DAGEN DÅ KROPPEN LOGGADE UT OCH KRASCHADE

Petra MånströmLivsstil, Sociala medier29 Kommentarer

löpning

Det där som skulle bli ett skönt, avkopplande dygn med fin vän på hotell med god mat och dryck slutade med en riktig febersmocka. Frossa, skakningar och ett huvud som höll på att explodera. Och där i hotellsängen mellan frossbrytningarna kom jag till insikt om vissa saker.

För mig är skrivandet ett sätt att samla kraft och hitta ny energi framåt. Därför är det väldigt avkopplande och terapeutiskt att sätta sig ner och skriva det här, mellan febertopparna. Igår hände en sak som gjorde mig väldigt rädd, men också påmind om att det pågår ett ”riktigt” liv där  utanför sociala medier-flödet i våra mobiler. Tro mig, när man jobbar med det här är det lätt att tro att verkligheten liksom är de där rynkfria pannorna, sorgfria leendena och peppiga väggcitaten.

I mitten av augusti, när de flesta var tillbaka från semestern, började en väldigt hektisk tid för mig. Det var nu jag skulle se till att säkerställa att jag kommer att ha en inkomst även nästa år. Vilket innebär mängder av möten, ivägskickande av offerter, uppföljningar och ständig jakt på människor som vägrar ge besked, svara på mejl eller i telefon. Insåg att det skulle vara ohållbart för mig att köra på så här hela tiden, men nu var det ju liksom under en begränsad tid. Och så hade jag ju den här hotellvistelsen med god mat, dryck och avkoppling med fin vän inbokad den här helgen. Så jag har kört på med 12-timmars arbetsdagar – fram tills igår.

Vi sitter i hotellobbyn med varsitt glas bubbel när jag börjar skaka okontrollerat. Feber och frosskakningar om vartannat, yrsel och en huvudvärk som inte är av den här världen. Det känns verkligen som att jag håller på att dö. Försöker få i mig lite mat, men lyckas inte så bra. Det får bli sängen ganska omgående och under natten lyckas jag svettas ner sängkläderna så att man bokstavligen kan vrida ur dem.

löpning

Ibland var jag liksom helt borta, ibland mådde jag ganska okej och då började tankarna tränga sig på. Utan sambo och hyperaktiv son omkring mig kom alla de där tanketrådarna som svävat omkring i mitt huvud den senaste tiden. Tankar om att jag faktiskt börjar tröttna på delar av den här sociala medier-låtsasvärlden. Och nej, jag tröttnar verkligen aldrig på de fantastiska människor som följer, läser och kommenterar det jag gör. Ni är fantastiska och ni är en stor anledning till att det trots allt är så svårt att släppa det här.

Det jag är less på är de där 25-åringarna som bloggar om att de injicerar botox ”i förebyggande syfte”. De avklädda ”träningskontona” som får sponsoravtal jag bara kan drömma om. Den lilla klicken ”stjärninfluencers” som företagen bokstavligen kastar pengar efter, där hundratusen kronor och mer för ett sponsrat inlägg på Instagram är regel snarare än undantag. Så har vi den alltmer växande skaran av konton (bland annat i min träningsnisch) som väljer att köpa följare för att växa snabbare på Instagram – så otroligt tröttsamt och enligt mig fullt jämförbart med att dopa sig som idrottare. Och så de blåögda företagen, PR-byråerna och mediebyråerna som oftast stirrar sig blinda på räckvidd och följarantal utan att gräva lite djupare och ta reda på vad de verkligen får för sina pengar.

Och där sitter jag, den oglammiga småbarnsmamman utan botox i pannan som funderar på vad jag håller på med. Inget företag hittills har kastat pengar efter mig, jag har fajtats för varenda intjänad krona. Dagarna känns som ett evigt stressande kring vad jag ska lägga ut för bilder i sociala medier och oro för om jag kommer att kunna betala hyran nästa år. Och visst, jag gillar utmaningar, men nu börjar jag liksom gå på fälgarna. Kroppen börjar säga ifrån och jag måste dra i handbromsen. Varför gör jag det här? Vill jag det här? Och om jag ska fortsätta: hur ska jag jobba framåt för att klara av branschen, trots att jag är högkänslig och lätt blir stressad och överstimulerad? Kan man kanske jobba med det här fast man bor under en sten i Lappland?

Tar gärna emot kloka tankar och råd från dig som läser det här. Som sagt så är du som läser det här det bästa och viktigaste jag har i det här jobbet. Är stolt över alla fina människor som delar med sig av livsråd i mina kanaler, tror inte ni förstår hur bra ni är! Kram från mig!

Foto bilderna ovan: Emma Shevtzoff

0

29 Kommentarer är aktiverade “DAGEN DÅ KROPPEN LOGGADE UT OCH KRASCHADE”

  1. Trist att läsa att helgen absolut inte blivit som du tänkt dig. Personligen läser jag 1000 ggr hellre en blogg som din med kvalitet framför någon ”träningsbloggare” som aldrig besökt ett gym i syfte av att träna för att de verkligen älskar det utan för att posa för en selfie eller spela in en träningsvideo. Men som sagt, tyvärr är inte verkligheten rättvis och PR byråerna och sponsorer allt för blåögda.

    0
    1. Förstår verkligen att det är ett evigt slit. Det är så orättvist! Det är konton som dina som inspirerar och ger något att följa. Men är jobba så hårt 12 timmar per dag medan du dessutom har en liten son att ta hand om. Att bo under en sten i lappland låter härligt. Eller i en stuga på fjället. Kanske måste man inte bo i Stockholms intensiva puls för att vara framgångsrik? Tänk vilka fina bilder du skulle få p dimmiga fjäll! Livskvalitet!

      0
      1. Har funderat mycket på det där. Alltså varför man egentligen tycker att Stockholm är så bra. Om jag vill ut i skogen kan jag ju lika gärna dra riktigt långt bort än ”bara” till någon förort 🙂 Och visst är det orättvist, ibland känns det som att det inte lönar sig att sträva efter att hålla högsta kvalitet på det man gör… Kram!

        0
  2. Jag älskar din instagram och din blogg just för att det du lägger upp känns så genuint och inkluderande! Jag köper din träningsfilosofi rakt av. För mig är träningen en oerhört viktig del av livet, I perioder satsar jag på att springa lopp och slå PBn. Det kan vara sporrande och roligt, men det är ju inget som funkar att köra året om när man har en massa annat i livet som slukar tid och energi. Största delen av året är jag trots allt en riktig mysjoggare som älskar att ge mig ut på 30-minuterspass i behaglig fart med bra musik i lurarna. Något som gör under för hälsan!

    Jag (som ändå älskar att röra på mig) pallar liksom inte den här extrema och väldigt substanslösa hetsen kring träning, mat och utseende i sociala medier, jämt och ständigt. Hur orkar folk ens, är det det viktiga i livet liksom? Jag har tagit bort fb och minimerat antalet konton jag följer på insta och det har bara gjort gott! Förstår verkligen att den där världen kan upplevas som jobbig för dig, som jobbar mitt i allt det där.

    Jag vet inte riktigt vad jag vill säga med detta, förutom att ge dig pepp. Jag och säkerligen en hel drös med andra väljer din blogg alla gånger före de mer ytliga alternativen. Sköt om dig! <3

    /En joggande småbarnsmamma som troget följt dig sedan 2009 🙂

    0
    1. Tack fina du! Jag är likadan som du: jag har också tagit bort konton som stressar mig, av olika anledningar. Det kan vara att jag upplever en hets, eller bara att avsändaren inte känns helt äkta. Ibland kan det vara skönt att bara grotta ner sig i rese- och inredningskonton för att slippa det där tränings- och hälsobruset. Stor kram till dig och lycka till med springandet!

      0
  3. Jag har följt dig i ett par år och det ger mig så mycket mer än en glammig låtsasvärld, där man vet att allt är mer eller mindre fejk. Varför företagen väljer att sponsra dessa människor och konton är verkligen konstigt. Man blir ju bara uppjagad och hetsad för att uppnå mål som egentligen inte går att nå. I långa loppet tror jag ändå att ”riktiga” ärliga människor vinner. Du inspirerar och får iaf mig att hålla fötterna på jorden och hitta en balans i livet. Fortsätt gärna med det, om du orkar…Många kramar från mig och krya på dig!!!

    0
  4. Petra. Du har gjort en otrolig resa, från tidigare yrke via dagstidningsjournalistiken, in på ”motvillig löpare” och resten är ju liksom bara motorvägen rätt fram. Yes, oerhört hårt jobb bakom – men du om någon har ju lyckats balansera det där ”inspirerande OCH seriös” på ett mycket bra vis. Ni är några få som gör det, resten är bara dagsländor. Jag gick min PT-utbildning med en av dem, hysterisk mängd följare, alla bilder var bara på henne i olika poser. Noll värde. Noll inspo. Du är en yrkeskvinna som har valt att förmedla kunskap om löpning, du är välutbildad, du behärskar många olika plattformar, du är en av de mest inflytelserika personerna inom träning idag i Sverige.

    Du har ju lyckats, Petra. Genom att INTE bli som de där andra. Genom att vara proffsig, kunnig, varm och mänsklig. Det är nästan så att jag saknar lite bilder från den ”gamla” tiden, när allt inte var så stylat och perfekt hela tiden, för jag ser och förstår ju att du också känner dig pressad att vårda ditt varumärke – men nog är det väl synd att det ska behövas. Människan Petra är så mycket mer än snygga löpbilder.
    Jag hoppas att seriösa varumärken förstår och ser detta, att de VILL förknippas med rätt sorts person och inte bara en snygg röv (hos dig får man liksom allt, hihi).

    Förstår om du är utmattad. Det är helt naturligt. Ge dig själv tid att vila. Saker har en tendens att lösa sig. Nytt bokkontrakt signerat, en frisk familj – vila nu och bli frisk och klappa dig själv på axeln för fasen. Du är så väldigt väldigt bra.

