Dags för ännu en Veckans löpare! Den här gången vill jag presentera Trine Nyberg, 40, som bor med man och två barn (6 och 11 år) i Kalmar. Hon jobbar som kommunikationsansvarig, frilansande reporter och personlig assistent till sin dotter. Bloggar på www.sarskildabarn.se.
Hur länge har du löptränat?
– I 13 år.
Hur kom det sig att du började?
– Började i samband med att en kompis drog med mig på En Svensk Klassiker. Fick blodad tand i samband med detta. Började träna långdistans i samband med att min äldsta dotter föddes. Hon diagnostiserades med en hjärnskada och träningen blev ett sätt att klara av vår nya livssituation.
Ungefär hur kan en träningsvecka se ut för dig just nu?
– Springer 7-10 mil i veckan och varvar passen med styrketräning och yoga. En vilodag i veckan försöker jag få in.
Vilka är dina eventuella mål med träningen?
– Att må bra och behålla ett inre lugn, det är det viktigaste. Sedan har jag ”morotsmål” varje år. I år är huvudmålet att vinna damklassen på GAX100 miles i Ystad den 23 juli.
Tränar du något annat än löpning, i så fall vad?
– Yoga och styrketräning. Lite simning och cykel också.
Vilken är din syn på kost? Hur äter du?
– Jag älskar mat, godis och fika. Unnar mig allt men under ansvar.
Pryl du inte kan vara utan på löpturen?
– Mitt vätskesystem. Där finns plats för både dricka, kläder och gott att äta.
Ditt bästa löparminne?
– Alla lördagspass i gryningen. Då äger jag världen!
Till sist: DITT bästa tips till andra som är sugna på att börja springa men inte får tummen ur och hittar motivationen?
– Anmäl dig till ett lopp, gärna tillsammans med någon annan. Tala om för allt och alla att målsättningen är att du ska stå på startlinjen det datumet. Det pepp du får från omgivningen kommer att bära dig hela vägen!
"Löpningen blev ett sätt att klara av vår nya livssituation"
Taggar
2 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
-
Isak Nyqvist om skitövningar och avsaknaden av humor i träningsbranschen
Isak Nyqvist är den personliga tränaren som på...
-
Modicförändringar, Modicklinikken och antibiotikabehandling del 3
Det här är del tre i bloggserien om behandlingen...
-
Modic typ 1 och Modicförändringar: vittnesmål från patienter
Modic typ 1, eller Modicförändringar. Så löd...
-
Spring bättre och lindra smärta naturligt med Feldenkraismetoden
”Så när jag kom upp och ställer mig så bara...
-
Vinterbad och kallbad: utrustning, tips och råd
Vinterbad, eller kallbad om du hellre vill, blir...
Jag vill bara tacka för inlägget du skrev för ett par dagar sedan, om din svacka. Det kan kännas så frustrerande att läsa om andra mammor som supertränar och verkar lyckas med allt när jag själv inte hittar det där flytet med träningen och livet.
Jag har alltid tränat och älskat att röra på mig, massor. Dock inga maratondistanser eller ultralopp, men sammanlagt många timmars rörelse i veckan. Efter första barnet fötts fortsatte jag i samma tempo, utan problem. Jag var i mitt livs bästa träningsform när barn nummer 2 var 9 månader. Men nu när äldsta barnet är 11 år och tredje och yngsta barnet blir 2 år så har jag liksom en väldig svacka – och i mitt livs sänsta form. Promenader med barnvagn är sååå tungt och kämpigt – vart är den sköna känslan jag alltid haft på när jag powerwalkat?
Mina träningsfria veckor är tokmånga – har jättesvårt att komma igång – vilket jag aldrig haft tidigare.
Jag är nu 36 år och jag BEHÖVER min träning mer än någonsin, både för att må bra mentalt och fysiskt. Vad ska jag göra för att få den där riktiga och LÅNGVARIGA peppen och suget? Visserligen har jag mkt mer i livet nu än för 10 år sedan, barnen och deras alla aktiviteter, kompisar och läxor. Det är mindre tid nu än förr då jag tyckte jag hade all tid i världen. Men jag vet ju att om jag planerar så kan jag träna. Men vart hittar man motivationen?
Kan du inte, om du hittar din motivation Petra, skriva om detta?
Tack för din kommentar! Absolut, det kommer på bloggen inom kort! Kram