Nej, det måste inte vara fullt ös medvetslös!!

lopartips

Jag funderar ofta över varför hälften av Sveriges befolkning inte tränar överhuvudtaget. För ja, så är det faktiskt.

Funderar också över om en av anledningarna kan vara vår definition av träning. Kan det vara så att många inte ens tycker att det är någon idé när det de möjligen skulle orka göra inte ens ”räknas”?

LÄS OCKSÅ: Snälla, skilj på hälsosam och fanatisk!

Att en promenad, en cykeltur till jobbet, ta trapporna istället för hissen eller vispa grädden för hand känns så fjuttigt att man lika gärna kan fortsätta åka bil, ta hissen och använda elvispen. För ska det räknas så måste det smaka blod och vara jobbigt, annars är det inte träning. Och då kan man lika gärna låta bli och stanna kvar på sofflocket.

LÄS OCKSÅ: Att vara ”känd från sociala medier”

Jag följer en väldigt klok människa på Instagram, hon heter Lisa Jisei. Hon har gett ut en fantastisk bok som heter ”Jag är sjuk” och handlar om ortorexi, men det är inte det jag ska ta upp nu. Nu handlar det om ett inlägg från igår, då hon skrev att hennes läkare inte anser att vardagsmotion räknas. Oavsett vilket jobb man har.

LÄS OCKSÅ: Springa med vagn – så kommer du igång!

What?!!! var min spontana reaktion. Så det blir bara motion om man går till ett gym eller snörar på sig löparskorna och springer en sväng? Har den där läkaren funderat på möjligheten att folk tar ut sig olika mycket under sin vardag?

LÄS OCKSÅ: Min mensvärk knäcker mig

Sedan undrar jag om den där läkaren har satt sig in i den senaste forskningen? Nyligen läste jag i SvD om en studie som presenteras i British Medical Journal, som visar hur ALLA former av fysisk aktivitet tillsammans påverkar riskerna för ett antal stora folksjukdomar som cancer i bröst och ändtarm, diabetes, hjärtinfarkt och stroke. Vi snackar alltså inte bara om ett spinningpass på gymmet eller ett löppass utan också om att hänga upp tvätt, handla mat och gå till bussen.

LÄS OCKSÅ: Trött på det ständiga tjatet om ålder och fertilitet

Resultatet? Redan när man går från soffan till en viss aktivitet får man en positiv effekt på hälsan. MEN: den positiva effekten fortsatte att öka upp till en nivå som ligger 5-6 gånger över WHO-rekommendationen som är 150 minuters rask promenad i veckan.

Först när man befinner sig på en nivå som motsvarar åtta timmars löpning i veckan, eller 17 timmars rask gång, började den positiva effekten att plana ut. Men då har man minskat risken att drabbas av hjärtinfarkt, diabetes och stroke med omkring 25 procent. Tränar man ännu mer än så var den extra effekten marginell.

Så, att vardagsmotion inte skulle ”räknas” är rent nys. Den räknas visst! Och om du som läser det här möjligen inte tränar alls, kan du göra massor för din hälsa bara genom att börja promenera mer, skippa hissen och sluta trycka på den där dörröppnarknappen när du ska in genom en dörr. Och har du väl börjat med ett mer aktivt vardagsliv sänker du med stor sannolikhet tröskeln till att börja träna med träningskläderna på. Kanske i löparspåret, på gymmet eller någon annanstans.

Eller så fortsätter du med vardagsmotionen, du väljer själv. Oavsett vilket kommer du att förbättra din hälsa. Fantastiskt, eller hur?

Vore kul att höra era tankar i ämnet, hur ser du på vardagsmotion? Vad ”räknas” som träning för dig?

(Foto, bilden ovan: Emma Shevztoff)

Share: