Bäst att lägga in en brasklapp på en gång här: jag är väldigt icke-insatt i eventuell tradition i svenskt föreningsliv. Så om det här inlägget sticker i ögonen på någon som passionerat brinner för ideellt idrottande så ber jag om ursäkt på förhand.
Men hur som helst. Jag behöver verkligen fler personers åsikter om det här, för vi har vridit och vänt på det här ett tag nu hemma och kommer liksom inte vidare. Det handlar om det här med att från och med nu så förväntas vi föräldrar ställa upp som tränare i sonens fotbollsklubb. Tidigare år har de haft knattetränare, men tydligen så är det föräldratränare som gäller när barnen kommit upp i den ålder de är i nu. Annars blir det ingen träning alls. Problemet är bara att ingen av föräldrarna till barnen har ställt upp som frivillig tränare. Och det handlar inte om att någon är lat, utan att man helt enkelt inte orkar ta sig an mer i en redan hårt pressad tillvaro där man gör sitt bästa för att navigera bort från osund stress.
Klubben har visserligen lovat att man inte behöver kunna något om fotboll för att bli tränare och de kommer tillhandahålla all utbildning som krävs, men att klämma in ett sådant här åtagande i en tuff tillvaro där möjligheterna till återhämtning redan är få blir för mycket för de flesta. Det är en sak att stå vid sidan om och heja på och serva med dryck om det behövs, men att signa upp sig på att kontinuerligt vara tränare är ju något helt annat.
Så det som händer nu är att det inte blir någon träning alls. Min stackars fotbollsälskande son är helt förkrossad och han och flera av hans klubbkompisar säger dessutom att de inte vill ha någon förälder som har noll koll på fotboll som tränare. De vill ha någon som kan fotboll och vill vara tränare.
Suck. Jag slits mellan känslan av att att sitta med ett stort i-landsproblem (jo, jag lever i verkligheten och fattar att det här är ett lyxproblem) och att vilja göra det bästa för min sons passionerade fotbollsintresse. Han vill ju så gärna och att ta in en betald tränare verkar inte vara ett alternativ, åtminstone inte för klubben (även om vi föräldrar gärna hade delat på kostnaden som inte blir jättestor om man är många som delar på den – dessutom kostar det ju redan en slant för att ens få vara med i klubben och delta i träningen).
Hittade förresten det här inne på Svensk Fotboll:
FÖR- OCH NACKDELAR MED ARVODERADE TRÄNARE:
Fördelar:
- Ordnar tränarförsörjningen när det inte finns föräldrar som ställer upp.
- Bättre träningar, bättre resultat.
- Ger neutralitet vid uttagningar. Många föräldratränare gynnar sina egna barn.
- Klubben kan ställa krav på kvalité och närvaro.
- Ger jobb/karriärstart för unga tränare, kanske ur klubbens egna led.
Nackdelar:
- Blir dyrt för föräldrarna och gör fotbollen dyrare.
- Dålig kontinuitet. Arvoderade tränare stannar i högst något år, och sedan behöver man leta en ny.
- Arvoderade tränare har i många fall endast fokus på sportsliga resultat. De vill vidare i sin karriär.
- Mödosamt att hitta arvoderade tränare till breddlag, ibland omöjligt.
- Arvoderade tränare har liten eller ingen klubbkänsla. Se punkt 2.
Det verkar vara något som ”sitter i väggarna” i många föreningar att tränare ska vara just ideella och obetalda. Men tyvärr gör ju det här att särskilt de barn som verkligen vill få till bra träning hamnar i kläm. Någon som har kloka tankar här? Tar gärna emot dem! Och som sagt, ha förståelse för att jag inte är superinsatt i föreningslivet utan bara vill det bästa för min älskade son som just nu lever och andas fotboll 🙂
Hej! Har positiv erfarenhet av att anlita arvoderad tränare via SvFA. Bra personer, lyssnade ledning (om den tilldelade tränaren inte klickar med laget). Visserligen själv varit tränare ett antal år men kände ett ok lyftas från axlarna när vi bestämde oss att betala för ”riktig” tränare. Och ”mina” tjejer fick ett rejält lyft med ”okänd” tränare, mycket minderåriga snack/strul/tjafs i gruppen
Tack snälla för din kommentar! Förstår verkligen att ett ok lyftes från dina axlar när ni tog in en extern tränare. Att vara tränare ska ju vara ett seriöst åtagande och inget man gör på en höft. Kan tänka mig att det blev superbra på alla sätt. Hoppas vi får till något liknande här, annars får vi väl försöka hitta en annan lösning.
