Löpningen har gjort mig ålderslös

av Petra Månström | jan 14, 2018 | Personlig utveckling | 9 Kommentarer

Förr var jag alltid den yngsta i olika sammanhang. Nu händer det rätt ofta att jag är den äldsta. Det är en intressant erfarenhet som vi bara måste prata lite om.
Jag har aldrig varit den som har funderat särskilt mycket över det här med ålder. Det är en siffra, helt enkelt. Jag har vänner som är väldigt mycket yngre än jag, som är lika gamla som jag och äldre än jag. När vi umgås tänker jag aldrig på den eventuella åldersskillnaden mellan oss, det finns liksom ingen anledning att göra det.
Men i samhället är det tydligen viktigt med ålder. Ofta när jag träffar representanter för olika sportiga varumärken får jag veta att de satsar på en yngre målgrupp. Då brukar jag fråga vilka åldrar de menar – och får ofta 20-30 år som svar. Kollar sedan på deras prislappar och tänker att oj, hur många mellan 20 och 30 har råd att köpa det här?
Jag har en fin vän som jag träffar över ”powerfrukost” då och då. Vi kom fram till att vi känner oss ”ålderslösa”, att vi inte definierar oss utifrån vår ålder utan hur vi mår och känner oss. Och vilka vi umgås med. Jag blir lite trött när jag ser reklamen för saker som vänder sig till människor i vår åldersgrupp. Jag tänker att vänta nu, det där är inte jag intresserad av.
Jag har en dröm och det är att företag slutar tänka utifrån ålder på målgrupp och istället utgår från en känsla, en sinnesstämning hos den tänkta målgruppen. Det finns många märken som jag inte ens funderar över att handla ifrån, just därför att de har snöat in på yngre människor. Tänk så mycket de hade kunnat tjäna om de vågade omdefiniera sig lite!
Min löpning har gjort massor för hur jag ser på ålder. Coach Ingmar i Uppsala är över 70 år, men när vi pratar under våra löpturer tänker jag inte en sekund på åldersskillnaden. Samma sak med andra löparkompisar, det är det som jag tycker är bland det häftigaste med löpning. Det är en inkluderande sport som lockar människor i ALLA åldrar. Det är nog därför jag älskar löpning så mycket.
Hur tänker du kring ålder? Och hur har din träning påverkat din syn på ålder? Berätta gärna!
Foto bilden ovan: Jonas Hansen

Facebook Tweet Pin LinkedIn Print

Taggar

9 Kommentarer

Anniina från Finland på januari 14, 2018 på 1:54 e m

Du ser ju super fresch o snygg ut, inte en dag över 30. Fattar inte varför de frågar din ålder när du ändå skulle passa perfekt som tränande rollmodell för vilket varumärke som helst!

Svara
- Sofia på januari 14, 2018 på 3:16 e m
  
  Min pappa är 72 år och förbättrar ibland fortfarande tiden på distanslöpning. Han är en glad motionär och brukar springa 3 gånger/vecka varav de ena passet är 12 km. Han styrketränar också. Skojar och en av de personer jag kan gapskratta tillsammans med om olika saker. Jag själv får ofta höra att jag verkar yngre än jag är, jag är 37 år ung men i alla fall kul att höra för jag är ansvarsfull men nog lite i sättet att verka yngre om man nu ska se till ålder. Om man är snäll mot kroppen, äter och tränar bra så tror jag att det gör mycket också för sinnet och att man håller sig pigg ? Jag umgås med alla åldrar ?
  
  Svara
Marita på januari 14, 2018 på 2:52 e m

Jätteroligt att läsa ditt inlägg om ditt sätt att tänka kring ålder i löpning. Jag är över 70, började springa i slutet av 70-talet och möter idag så många yngre löpare som bara tycker det är roligt att prata löpning med mig (kanske tycker de att ”då finns en framtid för mig också”. Men trist att ”marknaden” riktar sig så mycket enbart mot de som är yngre än vad du är och därmed ytterligare 30-40 år från mig. Men det blir mer och mer äldre löpare som vågar utmana. Och just därför borde ”marknaden” tänka om.

Svara
Annika/Discoduckan på januari 14, 2018 på 6:50 e m

Efter att vi sett på film från tiden då dottern var yngre så inser jag att tio år har satt sina spår. Ser ut som mina 43 kan man säga ?
Men, jag känner mig ung och umgås lätt uppåt och netåt i åldrarna.

Svara
Johanna på januari 15, 2018 på 2:12 e m

Det beror ju så mycket på vilka sammanhang jag befinner mig i, men när jag tränar, främst springer eller åker skidor, ja då finns inte åldern, eller det faktum att sambon egentligen är 5 år yngre än mig, eller är han?! haha, men ibland då dyker det upp nojor över födelsedagar och riktade målgrupper, jaha, nähä inte för mig, vem bestämmer det? Jag som inte alls definierar mig själv med en ålder, utan med hur jag känner mig, vad jag kan göra…

Svara
hopihopi på januari 15, 2018 på 10:01 e m

Jag känner mig som 20 typ, max 25. Sedan när jag börjar räkna, inser jag att det inte precis var igår jag tog studenten, utan snarare 2003. Då blir jag alltid förvånad och tänker, det kan väl inte stämma heller. Det känns som det var igår och inte 15 år sedan.
Har kollegor på jobbet som är i 20-års åldern och de blir förvånade när jag säger hur ”gammal” jag är. För de trodde att jag var i deras ålder 🙂

Svara
Therese ålstig på januari 16, 2018 på 11:39 f m

Ålder är definitivt en siffra. Min kille är 13 år äldre än mig Men i sinnet är vi lika.

Svara
Happy på januari 21, 2018 på 8:24 f m

Ålder är ett så tråkigt sätt att dela in oss människor i grupper. Jag har fått visa leg på systemet fram tills för ett år sen. Då hade jag fått handla där i 17år. Jag har goda gener och försöker genom att träna och ta hand om min kropp att hålla den energisk. För visst är det ändå det viktigaste, att kroppen underlättar och stöttar oss i livet.
Mentalt är det roligt med olika erfarenheter, oavsett om man samlat på sig dem under ett fåtal eller många år.

Svara
Trail & Inspiration på januari 21, 2018 på 7:42 e m

Ja, men huvudet på spiken!!
Gjorde ett hälsotest när jag började på mitt nuvarande jobb och sedan ytterligare ett 3 år senare. Då hade jag löptränat sedan 1,5 år tillbaka och fick betydligt BÄTTRE värden än vid det första. Så min kropp är definitivt yngre nu än när jag var 25 (innan löpningen)!
Mentalt är jag vissa dagar 60 och vissa typ …eum….14. Men det är ingen som kommit på mig än. Tror jag. 😉

Svara

Skicka en kommentar Avbryt svar

Kategorier

Arkiv

Sök

Om Petra

Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!