Innan min son föddes kunde jag stå rätt länge framför spegeln hemma och fixa med makeup och hår. Ägnade tid åt att matcha ihop kläder och njöt av känslan att känna mig ”färdig” när jag gick ut genom dörren.
Tränade gjorde jag väldigt ofta och varje vecka hann jag med precis så många styrke- och löppass som jag hade bestämt mig för. Nu hinner jag ingenting, känns det som! Eller, visst hinner jag en del men det är nästan alltid med andan i halsen och inte lika mycket tid till eftertanke. Och måste jag välja så prioriterar jag helst träning framför fix av hår och smink, vilket resulterar i att jag väldigt ofta befinner mig långt utanför min komfortzon (Maria Montazami-exposed, liksom!)
Stå på tunnelbanan eller Ica med trött, livlöst hår och stora, mörka ringar under ögonen är ingen hit. Jag känner mig naken och sliten. Jag vet att det här bara är under en begränsad tid, men det är inte alltid så lätt att se i ett större perspektiv när man är mitt uppe i något. Vissa dagar kan jag slås av tanken att ”Okej, det var så här det blev. Du blev en trött, glåmig och sliten småbarnsmamma.” Det kan kännas rätt jobbigt, livsförändringen blir så himla tydlig.
Är nyfiken på hur ni andra hinner med er själva. Lägger ni någon vikt vid frisyr, smink och kläder? Eller bryr ni er inte och har aldrig gjort det? Har ni något knep för att ändå tillföra någon slags glamfaktor i ert småbarnsliv, eller känns det onödigt? Jag vill gärna veta! För min del är det lösögonfransarna, med dem känner jag mig ändå lite ”sminkad” och mindre blek.
Och stor måndagskram från mig. Här blir det litervis med kaffe efter natt med många vakna timmar… 🙂
Hur mycket hinner du med dig själv, mamma??!
Taggar
14 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
-
Isak Nyqvist om skitövningar och avsaknaden av humor i träningsbranschen
Isak Nyqvist är den personliga tränaren som på...
-
Modicförändringar, Modicklinikken och antibiotikabehandling del 3
Det här är del tre i bloggserien om behandlingen...
-
Modic typ 1 och Modicförändringar: vittnesmål från patienter
Modic typ 1, eller Modicförändringar. Så löd...
-
Spring bättre och lindra smärta naturligt med Feldenkraismetoden
”Så när jag kom upp och ställer mig så bara...
-
Vinterbad och kallbad: utrustning, tips och råd
Vinterbad, eller kallbad om du hellre vill, blir...
Petra! Du är nog den freshaste småbarnsmorsan jag kan komma på!
Vad gullig du är, känns inte riktigt så dock 🙂 Men tack för egoboost!
Vad gullig du är! Precis som du skriver så är det ju ens egna tankar/känslor och de är svåra att styra 🙂
Jag förstår din känsla, känslan att inte vara så där piffig som man vill. Jag har själv aldrig varit någon som lagt mer tid på smink och kläder än kanske 30 min om dagen. Jag relaterar mer till träningen. Mina kilo har inte ”runnit av mig” som alla utlovade innan.
Men istället för att känna stress och uppgivenhet över att nu är jag ”mamma” och då får jag inte tid till allt jag gjorde innan så kanske vi ska ta oss en reality check? Vad är rimligt? Att stå och piffa 60 min med hår och smink när våra små är halvt självmordsbenägna och stoppar allt i munnen som finns tillgängligt, behöver oss för närhet och se till att de ska må bra? Kanske inte..För de har ju inte bett om att få finnas utan det är ju upp till oss att ändra i vårt liv. Jag är inte i den form jag vill vara, jag vill träna mer men just nu finns inte utrymmet. Jag får köpa mig en bra bikini, planera in mina träningspass som en religion och acceptera att resultaten dröjer. Snart kommer jag ha tid, då jävlar är jag fit men undrar samtidigt varför min tjej är så stor!