Har själv varit arvoderad tränare men i en klubb i mitt hjärta så för mig var det noll fokus på resultat. Utveckling och roligt var det viktigaste. Skulle kunna ta den här diskussionen i flera timmar men om ni inte hittar tränare/förälder så rekommenderar jag att hitta en ny klubb men gör mycket forskning för att hitta rätt klubb. För övrigt så funkar föräldratränare gott och väl upp till 11-12 års ålder. Sen behöver man någon mer kunnig.
Tack för ditt inspel! Jag tänker att föräldratränare absolut kan vara kanon, det gäller bara att det finns föräldrar som kan och vill. Det är där vårt problem ligger. Så hitta ny klubb blir kanske nästa steg då.
Hej.
Vi hade äldre juniorer som tränare och det funkade jättebra, dom gjorde det utan arvode.
Klubben stöttade med tränar samt ungdomsledarutbildning. Funkade hur bra som helst.
Tack för ditt inspel! Det där lät ju kanon! Sonen hade ju äldre juniorer som tränare fram tills nyligen och det funkade kanon. Tänker att det borde finnas många äldre juniorer som dessutom inte skulle ha något emot ett arvode om det skulle ges ett sådant. Förstår inte varför sonens träningar står och faller med avsaknad av frivilliga föräldrar.
Har ju fyra barn som alla i perioder sysslat med både fotboll och innebandy såväl som andra idrotter. Jag har aldrig varit med om en situation med arvoderade tränare men då har mina barn idrottat i föreningar med ganska många lag och många och duktiga ledare, även om de varit oerfarna från början. Det har i princip alltid varit någon/några extra intresserade förälder som ställt upp initialt och det brukar räcka väldigt långt, speciellt i den åldern Adrian är i, men självklart bygger det på att någon vill och känner sig ha tiden för det! Klubben brukar som sagt stå för utbildning och man växer in i rollen. I något fall har jag varit med om att det varit någon annan ledare från föreningen som klivit in som inte har barn i laget.
Det ÄR ett stort och långsiktigt åtagande att gå in som ledare i barnidrott men oj så viktigt och jag har sett så många fantastiska ledare utveckla mina barn och varit noga med att alltid berömma dem för deras engagemang!! Sedan finns det massor man kan göra runtomkring tränaren för att underlätta för tränaren att enbart kunna få fokusera på det sportsliga. Våra föreningar har alltid bredvid tränare utsett en ”lagledare” som fixar allt praktiskt inför matcher och träningar, ordnar med utdelning/insamling av matchställ, fixar så att alla har skjuts till/från matcher, ordnar med matchkallelser o s v. Det finns också tjänster för detta, t ex laget.se som är en app som underlättar administrationen runt matcher, med kalender, kallelser etc.
Först när barnen kommer upp i femtonårsåldern har jag erfarenhet av att det börjar bli ett problem med tränarnas erfarenhet och kompetens, att man där hamnar i en situation när ungdomarna kan mer om fotboll än tränaren som följt med från barnåren och då behövs mer kompetens hos tränarna, samtidigt som andra intressen i den åldern gör att många barn slutar med sin idrott som de då hållt på med i många år. Men, där är ni inte ännu på många år och det brukar alltid gå att hitta någon som kan tänka sig att ställa upp men jag rekommenderar absolut att man försöker hitta både en tränare och en lagledarroll som kan stötta med allt praktiskt runtomkring. Min bror var tränare i många år för ett pojklag och den föreningen arbetade inte med lagledare och det blev till slut i princip ohållbart att både hålla i det sportsliga och det praktiska runt ett helt lag, helt själv.
