Måste bara få skriva av mig (igen). Så tacksam för att jag har den här bloggen, för att skriva hjälper verkligen att rensa huvudet och sortera tankarna. Den här gången handlar det om min totala meltdown på BVC i morse.
Lite bakgrund: har ju haft en rätt så fet svacka sedan pappa gick bort i somras och allt känslomässigt och praktiskt som följer med en sådan tragedi. Jag har dessutom aldrig varit något fan av mörker och grårusk, för varje år som går frågar jag mig varför jag envisas med att bo i det här landet. Men svaret är väl att de människor jag älskar och värderar högst bor här och ja, då blir det som det blir.
Ovanpå detta har jag ganska nyligen fått reda på att jag lider av myom, som lite kortfattat är en muskelknuta i livmodern som gör att man får extremt riklig mens. Varje månad måste jag i över en veckas tid använda tredubbla bindor och trots detta blöder jag igenom och måste gå upp flera gånger på natten för att byta. Har sökt hjälp hos gynekolog och fick då cyklokapron utskrivet, alltså tabletter som skulle minska blödningarna. Men det har inte funkat alls. Alternativet fick jag då veta var att operera bort livmodern. Ehh…det är jag inte så sugen på heller. Finns det inget annat alternativ..?!
Inte nog med att blödningarna sabbar för mig big time såväl på jobbet som socialt, dessutom har jag ingen energi över till att träna (på grund av järnbristen som följer av blödningarna). I helgen när jag sprang långpass med Mia i ett tempo som för mig bara för ett tag sedan var krypfart tyckte pulsklockan (och mitt flås) att jag körde ett tufft pass. Orkar knapp gå uppför en trappa utan att flåsa ihjäl mig och trots att jag äter järntillskott så känner jag mig extremt kraftlös och trött. Skrev jag förresten att min hemsida kraschade igår? Så det skulle jag troubleshoota också, såklart. Puh.
Men BVC i morse, var det ju jag skulle skriva om… Jag skulle på treårskontroll med sonen och han befinner sig nu i värsta trotsåldern. Han vägrar alltid att klä på sig, ta på sig skorna, borsta tänderna, äta eller vad helst annat vi kan tänkas vilja få honom att göra. Superjobbigt såklart när man dessutom redan är låg på energi och går på knäna. Inne på BVC levde han rövare, sprang omkring, tog sönder saker och höll på. Och när vi äntligen skulle bege oss därifrån stängde han in sig på toaletten och vägrade gå ut. Lade sig på golvet och gallskrek. Försökte tala honom tillrätta, utan resultat. Brotta ner honom i vagnen var omöjligt då jag knappt har någon kraft i musklerna på grund av järnbristen.
Där någonstans rann bägaren över för mig. Kände hur tårarna sprängde fram i ögonen och snart grät jag hejdlöst. Då började såklart sonen också gråta eftersom han blev rädd och säkert överraskad för att jag grät. En BVC-sköterska kom springande och tröstade mig, hämtade en gigantisk kopp kaffe och lite vatten och bad mig sätta mig ner en stund. Hon klädde på sonen medan hennes kollega kom springande.
– Den här mamman behöver kaffe och en paus.
Och ja, kaffe och en paus var verkligen exakt det jag behövde. Andrum, att få pusta ut lite utan att behöva ha ögon i nacken. Utan att behöva argumentera med en trotsig treåring och aldrig känna att jag kommer i tid någonstans eller räcker till. Ta semester från alltihop och åka iväg själv, är det egoistiskt eller kanske rentav supersmart? Är det möjligen någon som känner igen sig? Då får du hemskt gärna skriva något, då skulle jag bli jätteglad. Och till er underbara BVC-människor som såg mig och tröstade mig: NI ÄR BÄST! Heja Mama Mia i Hornsberg!!!
Stor kram från en trött mamma som behöver ännu mer kaffe och en låååång paus.
Min värsta kaosmorgon hitttills – hjälp!