Även om din känsla säger något annat så är du supersnygg!
Har alltid sminkat mig (concealer, rouge och mascara är ett MÅSTE) och fortsatt så även efter kidsen. Dock snabbare och med mindre precision! Känner mig naken utan och anser själv att jag ser både piggare och fräschare ut med lite smink på. Hur ytligt det än må låta!
När barnen var mindre och krävde mer uppmärksamhet så blev det babblarna alt annan klämkäckt barnklipp på youtube för att denna morsa skulle hinna få till en raggardusch, deo, mascara och rouge!
Men jag vet känslan av att känna sig grå, genomskinlig och trist.
Och tro mig, det går så galet fort och vips er son äldre och du får stå låååånga stunder i badrummet igen!
Massa kramar
Underbart med Babblarna för att vinna makeuptid!! Känner igen mig!!
Jag la absolut ingen tid på träning på den tiden. (Då var jag fortfarande den lataste människan på jorden) Däremot gick jag aldrig utanför dörren utan smink och fixat hår. Det är lite sån jag är. Som mammaledig hade jag inga direkta tider att passa och dottern var rätt lugn på morgonen så jag hade den möjligheten att göra det.
Jag har en 1,5 åring hemma och går upp 05.30 för att hinna med allt som ska hinnas med. Mitt bästa tips är att lägga fram kläder kvällen innan (detta måste jag eftersom man och barn inte är jätteglada om jag rotar i garderober innan 6 på morgonen), då kan jag tänka till lite extra i lugn och ro och slippa stress på morgonen. Om jag glömt detta och bara tar något som är lättillgängligt är mina bästa tips STATEMENT-smycken (halsband eller örhängen) som drar ögonen åt sig eller läppstift i knallig färg. Ingen ser så genomtänkt och piffad ut som en person i knalliga läppar!
Läppstift i knallig färg!! Älskar det tipset, lånar direkt! Kram
Jag är en sådan som dasset till mig oerhört sedan jag fick barn. En sådan mamma som jag fick rysningar av att se innan. Detta har jag ett tankeknep att tacka för, som jag kör med för att helt enkelt skaffa mig sinnesfrid. ”Ok, nu ska vi se vad som händer om jag åker och handlar utan att vara fixad i håret/går på stan i reklamtisha/till simhallen med hårig bikinilinje”. Alltså, det händer ingenting. Eller så är klimatkris och kriget i Syrien mitt fel :-).
För mig är detta ett sätt att lyckas ta det lite mer med en klackspark om jag inte i alla lägen är helt perfekt.
Kul! Det är härlig vardagslyx!!
Hög igenkänning på detta inlägg. Innan barnen kom var jag väldigt piffig i snygga vintagekläder som jag lagt ner mkt tid på att hitta, välsminkad, fint hår med mer. Sedan kom barnen och under de värsta småbarnsåren och kläderna byttes till sköna och bekväma sådana, sminket prioriterades ner och för håret introducerades den patenterade ”mammatofsen”. Träningen prioriterades högre än att lägga tid på kläder, smink osv. Ett tips är att köpa några bra och vårdande hudprodukter. Då känns det lite bättre, som att man jobbar långsiktigt med sitt utseende iaf 😉 sedan är ju concealern alla föräldrars bästa vän.
Ja! Concealern är ett måste!!
Jag känner helt klart igen känslan. Själv tänker jag så här, när jag är hemma så är det helt ok att vara osminkad, och även när jag lämnar och hämtar hos dagmamman. Jag transport tränar springer med springvagnen ena vändan till dagmamman och ofta promener jag den anda. Jag är föräldraledig just nu. Men så fort jag ska träffa någon åka in till stan eller att det är helg så vill jag sminka mig. Mascara och kajal är ett måste och ett diskret läppstift. Skulle aldrig åka till jobbet osminkad. Och de dagar jag känner mig jättetrött så brukar jag sminka mig, det känns bättre då.