Vi är ju mitt uppe i februari, så det kanske inte är så konstigt egentligen. Det här med att skitdagarna staplas på varandra, menar jag.
I morse klarade jag knappt av att äta frukost eftersom jag kände mig så splittrad och frustrerad, av olika anledningar. Vid lunchtid idag var jag så arg och ledsen att jag var tvungen och stänga in mig på toaletten för att gråta en stund. Framåt eftermiddagen försökte jag se humorn i att jag hittills idag betett mig på ett sätt som många av dem jag träffade aldrig sett tidigare. Jag har avbrutit, käkat taggtråd och sköljt ner med sista glöggslatten från i julas. Och nu, när dagen nästan är över, känner jag mig redo att klä den i ord.
Egentligen började det värsta igår. Jag var på spinning, cyklade tuffa intervaller och kände hur tröttheten och svetten smög sig på. Självklart inträffade återigen Stockholms blodbad (läs mer om orsaken här), d v s jag var tvungen att slå av på takten för att inte blöda mer än nödvändigt och duschen efteråt var en plåga. För hur sjutton duschar man bland femton andra nakna människor när man har mensen från helvetet, som aldrig tycks ta slut? Eller, man tror att den tagit slut men just då man börjar slappna av så slår den till igen. Orkar inte… Ny läkartid i mars, vill verkligen att det ska bli mars nu. Måste sätta in tyngre artilleri mot det här eländet.
Så igår gick jag och lade mig med en uppgiven och resignerad känsla. Kände att jag inte riktigt hinner med, att jag alltid har minst tre mejl med förfrågningar eller annat som jag borde ha svarat på för evigheter sedan. Jag som alltid har ondgjort mig över folk som är sega med att återkoppla – nu har jag själv blivit en sådan. Sedan så är jag ju min egen säljchef också med allt vad det innebär. Avtal som ska skrivas, offertsvar som behöver jagas in. Folk som vägrar återkoppla och slutar svara när man försöker nå dem. Puh.
Och så idag då. De senaste månaderna har det smugit sig på en frustration över att många av dem jag jobbar eller umgås med inte riktigt lyssnar på det jag säger. Det har flera gånger hänt att jag börjat på en mening, för att bli avbruten av någon annan i rummet som tar över diskussionen. Trots att jag faktiskt hade något bra och viktigt att säga. Det där har satt sig i skallen på mig, som den HSP jag är. En känsla av att inte vara betydelsefull, att det jag har att komma med är oviktigt, smyger sig på. Jobbigt.
Lägg ovanpå det en hel del jobbiga, privata saker som har hänt PLUS att det är min hatdag numero uno på hela året imorgon. Hua. Det kan inte ha varit helt lätt att heta vare sig Micael Dahlen eller Kristoffer Appelquist idag. Är du sugen på att höra en Petra som har käkat taggtråd till frukost så kan du lyssna direkt i spelaren nedan:
Nä, nu ska jag göra kväll, lägga mig bredvid min sovande son i soffan och beta av lite Netflixgodis. Med äkta godis i form av hallonlakritsskalle i en stor skål. Det blir bra. Låt det snälla bli mars snart, ty jag börjar få slut på taggtråd! 😉
Hur har din dag varit? Berätta gärna, om inte annat för att eventuellt balansera upp min bitterhet… Kramar!
Foto bilden ovan: Jonas Hansen
En typisk skitdag!!!
Taggar
12 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
-
Isak Nyqvist om skitövningar och avsaknaden av humor i träningsbranschen
Isak Nyqvist är den personliga tränaren som på...
-
Modicförändringar, Modicklinikken och antibiotikabehandling del 3
Det här är del tre i bloggserien om behandlingen...
-
Modic typ 1 och Modicförändringar: vittnesmål från patienter
Modic typ 1, eller Modicförändringar. Så löd...
-
Spring bättre och lindra smärta naturligt med Feldenkraismetoden
”Så när jag kom upp och ställer mig så bara...
-
Vinterbad och kallbad: utrustning, tips och råd
Vinterbad, eller kallbad om du hellre vill, blir...
Allt blir bättre”?
Nöjd att onsdag är över, så jag snart sitter på ett ✈ till ☀ ☀️ ☀️
Åh! Njut av solen!
Dagen har varit bra .
Varit på kurs hela dagen och jobbar ju i kök annars och då är det extra svårt att sitta still en hel dag vissa pauser fanns tur det .
Lider med dig hoppas att du får den hjälpen snart så du slipper alla problem .❤
Härligt! Kram på dig!
Har också lite av en skitdag! Förkylning som varken bryter ut eller släpper… SEGT. Ingen träning på hela veckan, trots att det är vad jag mest av allt skulle behöva nu med mycket stress på jobbet och så. Men om tre veckor både flyttar jag till min och min sambos första HUS och så ska jag dessutom börja på nytt jobb, så jag är inne i lite överlevnadsmode. Och er podd hjälper till att göra dom här sega, tråkiga dagarna LITE roligare! Tack.
Så fruktansvärt trött på att vara förkyld. Igen! Just som träningen började gå så himla bra! Och nu vill jag ha barmark så jag kan börja springa lite. Tillsammans med din bok som jag fick i julklapp.
En ok dag. Haft en lektion o sedan åkte jag hem för att sitt o läsa elevarbeten. Jag var sååå ofokuserad…men fick läst de arbeten jag tänkt men tog dubbelt så lång tid än planerat. Ingen löptur idsg heller. Är nu fyra månader sedan jag hade rutin att springa. Men jag har iallafall börjat med lite styrkeövningar hemma, hyfsat regelbundet, alltid något! Idag var det regn o storm så jagvar inte sugen på ut o springa (bor på fjället så när det är storm så är det STORM). Hoppas på att bli pepp av din o Malins podd på fredag så jag kommer ut på en springtur i helgen ?. Kram på dig!
Fina Petra, hoppas du får ändring och bättring på saker o ting snart <3 Vad gäller psykbryt är det mitt mellannamn just nu… Har inte sprungit sedan Gbg-varvet, träningen är mitt andningshål som jag saknar jättemkt men orken har inte funnits sedan jag blev gravid. Har haft dottern hemma från förskolan i 1 månad för att undvika kräksjukor o dyl o har konstant dåligt samvete för att jag inte ger henne tillräckligt med stimulans. Lillasyster var beräknad för snart en vecka sedan och oron för förlossning, mörbultad kropp o ett psyke utan sömn skrämmer slag på mig. Ångesten och det dåliga samvetet tar upp stora delar av mina dagar. Du är inte ensam, tillåt dig själv att få vara svag och var rädd om dig och dra ner på tempot i tid.
Kämpa på Petra. Jag som nått mogen ålder, 72 år, har inte längre några ”röda” dagar men nu går det istället så mkt långsammare i spåret. Skulle önska mig tillbaka några år, men är ändå glad att kunna ta mig ut. Du kommer tillbaka och kan glädjas åt många glada dagar framöver.
Tack fina du för pepp! Kramar
Fina Petra, den enda positiva saken som har hänt med mig hela veckan var att lyssna på din podcast och intervjun med Torkild. Kämpa på! ??
Finaste du! Kramar