Taggar
37 Comments
Submit a Comment
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Behandlingsalternativ för ryggsmärta: vad ska man tänka på?
Kronisk ryggsmärta är en utmaning som många av...
-
Löpning + Lyxfrulle med Malin Ewerlöf & Petra Månström den 22/10!
Jag kan stolt välkomna just DIG till mitt allra...
-
Min resa med Modicförändringar: Uppföljning och lägesrapport!
Det är dags för en uppdatering om min rygg och...
-
Hur CBD-olja fungerar och varför jag väljer Arktis Naturals
Långvarig smärta och sömnproblem kan verkligen...
-
Rune Larsson: ”De sämsta löparskorna jag har sprungit i!”
Vilka är de värsta löparskorna Rune Larsson har...
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
Åh herregud, jag känner SÅ igen mig. Lider med dig och kan trösta dig med att det nog är helt normalt. Att vara en stabil och närvarande mamma med tålamod är inte det lättaste när psyket och energin svajar. Jag tror i övrigt det är bra att åka iväg själv. Helst till solen. Och med mig! Håhåjaja ??
Ibland blir det för mycket. Fint att sköterskorna såg det och sträckte ut en hjälpande hand. Hoppas du snart mår bättre! ❤️
Vad fint att bvc-sköterskorna tog sig tid till dig ❤️ Jag hoppas att det vänder för dig snart!!
känner igen mig i detta,tålamod har aldrig varit min grej men det roliga är att när man kommer över tröskeln o det där är borta så kommer man inte ens ihåg hur jobbigt det. kanske tur det för annars skulle det väl inte bli så många syskon generellt hehe
Jag opererade bort ett myom år 2000, vid 28 års ålder. Det visade sig vara ganska stort (11*4 cm) och då hade dom dessutom krympt det under ett halvårs tid (jag fick äta någon medicin som slog ut alla mina hormoner, så jag har redan testat klimakteriet, ingen höjdare, haha) MEN det jag ville säga är att dom enbart opererade bort myomet, inte hela livmodern och 10 år senare blev jag gravid (det tog sin tid, men gick på naturlig väg till slut). Graviditeten gick bra, men pga myomoperationen blev det planerat snitt. I sista stund bestämde de sig för att t o m söva mig, så jag missade hans första skrik, men i övrigt gick allt bra! Så kolla med din läkare om du verkligen behöver operera bort hela livmodern? Det ser säkert olika ut från person till person hur stort myomet är och var det sitter, men det är helt klart värt att kolla upp!
Total igenkänning. Alltså treåringar är INGEN LEK ens för en fysiskt och mentalt helt ’normalstark’ förälder! Brukade ta tills lunch innan jag var i hyfsad balans efter dagislämningarna i den åldern. Galet nog på sommaren, och sedan kommer overallsäsongen… ? Ta pauser! Många! En kaffe här, ett glas med en kompis där, en ostörd natt (sade hon drömmande ?). Och absolut, åk verkligen iväg och pausa om du har möjlighet. Syrgasmetoden! (”sätt först på din egen syrgasmask, hjälp därefter andra”)
Underbar BVC-personal. Heja dem, och heja dig! ?????
Ibland är det skönt att bara får gråta och bli ompysslad. Ta hand om dej och ge dej vad du behöver. Låt andra få hjälpa dej. ?
Min sambos mamma har myom och hon har också mått så dåligt pga detta. Eftersom man blöder så mycket så ”växer” myomen när den blir blodfylld och det orsakar mer smärta. Hon blev också rekommenderad att operera bort livmodern (hjälp?!) eller att sätta in en p-stav. Hon valde såklart det sistnämnda och har sen dess inga problem alls! 🙂
Eftersom man inte får någon mens eller blödning (förhoppningsvis) med p-staven så försvinner de rikliga blödningarna. Testa vettja!
Puss och styrkekramar!
Vilken fantastisk personal ❤
Oj oj vad jag känner igen mig i det du beskriver. Just när man känner att man inte ens orkar med sig själv. Så ska man rodda trotsåldrar och va allt det där perfekta: pedagogisk, lugn osv.
Jag har också gråtit inför mina barn. Jag har blivit arg och skämts över hur arg jag blivit.
Förra året var jag sjukskriven pga psykiskohälsa. Min psykolog sa, ”men tänk vad bra det är att barnet får se att mamma kan va arg och också kan säga förlåt” (vilket jag alltid varit noga med att göra.)
Det kändes så skönt att höra. Det har hjälpt mig så.
Jag har två barn, 1,5 år emellan dem. Den lille är inne i 3 års trotsåldern från helvetet. Ibland undrar jag vad som är fel…
Min man är fantastisk på att se när jag är sliten. Ber mig att gå ut i skogen och gå eller springa. Det är min medicin. Samt att vi har barnvakt en gång varannan månad (ungefär) när vi är ensamma hemma, sover och äter varm mat och pratar till punkt. Det är magiskt.
Kämpa på ❤
En styrka att våga skriva av sig..mina barn är 21 och 23 sonen hade ett paradnummer att slänga sig raklång tex på Sveavägen när han var ”liten o arg” glömde tala om tricket för svärfar o någon annan barnvakt.men det gick bra
Jobbade länge med rutiner när två kids skulle lämnas på dagis.Du brukar slåss om att få öppna dörren?ja det gick bra även om jag än idag nästan får ångerst hur arg jag blev.Fick idag höra att en lokalvårdare på jobbet från Chile snart pensionär som jag talade lite spanska med innan han lärde sig svenska.Hade en 32 årig son som tvärdog igår hjärnhinneinflammation vid cykelträning eller kanske vanlig cykling.Det är bara en sak jag är lite rädd för i livet det är att överleva mina barn.Dvs de dör innan mig. Nu skrev jag lite långt kanske för personligt.Ge inte upp ang din krämpa det finns viss hjälp.???
Åh! Hög igenkänning på brytet! Så blir det ibland! Glad ändå att du blev sedd och lite ompysslad?.
Angående myom: diskuterade ni hormonspiral? Ofta mindre biverkningar än tabletter, minskar blödningen med 75% och väldigt säkert som preventivmetod.
Vet du vad! Meltdown är grymt, så mycket som lämnar kroppen efter det! Och åka iväg= sunt! Du och ditt barn vinner på det, han får sakna mamma och du blir en mamma med bättre ork och tålamod. Win win!
Hälsningar en tvillingmamma som är själv på veckorna (så jag vet vad du talar om 🙂 )
Åh! Har varit där ett flertal gånger, man liksom bara ORKAR INTE MER!!!
Nu är mina barn 9 o 5 och de extra jobbiga situationerna (på det sättet) är så gott som borta. Men jag blev/blir alltid glad av medmänniskors igenkännande blickar och leenden eller uppmuntrande ord när man kände att allt bara blev för mycket.
Du är en fantastisk mamma,och jag tror att det bara är positivt att visa hela känsoregistret för sina barn ☺️
Åka iväg själv låter som en superbra idé! Bara gör det ? Håller tummarna för att du får bukt med myomen! Tack för allt du delar med dig av ❤️
Stor Kram till dig ?. Vilken underbar personal på bvc. Ja några bryt har jag allt haft.
Ta med dig en vän o åk på en weekend o bara tänk på dig själv o vännen o njut . Det är inte alls egoistisk för ibland behöver man egentid. Min egentid är när jag åker på en träningsresa fre-sön.
Har ju varit på ett par träningsresor som du varit med på och jag har alltid varit så imponerad över att du har familjen med dig och att ni ser ut att ha det så mysigt tillsammans ❤
Vännen var rädd om dig ?
Tycker du ska söka vidare till annan kvinnoklinik för bedömning.
