baby_ben

Jamen…då tar vi väl med oss den här killen och åker hem då. Galet märklig känsla – är han vår, liksom? Nu vaggar han sig själv i sin babysitter och jag försöker förstå att han finns, på riktigt. Foto: Petra Månström.

I lördags blev livet förändrat för alltid. Från två personer som sippade på varsin kopp kaffe framför Nyhetsmorgon till två blivande päron som åkte in till BB.

Till två föräldrar som nu ska lära känna sin nya familjemedlem. Galet overkligt, som att ta triljoner vuxenpoäng över en natt. Plötsligt handlar det mesta om blöjbyten, matning och var tvättlapparna ligger. Skötbordet plockades ur sin kartong och skruvades ihop efter att Adrian kommit hem i måndags. Att vi varit rätt så avslappnade kring förberedelser inför bebisens ankomst får vi äta upp nu. Kläder måste införskaffas eftersom de vi köpt är på tok för stora. Diverse prylar vi inte visste att vi behövde måste fixas. Och framför allt måste bebisen få vår uppmärksamhet. Just nu är han så närhetstörstande att man i det närmaste har honom klistrad på sig mest hela tiden. Helt underbart men, återigen, också så overkligt. Som om jag nu tittar på filmen om mitt liv, en film som började med att vi skrevs in på BB i lördags. Ska bli väldigt spännande att se de kommande avsnitten… Hoppas ni vill hänga med!

Share: