi fått höra det! Vår tjej är 6mån och ligger över både på vikt och längd, 3 resp 2 över kurvan. Asså dessa små barn är ju individer från start, vissa människor blir 1,50 långa medans vissa blir 1,80 långa, klart vi är olika från start då!? Blir så matt av folks kommentarer. Speciellt ”oj 4,2 vid födsel, det måste gjort sjukt ont.”…haha. Så respektlöst. Kan meddela att det gick hur bra som helst, krystade i 10min. Födelsevikten spelar inte så stor roll, hur barnet ligger samt bäckenet tror jag är mer avgörande.
Ojojoj vad alla pratade om hur stor vår äldsta dotter var som bebis! Jag var i någon mån ”van” vid liknande kommentarer eftersom jag hela graviditeten fått höra hur otroligt tjock jag blivit. Det var inte roligt men jag lyckades väl stänga öronen efter ett tag och strunta i alla som lät som om man var ett djur som förevisades på cirkus eller nåt (jag såg faktiskt rätt normal ut…)! När det gäller dottern så stämde det såtillvida att hon låg på de översta kurvorna (+3SD), både vad gäller vikt och längd. Hennes pappa är jättelång och hon ville äta väldigt ofta men sov sedan hela natten utan nattamning. Hur många gånger fick jag inte höra ”ska hon verkligen äta IGEN?”
Hon var normalstor vid födseln men gled snabbt upp över tillväxtkurvorna. Min mamma är BVC-sjuksköterska och gjorde detta till en jättepositiv sak. ”Vilken häääärlig tillväxt!” Det hjälpte mig mycket, jag bestämde att det var något uteslutande positivt och gulligt med alla veck och dubbelhakor och dessutom var hon ju proportionerlig, både tung och lång. Kompisar hade barn som gick upp för lite i vikt och det var hemskt för dem, så mycket oro och funderingar om något var fel.
Babyhullet försvann gradvis under förskoleåren och idag är hon den mest förtjusande 13-åring man kan tänka sig, lång och fin och fullkomligt normalviktig, underbart atletisk och en hejare på flera idrotter, framför allt konståkning. Vissa människor bara måste kommentera allt och alla hela tiden och verkar inte bry sig om det de säger kan uppfattas som kritik. Jag bet ifrån ibland, man är ju känslig när det gäller sitt älskade lilla barn. Jag vet inte på vilken kurva din lille prins befinner sig men skulle det vara på en pluskurva så skulle jag enbart tolka det som väldigt positivt och vara stolt över hur STOOOOR han är! 🙂
<3