Hörde en diskussion om nätdejting i SVT:s debatt i förra veckan. Man hade bjudit dit ett gulligt, träningsfrälst kärlekspar som hade träffats via nätet och så fanns också en präst och Viggo Cavling på plats, om jag inte minns helt fel.
Inget fel alls på det där gulliga paret, men för mig blev de en symbol för den utseendefixering och cementering av könsroller som frodas i det här sammanhanget. Männen förväntas ta initiativ medan kvinnorna är passiva och inväntar uppvaktning. Hej, stenåldern! Männen förväntas också vara dem som tar initiativ till en livedejt och dessutom bör de betala på första dejten. Hej igen, stenåldern! Har man haft en lyckad första dejt så är det dessutom mannen som förväntas ta initiativ till en andra dejt, annars rinner det hela oftast ut i sanden.
LÄS OCKSÅ: 40 och f*cking fabulous!
Mina personliga erfarenheter av nätdejting pekar på exakt samma sak. De gånger jag har tagit initiativ på något sätt (första kontakt, fråga om första eller andra dejt) så har det hela gått åt skogen. De gånger jag däremot har varit passiv och avvaktande så har det gått mycket bättre. Det känns SÅ trist och stereotypt, särskilt eftersom det ju pågår ett jämställdhetsarbete i verkliga livet. Men online tycks vi falla tillbaka i gamla invanda könsrollsmönster.
De killbekanta jag har diskuterat detta med intygar också att det är så här. Som kille förväntas man vara den som är aktiv och tar initiativ, men inte nog med det. Dessutom vill de vara de som är aktiva och ”på”. Skulle en tjej ta kontakt så blir de förvånade och kanske till och med avskräckta. ”Varför tar hon kontakt själv, är hon desperat?” Observera att dessa killbekanta är jämställda och moderna på alla andra sätt du kan tänka dig, förutom just i nätdejtingsammanhang.
LÄS OCKSÅ: Den otippade mamman som är 10 år efter alla andra
Tittar vi på profilbilderna så möter vi samma könsroller. Tjejerna är snygga, plutar med munnen, gosar med en bebis eller ett gulligt djur medan killarna visar upp en aktiv livsstil. De tränar, surfar, spelar tennis, åker skidor eller vad det nu kan vara. Jag minns själv den radikala förändringen av mejl i inkorgen som ägde rum när jag på prov bytte ut mina ”aktiv livsstil”-bilder mot sockersöta plutmunsbilder. Det är så jäkla trist, särskilt som nätet ju seglat upp som det vanligaste sättet att träffa kärleken på. Om det är så här i det forum som de flesta av de kärlekstörstande svenskarna finns i, hur ska det då gå med jämställdhetsarbetet?
Vad tycker ni? Vilka är era erfarenheter av nätdejting? Vore också kul att få input från onlinedejtande killar här, är det så stereotypt som man tror och blir ni avtända av tjejer som tar initiativ?
Nu är jag ju ingen man men jag träffade min nuvarande man och blivande pappa till vårt första barn på happy pancake. Det var jag som tog den första kontakten och mellan oss har de aldrig varit nåt spel. Vi var ”på” båda två från allra första början. Vill killen ha en tjej som är passiv eller blir avskräckt av att jag som tjej vet vad jag vill så är han ändå inget för mig. Så tänkte jag med nätdejting och det verkar ha gått bra 🙂
Så himla intressant! Jag har uppfattat det på liknande sätt, men har ändå helt motsatta erfarenheter vad gäller ”roller” man förväntas ta i dejtingvärlden.
Själv vägrade jag vara passiv. Det är inte min grej att anpassa mig efter förutbestämda roller. I stället för putmunsbilder körde jag på vanliga bilder och någon riktigt knäpp. Jag ville inte visa upp varken en stel eller förskönande bild av mig själv (nåja, jag valde ju inte direkt de FULASTE bilderna på mig själv. Långt ifrån. Vad skulle det va för marknadsföring? ;)) Jag ville verkligen att mina bilder och min profilext skulle spegla åtminstone några av min personlighets dimensioner. Jag var också den som i de flesta fall tog första kontakten samt föreslog att vi skulle ses. Alldeles för otålig för annat. Jag tänkte ”skitsamma om färre vill träffa mig. Jag är inte det minsta intresserad av en kille som inte gillar tjejer som är moderna, jämställda och tar för sig”. På dejter var jag snabb som sjutton med kortet för att hinna betala för oss båda, något många killar tackade för.
Många killar skrev faktiskt att de GILLADE att se en udda fågel, att de var trötta på putmunnar och tjejer som i verkligheten inte ser ut som på bilderna. Jag fick väldigt många matchar och skrev så jag fick ont i fingrarna med en mängd olika typer. Min taktik verkar dessutom ha funkat, för jag är inte längre singel. Yey för coola killar som diggar tjejer som skiter i att följa oskrivna regler!
Lite katt och råtta-lek var det dock. Jag skulle aldrig skriva flera meddelanden i rad utan svar 😉
Vad roligt och uppiggande (och hoppfullt!) att läsa detta!!
Jag instämmer helt i allt vad Sofi skrivit!! Det var exakt samma för mig 🙂