Så. Då var den första darrande premiärturen med Junior avklarad. Fick stanna typ var tredje meter för att kolla att han fortfarande lever och blev irriterad på alla bilar och bussar som förde oväsen så att underverket KANSKE kunde vakna… Det bor tydligen en hönsmamma i mig, haha.
Klart att du tar promenaden i leopardfuskis! 🙂 Jag ser väldigt mycket fram emot att följa din första tid som mamma och ta del av ärliga och rätframma funderingar om hur det är att såsmåningom komma tillbaka i löparform igen. För sådana hoppas jag att det blir.
Var lite orolig att ni köpt en pansarvagn men vagnen verkar smidig och hjulen klarar lätt en Stockholmsvinter..
Känner igen mig i den första darriga promenaden. Fick panik när min son behövde amma och när jag var på stan och han började skrika eller behövde en ny blöja…! 2 år senare känner jag mig betydligt mer van och härdad och vi spelar musik/pratar/ropar genom lägenheten även då han sover;).
Lycka till nu den första tiden! Jag tyckte att det var kämpigt och en stooor omställning, men jag lovar, det blir bättre och chocken lägger sig (även om jag själv hade svårt att tro det då).