Hoppas ni hittar på någon lösning för laget!
Tack för inspel! Ja, det är klurigt detta och dessutom verkar det inte finnas några direkta modeller för detta ska lösas utan olika lag verkar lösa det olika. Men de kommentarer jag har fått hittills här har gett massor med viktig info för mig, så tack snälla för det!
Nu lackade sonen på fotboll då det blev för hårt klimat trots låg ålder.
Men jag hade då innan han slutade som tanke att anmäla mig som ”hjälpare”. Typ stå på sidan av tränaren, hjälpa barn som behöver påminnelse att lyssna på tränaren, knyta skor etc. Tänker att sådanna insatser inte kräver alls lika mycket och att man då som i ert fall kan ha en junior som tränare som fixar upplägg m.m istället för flera. Så hjälper några föräldrar till att hålla ordning/stötta bara. Kanske kan vara flera olika juniorer som tutar om då t.o.m
Min erfarenhet hittills är också att ungarna verkar se upp till och lyssna mer på tonåringar än vuxna 😂
För egen del skulle jag aldrig ta på mig roll som ”tränare”.
Sambon är tränare i annan sport men har då stor egen erfarenhet. Han är ofta ganska slut när dom kommer hem 🙈
Jättebra inspel! Precis min tanke. Det är ett jättestort åtagande att vara tränare, tycker att det är fascinerande att klubben tycks tro att vi föräldrar har ork och tid över till detta. Som du är inne på, äldre juniorer som turas om att vara tränare är ju så mycket bättre. Trist att sonens klubb inte tycks inse det.
Ni får ge förslaget åt dom. 😍
Håller med övriga om att det är tråkigt att äldre juniorer ej längre får träna de yngre. Var själv så när jag växte upp och fick min första ledarskapserfarenhet därifrån som var väldigt viktig och jag kan relatera till än idag samt hjälpte för att söka jobb i tonåren. Det krävs engagemang och är inte helt enkelt att planera och leda en fotbollsträning speciellt inte för 6-7åringar med varierande diciplin och intresse för att träna. Hade också sökt mig till en annan klubb om de inte löser det. Kanske tråkigt för kompis biten men så viktigt med engagerade tränare för att intresset i längden inte ska svalna.
Har erfarenhet av 30 års ideellt arbete inom hästsporten och vet att föreningar har svårt att överleva utan ideella krafter/eldsjälar. Men vet också att alla inte har möjlighet och att alla barn ändå borde få chansen att vara med på träningar och föreningslivet ändå, oavsett.
Kan ni som föräldrar gå ihop och ”leta” någon annan vuxen som har erfarenhet av fotbollsträning? Som kan tänka sig att träna era barn istället för er? Ideellt el mot viss ersättning. Om klubben inte vill möta er med att ordna någon tränare på ideell basis/mot arvode, kanske ni kan gå ihop och lägga en slant till någon som vill. Finns det någon mor-el farföräldrar med lite erfarenhet, någon annan pigg pensionär el liknande, som kanske skulle kunna ställa upp? Annonsera i sociala medier eller fråga runt på arbetsplatserna osv. Rätt var det är finns det någon där ute som har lite tid över och som skulle få glädje av att få träna era barn.
Och om inte, kan ni föräldrar ta en träning var el två och två, och så turas om? Då blir ansvaret inte lika stort och ni kan under tiden fortsätta att leta vidare efter någon som kan ta på sig träningen.
Lycka till 😊👏
Hej Petra! Jag läser och funderar. Alla har verkligen olika förutsättningar och möjligheter att vara ideella, det ska betonas med stor ödmjukhet. Men på samma gång funderar jag på vår föräldragenerations prioriteringar. Jag är 38 år, har två söner 9 och 11 år och lär gift med barnens pappa. Mitt chefsjobb är krävande, tar mycket tid och jag tränar mycket. I fyra år har jag tränat 11-åringen i fotboll, min man 9-åringen och han ör också tränare i hockey för honom. Jag uppskattar att jag den här hösten lagt 10-15 timmar i veckan på det ideella. Och JA – det är krävande och JA ibland undrar jag om det är värt det. Men JA – det är det! Dessa oändligt viktiga relationer jag får med barnen, deras föräldrar. De är ovärderliga både nu och i framtiden. När fester, alkohol och annat lockar så är det så skönt att veta att det finns relationer. Och jag resonerar att det är SÅ kort tid i livet som det handlar om. Så jag väljer att omfamna att jag åker på två seriematcher varje helg och lägger två kvällar på fotbollsplanen för återhämtningen och breaket som det är att uppleva detta, trots att man många gånger byter till underställ under teams-möten och drar en polarmacka i farten, är så obeskrivligt viktigt. Det bygger samhällen att barn får relationer till sina kompisars föräldrar. Vi har också engagerat lagföräldrar som fixar med avslutningar, kisokscheman och försäljning till lagkassan. Jag blir varmt i hjärtat av vår gemenskap. Innan man säger nej tror jag man ska reflektera – vad är det vi ska göra med tiden som är så viktigt som gör att vi inte hinner engagera oss i det viktigaste vi har?
Håller så mycket med Maria tidigare! VAD är så viktigt att vi inte kan lägga några timmar av vår fritid på våra barn? Jag är tränare till dotterns lag sedan snart två år, en nödlösning då det inte fanns någon annan som klev fram. Har själv aldrig tränat fotboll, men tränar annat (och ja, det är morgonträning på gymmet innan jobbet som gäller för att få till det). Fick efter ett par månader en tränarkollega som själv har spelat massor av fotboll, så vi harvar på. Två träningar i veckan plus match när serien är igång, plus en gammal sjuk pappa som kräver rätt mycket hjälp numera. Jag pendlar mellan känslan ”varför gör jag detta, jag kan ju inte ge dem någon utveckling” till ”det är en fritidssysselsättning – de har roligt, träffar nya kompisar, rör på sig, släpper ipad:en, sluta stressa ihjäl dig”. Jag tycker också det är så härligt att få göra detta med/för min dotter, det kommer hon ju alltid ha med sig.
Min man är tränare för sonen, och dessutom engagerad i föreningens styrelse och diverse uppdrag runt seniorlag, anläggning, material och annat – och det är många timmar varje vecka året om. Det görs så otroligt mycket i det tysta som ingen har en aning om i föreningslivet. Så ja, Petra, jag kan erkänna att jag blir lätt provocerad av ditt inlägg. Blir provocerad av alla föräldrar som inte lägger två fingrar i kors för att bidra (och dessutom har mage att beklaga sig över att de behöver köra sina barn till träningen, de kan ju även samarbeta och behöver inte ens köra varje gång). Även om jag inser att du gör många kloka reflektioner om din egen inställning till det hela, så suckar jag lite inombords.
Men det är ju så att vi i Sverige har vissa egenheter som är grundläggande och som är som de är – fackföreningarna och den starka arbetsrätten – och det ideella föreningslivet exempelvis. Som ju gör att alla (i princip) har råd att vara med (tror även det är kutym att om det finns ekonomiska begränsningar för familjen så efterskänker man medlemsavgiften, och letar fram fotbollsskor ur överblivet-lådan).
När man har en ideell förening så bygger det på en ideell styrelse som driver arbetet – och har man synpunkter på det arbetet så bör det gå att engagera sig och göra sin röst hörd. Jag tror att få föreningar har för många engagerade krafter, det brukar sällan vara kö för att ta en roll. Så om fler går från DE till VI, och delar på arbetsbördan så blir det ju även lättare för de som engagerar sig, och man orkar hålla på längre.
Sedan kan jag absolut se att min dotters lag skulle kunna utvecklas mer med en tränare som är utbildad (och därmed arvoderad) – men vi lyckas ju ändå vaska fram rätt duktiga fotbollsspelare här i landet totalt sett, för mycket av framgången bygger ju på barnens egen ansträngning. De som verkligen brinner för fotboll har en fotboll vid fötterna från morgon till kväll, och kommer nog utvecklas ändå tror jag.