Vilka underbara BVC sköterskor, det där har de sett förr och fler slitna mammor och pappor kommer ramla in till dem. Snacka om rätt personer på rätt plats.
Ta ett par lugna dagar, plocka fram din egolista och ta hand om dig ?
Oh ja! Känner igen mig. Kom ihåg att innan mitt första barn så kunde jag inte förstå hur man kunde vilja åka på semester ensam(!j Mohahahaha. Nu vet jag. På mammaledighet nummer tre (falsk ord btw. När är man ledig?) så föreslog jag för sambon att jag kanske kunde sova i klädkammaren på en madrass och när barnen kom under natten/morgonen when ever så kunde vi låtsas att jag var på jobbet. ✌? Han var dock lite svårflörtad på den punkten. Men ja, man behöver egentid. Du är ju inte bara mamma. Du är ju Petra också. Lika viktigt! Sen minns jag att när mina kiddos hamnade i den där åldern så var det lättare att låta de klä på sig själva. Jag fick välja mina strider och gilla läget när de rockade typ jeans och pyjamaströja. Kramar
Har du kollat upp Qlaira? Hjälper min dotter som har extremt kraftiga blödningar.
Hög igenkänning. Har tre barn och det är när många olika delar i livet olyckligt sammanfaller som det till sist blir övermäktigt! Allt jag kan säga är att man får ta hand om sig så gott det går. Ta en paus från allt. Kämpa för att få rätt vård.
Sköt om dig!
Vilken underbar BVC-kvinna!
Ja, du behöver garanterat tid för dig själv, helt och utan jobb. Det får man. Man ska hålla, liksom. Det är tufft, det är det.
Kram
Kärlek till dig ❤️❤️❤️ starkt och bra att du delar ?Ta hand om dig och JA! Se till att få en paus ?
Jag hade också problem med myom men fick Esmya utskrivet av min gynekolog. Det gjorde att myomet minskade i storlek och att blödningarna blev mer normala. Hoppas du hittar något som funkar för dig.
Kram
Styrkekramar till dig❤
Ibland behöver man lätta på trycket och få gråta. Jag tycker att du ska unna dig en weekend på hotel med din man och bara vara. Att få andrum hjälper en att få krafterna tillbaka.
Ta hand om dig – Det finns bara en sådan fin Petra som du i hela världen- Alla är vi unika i en tillvaro som gpr upp och ner ?
Försök få järninfusioner istället (vilket någon säkert redan sagt) , brukar ofta ha bättre effekt än järntillskott i tablettform. Sen är treåringar Guds straff, min älskade donna prövar mitt tålamod 24-7, tur för mig är att hon är så liten att jag ff kan bunta ihop henne. Rekommenderar hörlurar med hög musik, då hör man inte hur arga dom små är
Mammapower sändes till dig från en annan morsa med treåring hemma. Det vänder snart ❤️ Och ang att resa bort själv, do it! Jag blir bara en bättre mamma av att resa iväg själv, få en paus från livet och samla energi. Absolut inget att ha dåligt samvete över! När man kommer hem är man piggare, gladare och striderna känns inte lika jobbiga att handskas med.
Känner igen sig? Hrm, japp! Under flera års tid kom jag för sent till jobbet i princip varje dag pga dotterns utbrott och tårar. Allt från att klä på sig, komma hemifrån till att säga hejdå på förskolan. Otroligt slitigt och jobbigt.
Vilken fin sköterska på BVC ändå som såg dig och vad du behövde just då. Stor kram till dig! <3
Pauser och tid för sig själv är själviskt! MEN det är inte fel att vara det, så länge det inte är det enda man är. Man måste ta hand om sig själv. Hur ska man annars orka? Man är en fanastisk människa oavsett sina toppar och dalar men det är lätt att negativa tankar och händelser bildar en nedåtgående spiral.
Att bryta ihop och komma igen är nyttigt tror jag. Ventilera och våga säga som det är. Ju mer öppet vi pratar med varandra desto mer kan vi stötta varandra.
