Extremt segt långpass

av Petra Månström | feb 20, 2016 | Blogginlägg | 9 Kommentarer

Idag hade jag ingen lust alls att ge mig ut och springa. Vad är det med vädret här i Stockholm? Det är grått, grått, grått och så jojo:ar det mellan minus- och plusgrader.
Underlaget passar alla och inga löparskor (helst skulle man ha med sig ett extra par skor i en ryggsäck och byta var hundrade meter…) och så är det ofta råkallt och jäkligt.
Jag kan inte med ord beskriva hur mycket jag längtar efter att få springa i sol och värme. Just nu spelar det ingen roll att det är hög luftfuktighet och över 30 grader varmt i skuggan på Seychellerna, jag springer hellre i de förhållandena än i de som är här i stan just nu. Det känns liksom så himla jämngrått just nu: allas D-vitaminförråd är tömda och typ de flesta man möter är Lars Norén-gråa i ansiktet.
Men jag vet ju att sitter jag inne en hel dag så blir jag en surbitch, vill inte utsätta någon för mig när jag är på det humöret. Så jag tvingade ut mig själv i morse, fast det tog emot massor. Hängde på mig min nya testkamera från Garmin för att lära mig hur den fungerar innan jag drar söderut och planen var långpass i lugnt tempo.
Långpass i lugnt tempo i 90 minuter blev det också, men rackarns så segt. Blev Hagaparken tur och retur, halkade runt rätt så ordentligt inne i parken. Har sällan varit så glad över att ha ett pass avklarat, men det var faktiskt roligt. Och SÅ skönt efteråt. Har du sprungit idag? Vad för slags pass blev det?

Facebook Tweet Pin LinkedIn Print

Taggar

9 Kommentarer

E på februari 20, 2016 på 7:35 e m

När man gjort ett sånt pass är man extra nöjd med sig själv! Jag och mitt humör hade behövt en runda idag, trots att vädret här i Småland bjudit på blåst och blötsnö. Men mannen har ryggskott så jag behövdes här hemma för att ta hand om honom och barnen. Hoppas på sol och fågelkvitter i kommande vecka, det gör också underverk för humöret! 🙂

Svara
- Petra Månström på februari 20, 2016 på 8:28 e m
  
  Vi hoppas på ljusning i nästa vecka!
  
  Svara
Marie på februari 20, 2016 på 8:25 e m

Sprang 9km och lyssnade på senaste avsnittet av ”maratonpodden”. Vädret skiftade efter halva passet och snö började vräka ner, men det var skönt när jag fick gå in igen!

Svara
- Petra Månström på februari 20, 2016 på 8:30 e m
  
  Härligt jobbat! Och kul att du lyssnar på Maratonpodden 🙂
  
  Svara
Happy på februari 20, 2016 på 9:54 e m

Fem fruktansvärda kilometer i snömodd, snöflingor som med den starka vinden som skar i ögonen och plaskblöta skor. Ett sånt pass man bara är glad av att ha bakom sig 🙂

Svara
- Petra Månström på februari 20, 2016 på 9:58 e m
  
  Förstår precis vad du menar!! Grymt jobbat!
  
  Svara
Ewa på februari 21, 2016 på 1:35 e m

Löpbandet på gymmet, tack och lov att det finns. Jag funkar så att om jag är kall så blir muskler och leder helt stela, jag kan helt enkelt inte värma upp mig själv. Kanske det beror på att jag har ganska litet underhudsfett, har alltid varit frusen.

Svara
Mats på februari 22, 2016 på 9:00 f m

Trodde att lördagens 13 km i snömodd, snöblandat regn och nollgradigt var det värsta den dagen.
Det var det inte.
Jag fick avsluta min runda vid ett lekland. Svettig och trött tillsammans med 200 sockerstinna och högljudda ungar gjorde att jag var beredd att ta 13 km till i det vädret.

Svara
- Petra Månström på februari 22, 2016 på 9:33 f m
  
  Hahaha! Underbart. Jag hade lätt tagit 13 km till istället för leklandet 😀
  
  Svara

Skicka en kommentar Avbryt svar

Kategorier

Arkiv

Sök

Om Petra

Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!