Vet inte riktigt vad min slutsats blir, mer än ett generellt ”du väljer vad du prioriterar!”. Precis som många inte tycker att de ”hinner” träna själva, så tycker många att de inte hinner engagera sig för sina barn. Det är sällan de med deltidsjobb och hyreslägenhet som tagit tränarrollen – det är egna företagare eller chefer, med andra föreningsengagemang, hus och stor trädgård och tusen järn i elden…
När vi har betalat en klubb för att dottern ska få delta har det ingått tränare. Hade aldrig betalat annars. Jag har inget intresse alls av att ställa upp på det sättet. Min lösning hade varit att byta kubb.
TACK! Håller helt med. För 1700 kr per termin som vi betalar tycker jag att tränare ska ingå. Punkt.
Och till den ovan som skrev nåt i stil med VAD är viktigare än våra barn? Ja, sitt eget vill man hjälpa och värna om såklart men måste det innebära att man ställer upp på att leda ett gäng på 20 stycken på sin fritid? Jag tycker inte det. Har inte alls det intresset. Kan självklart vara behjälplig, köra till matcher, sälja den där jädra salamin till lagkassan. Tycker inte att det ska vara nåt slags krav på mer när man de facto betalar en rätt hög avgift för att få vara med i ett lag.
Håller helt med dig, Annika! Kan tycka att det är lite onödigt att skuldbelägga andra genom att uttrycka sig så. Som du säger, det är skillnad på att umgås med sitt barn på tu man hand och att coacha ett helt lag där barnet ingår. Jag står gärna vid sidan om och langar bananer, dricka och hejar på. Då är jag fortfarande en närvarande förälder. Blir jag mindre närvarande för att jag inte pallar att vara tränare? Tycker inte det.
Det ska sägas att jag är uppväxt i och indoktrinerad in i det ideella föreningslivet, men för mig är det självklart att lägga tid på mina barns idrottsaktiviteter. Hittills har det varit i en idrottsförening där många tränare är föräldrar i kombination med juniorer, men där alla får arvode. Ett arvode som jag dock inte brukar ta ut., det är ju inte därför jag gör det. Kan dock vara ett bra sätt att locka juniorer tänker jag, Jag jobbar 80%, och en av anledningarna till det är att jag ska kunna ha träning 16.30 en vardag. Men jag håller med, det är svårt att få ihop tid och energi till allt.. Hade man inte behövt jobba hade jag varit ännu mycket mer engagerad i fler sporter. Jag tror att man måste engagera sig i nåt kring sina barn, och jag är då mycket hellre tränare än klassförälder, men är å andra sidan tacksam att några tänker tvärt om 😅🤣
Vi har givetvis olika förutsättningar och åsikter men för mig personligen finns få saker som är viktigare än att barnen får hålla på med de aktiviteter de önskar.
Jobba 8h kommer jag inte ifrån men efter jobbet går den mesta tiden till barnens aktiviteter.
Kör, gymnastik, fotboll, mountainbike och längdskidor för tillfället 🙂
Har faktiskt aldrig varit med om att någon ungdomstränare har fått betalt för tiden dom lagt ner..
Bor i en mindre stad och min inställning är att man som förälder måste vara engagerad i någon förening för att stadens föreningsliv ska fungera.
Var i samma situation som dig för några år sedan. Ingen frivillig förälder – inget lag.
Självklart ska grabbarna få spela fotboll, jag tog det.
Dottern har fått både träningar och matcher inställda då tränande föräldrar har fått förhinder och ingen av övriga 30 föräldrar kan tänka dig att ställa upp!!
Tycker det är rätt dålig inställning faktiskt..
Knepet tror jag är att försöka vara så många som möjligt som delar på ansvaret så att man inte behöver vara med varenda träning.
Hoppas det löser sig så att din son får spela fotboll.