JAG VILL BARA HA EN KRAM OCH NÅGRA VÄNLIGA ORD

Petra MånströmLivet, Psykologi, relationer10 Kommentarer

Petra Månström

Hur bra är du på att se när någon behöver en kram, några värmande ord eller bara ”bli sedd”? Det där är ju superklurigt, särskilt när man är en sådan som många uppfattar som stark och orubblig.

I helgen hade jag en riktig dipp, särskilt i söndags. Lördagar brukar alltid vara lättare, haha. Kände mig tom på energi, allmänt opepp och inte blev det bättre av att den starka vårsolen letade sig in genom våra icke-putsade fönsterrutor och borrade sig in i mina ögon. Stark sol gör ju också att man bättre ser sådant som döljs i skummare belysning, som till exempel dammråttor, brödsmulor, rester av morgonens pannkaksfrukost och så vidare.

Har också känt en tid att jag aldrig ”hinner klart” det jag har föresatt mig att göra under dagen. Allt som oftast kommer jag på mig själv med att surfa runt i någon webbshop eller scrollar i Instagramflödet. Och varje gång jag kommer på mig själv med det där blir jag ännu mer frustrerad och irriterad. Jag menar, hur svårt ska det vara att bocka av en att göra-lista som inte ens är särskilt lång..? Uppenbarligen rätt så svårt. Hmm…

Efter ett mindre sammanbrott insåg jag att jag är usel på att tala om för andra vad jag behöver. Jag är väldigt bra på att antyda saker och utgår då såklart från att omgivningen direkt fattar vad jag menar. Men nej, omgivningen utgörs ju av människor som inte alltid är som jag och då har vi ett problem. Samtidigt tycker jag att det är jobbigt att tala om saker som ”Kan du inte krama mig” eller ”Kan du inte bara sitta här och ta ett glas vin med mig och prata om livet”. Vet inte varför det där är så svårt för mig, men jag antar att det bottnar i att jag är rädd för att bli avvisad.

Någon som kanske känner igen sig? Kanske till och med har lite klok input? KRAM!

Foto bilden ovan: Luca Mara

0

10 Kommentarer är aktiverade “JAG VILL BARA HA EN KRAM OCH NÅGRA VÄNLIGA ORD”

  1. Jag tänker att människor i allmänhet inte ger sig tid att vara uppmärksam på en annan människa.
    Slentrianmässigt frågar någon ”hur är läget”? Då får de svaret: det är bra! Ofta svarar man så för att man är rädd att få följdfrågor. Jag har för vana att efter det svaret fråga: hur är det egentligen? Då får jag oftast ett ärligt och mer uttömmande svar, först då kan man mötas på samma planhalva.
    Jag observerar alltid den andres ansikte.
    Kram Lelle

    0
  2. Åh, du kloka människa!! Det är ju detta som gör allt du gör så trovärdigt!
    Kram!
    Och lycka till med halvmaran i Prag!! Shit va kul du kommer att få!

    0
  3. Jag känner igen mig så väl! Har jättesvårt att i klartext säga vad jag behöver, tex en kram.
    Upplever själv att jag är bra på att uppfatta sådana signaler hos andra, vilket jag ibland också får höra hos andra…

    Får väl för mig att ”alla” lika lätt uppfattar sådana signaler även om jag lärt mig att det inte är så…

    0
  4. Till min sambo brukar jag vara hyfsat bra att tala om ex om jag behöver en kram eller puss eller bara sitta nära.. till andra är jag inte riktigt lika bra på det… något som jag kanske skulle fundera lite extra på och försöka lära mig..

    0
  5. Vi gifte oss 1993 är in expert.. dammråttor tittar fram men vi har riktiga råttor i källaren.Fusktvätta fönstret en baggis torka av med wettextrasan o lite puts med papper diskmedel?eller trasa o fönsterputs ..
    Ditt arbete innebär mycket att vara uppkopplad..lägg i från dig telefonen viss tid börja med en timme öka till två..
    Svara bara på ev viktiga samtal..det är svårt men försök…anhörig som jag träffat 1990 är nästan uppkopplad jämt?jag följer bars 4 pers på Instagram inget mer

    0

Kommentera

Din epostadress publiceras inte Obligatoriska fält är märkta *