Ta hjälp av vänner och familj med hämtning och lämning ibland, så minskar stressen inom det området. Både den tidsmässiga och den som orsakas av trots.
Jag pratade med personalen på dagis om att jag tyckte det var oerhört jobbigt att min dotter hängde och klängde på mig när jag skulle lämna henne. Jag fick panik. Inte för att jag tyckte det var hemskt att hon var ledsen, för jag visste att hon trivdes på dagis, utan för att jag inte klarade av gnället. Då såg de till att alltid ta min dotter direkt och lösa den situationen på morgonen innan den uppstod.
Man måste inte vara en supermamma!
En annan sak jag varmt kan rekommendera, men som kräver lite mod, är att nästa gång ditt barn krånglar så gör exakt likadant själv. Oavsett vart ni är. Jag har skrikit högt inne på HM vilket fick min dotter att sluta tvärt och jag har legat och sparkat och skrikit på golvet framför rulltrappan inne på Åhléns, vilket fick min dotter att resa på sig snabbt.
Efter de gångerna gjorde hon inte så mer.
Beat them at their own game 😉
STOR KRAM
Åh, vill bara krama dig och säga som den kloka kvinnan på Kolmården när vi hade motsvarande situation jag och min förstfödde. -” det går över tills de är femton” ! Hon sa det med sådan kärlek och tyckte verkligen synd om mig vilket så klart fick mig att gråta ännu mer. Idag, med världens finaste femtonåring vet jag att hon hade rätt. Ta hand om dig, vill så gärna att du ska få må bra. Tänk främst på dig själv så blir det bra för alla runt omkring. För övrigt älskar jag BVC sköterskor. Så mycket klokskap!
Petra. Att ta semester är inte egoistiskt! Du behöver uppenbarligen en paus, inte bara från mammalivet utan från allt som varit för mycket för länge. När min andra son var 6 månader (hade även en 2-åring) gick jag totalt in i väggen. Tilläggas ska att vår andra son skrek konstant första året, samtidigt som min man gjorde karriär. Energi tog helt enkelt slut. Jag satte mig på ett flyg till Spanien och spenderade en vecka på en strand tillsammans med min mamma och bror. Inga måsten. Bara vågskvalp och vila. Inte egoistiskt – livräddande! Lyssna på din kropp ❤
För mensproblemen – det bästa jag någonsin gjort var att börja äta p-piller utan uppehå (dvs skippar placebo-pillrena och går på nästa karta direkt). Ingen mens, inga hormonsvängningar, ingen smärta.. och ingen järnbrist. Kan inte säga att jag vet hur det fungerar med myom, men om du redan äter p-piller du trivs med kan det vara värt att titta närmare på
Åhh känner så med dig ❤ Vilket fint omhändertagen av bvc ?
Har också ett myom som ger galna blödningar och fått rek att operera bort livmodern vilket känns sådär.. Ett tips om du inte redan provat är menskopp. Var själv mycket tveksam innan men gud vad den underlättar mitt liv. Det blir som ett vakuum och iom det så håller sig mensen ”på plats” tills du själv tömmer ut det i toaletten. En menskopp rymmer mer än alla mensskydd och jag känner mig äntligen trygg och får sova hela natten. Det finns olika varianter men jag tog den stora koppen från flow cup. Det är meckigt i början men man lär sig!
Önskar dig massor av varma kramar och ta hand om dig! Egen tid när man har småbarn är inte ego utan ett måste för att få andas en stund ❤
Jag fick mitt andra barn när den stora var 3. Trotsutbrotten kom två gånger om dagen, vid lämning och hämtning. Har gått utbrotten beskrivna för mig som ”episka”. Det pågick varje dag i ca 45-60 minuter, två gånger om dagen i ett par månader och ytterst sällan när min man var hemma. Det pågick väl hela vintern (30 cm snö i Skåne det året från november till mars, byggarbetsplats behövs passeras, stora leveranser dit och stora barnet rädd för lastbilar)..
Jag hade inte kul! Och var helt slut!
BVC skickade mig till en psykolog. Det var klokt.
Jag fick rådet att lyssna in barnets känslor, välja mina strider (jag är väldigt envis) och vara konsekvent.
Ta hjälp av BVC så du orkar. Det är mycket för dig nu och du/ni behöver vägledning gällande hur ni ska hantera trotset. Och för din del i kombination med din sorg och fysiska problem.
Kram!
Åh jag känner igen mig så oerhört. Livet med små barn är verkligen tufft. Jag nådde botten efter några kämpiga år med två småbarn. Ser jag tillbaka så önskar jag att jag bett om hjälp mycket tidigare, från vården, psykolog osv. Tillslut kom inte bara meltdowns var och varannan dag utan den berömda väggen. Från vilken jag nu försöker hämta mig. Det är tufft när livet slänger på en det ena efter det andra. Med mycket i livet för dig just nu förstår jag och känner så igen mig. Ta dig tid för dig själv. Be om hjälp. Åk iväg själv. Ladda batterierna. Det vänder. Även om det säkert lär vara ett par tuffa småbarnsår till innan det vänder. Mina är 8 och 5 nu, och det blir liksom lite lättare på sitt sätt. ❤️
Hej fina Petra! Du har verkligen mycket nu! En treåring allena kan ju sätta vem som helst ur balans. För mig underlättar kunskap och förståelse om barns utveckling och vad de går igenom, och att repetera böcker/podcasts de veckor när det är som svårast att bemöta barnet så att jag blir påmind om strategier och hur det också kan kännas för barnet. ”Life with kids” har flera bra avsnitt i ämnet, tex https://itunes.apple.com/se/podcast/life-with-kids/id1199597057?mt=2&i=1000422546686 med Petra Krantz Lindgren. De har även andra avsnitt med henne samt några med Bo Helsjkov (rekommenderar varmt hans bok ”Barn som bråkar”). Jesper Juul har också några bra böcker!
Om någon känner igen sig?! Jag tror att det finns färre mammor som inte känner igen sig än de som känner igen sig. 🙂 Jag får tårar i ögonen när jag läser det du skriver, så hög igenkänning och jag får tillbaka känslan i kroppen av utmattningen och hopplösheten. MEN jag har haft turen att det varit tillfälliga svackor så att jag sedan piggnat i igen, det är inte alla förunnat det heller. Vilka underbara människor på BVC, vad skönt att de förstod precis vd du behövde just då. Hoppas det känns bättre idag och att du får hjälp med dina blödningar. Kram
I feel you!! Skickar pepp och förståelse <3 Jag har också en treåring hemma och det är minst sagt utmanande med alla utbrott och konflikter. Dessutom är det massvis med vab och segdragna förkylningar som aldrig tycks gå över (har inte kunnat träna på över en månad) , och på det så är det massvis med jobb (doktorand) som måste göras. Just nu är jag bara såå sliten. Ditt inlägg gjorde mig faktiskt lite lättad på ett märkligt sätt – skönt att höra att man inte är ensam i alla fall. Hoppas du kan ta lite semester. Underbar BVC-sköterska förövrigt!
Oh Petra!! Haft samma problem (utan barn som skriker). För mig blev det bättre av sluta med alla preventivmedel (men det tipset har du kanske redan fått), sen så klart 1000% järnintag, sova massa, kramas massa för dopaminet skull. Massa kli på ryggen. Fotmassage!
❤️
Vilket fantastiskt bemötande av sköterskan!
Stor igenkänning där – när ”bägaren” rinner över och känslorna inte går att styra…
Förlorande också min pappa i somras, alldeles för tidigt. Ena stunden känner man sig stark och kan hantera allt, sen andra stunder så känns allt så tungt så tungt…
du är en fantastisk kvinna & inspirerar så! Stor kram