    Krya på dig. Massor.
    kram.

    0
    1. Tack fina Anna för pepp och klokskap! Du är en fin människa! Jag är ju estet och älskar att inspireras av vackra bilder, därmed inte sagt att motiven behöver vara perfekta. Men jag försöker särskilja Insta Stories och Instagram, på Stories lägger jag de suddiga ögonblicksbilderna – på Instagram blir det en mix av ögonblick och annan inspiration, där är ambitionen högre vad gäller bildkvalitet. Massa kramar till dig!

      0
  5. Hej Petra. Jag förstår dina tankar. Som influencer kan jag tänka mig det är viktigt att nischa sig – men inte för mycket, att synas – men på andras villkor och att hela tiden ligga steget före. Vad är det som gör att du inte tror att du är där?

    Jag är 40+ och följer din blogg och lyssnar på din pod. Varför då? Därför att du är någon jag kan identifiera mig med, därför att jag har högt förtroende för vad du skriver (och du är otroligt bra på att skriva, såklart, någonting som inte alla bloggare är på långa vägar). Ditt varumärke har du byggt med omsorg och du har en strategi som du skrivit om förut. Jag kan ju bara tala för mig själv, men jag ser dig som en av de bästa förebilderna för träning och ett sunt förhållande till sin kropp.

    Jag följer en del andra träningsprofiler också, bland annat ett antal yogis. Ärligt talat ser jag inte alltid skillnad på vems smala, vackra kropp som poserar i en särskilt svår asana på Insta, jag följer dem för att förtjusas och samtidigt tänka Det där är aldrig jag.

    Dig kan jag identifiera mig med, och det är guld värt för dig som influencer, tänker jag. Kan du inte leja ut insäljning till någon partner? Så kan du fokusera på själva produkten (du)? Kanske lägga mer reklam på bloggen? Samtidigt är din styrka din otroligt starka trovärdighet när du frontar produkter och tjänster som går hand i hand med dina värderingar, du vet ditt värde och säger inte Ja till allt (tror du skrev om det nångång..). Snälla Petra, fortsätt göra det du gör.

    0
    1. Alltså, det är just det här som gör att det här jobbet ändå känns värt att hålla på med trots allt: insiktsfulla, kloka och genomtänkta kommentarer med konstruktiva råd, från fantastiska människor som dig. TACK!

      0
  6. Du. Just du. Behövs. Vi är många som inte kan identifiera oss med plutläppar och botoxpannor. Som ser löpning som en lustfylld del av livet, inte som ett sätt att tukta kroppen. Det är en tuff bransch du har gett dig in i och du har all rätt att tvivla. Men tveka inte på att du har en viktig funktion att fylla för alla oss småbarnsmorsor 35+ som gillar träning. Vi gillar dig! ?

    0
    1. Och jag gillar DIG och alla andra som läser och engagerar sig. Men ibland blir man bara less på att en viss typ av attityd och innehåll ändå är det som funkar bäst för att man ska kunna tjäna pengar på det här. Att äkthet inte lönar sig är en tuff insikt ibland, men också en nyttig lärdom. Man vet aldrig var man hamnar med sina tankar. Stor kram till dig!

      0
  7. Åhh var rädd om dig! Ingen tackar en när man vridit sig ut och in för att prestera och inte har energi kvar för att prestera mer.. En dyrköpt läxa för mig iaf när utmattningen slog till med full kraft och inga kognitiva funktioner fanns kvar… Man är såå utbytbar. Förutom för sin familj. Det är aldrig värt att stressa sönder sig. Prio 1 är ens hälsa för att orka finnas till för sin familj. Kroppen är fantastisk på att ge varningssignaler innan det är för sent. Ta denna feberfrossa i akt och gör kloka val i framtiden som du mår bra av. Menar absolut inte att stå med ngn pekpinne utan önskar bara från mitt hjärta att du är rädd om dig ❤ Din son har bara en mamma.
    Allt gott! Kramar!

    0
  8. Som alla redan skrivit är du viktig och behövs i träningsvärlden. Alltid lika intressanta inlägg på dina sociala medier och jättebra podd – både din egna och den du har med Malin! Har även läst din bok och ser fram emot nästa. Förstår dock att det kan vara pressande att du ”måste leverera” och kanske inte kan ta några dagar ledigt från allt. Du har förmodligen redan tänkt på detta, men har du funderat på att ha social medie-tid och helt enkelt logga ut efter en viss tid? Eller att du får sätta dig tex 10 min varje timma för att besvara kommentarer etc och sen logga ut? Förstår om det är svårt när din person är ditt yrke, jag själv som tjänsteman kollar inte mejl efter kontorstid och helger tex. En annan tanke är att kanske att börja jobba 50% som löpcoach eller pt för att trygga någon form av basinkomst och resterande tid för bok, podd, blogg och SoMe. Men nu kanske jag mest svamlar 🙂
    Viktigast är att du faktiskt lyssnar på signalerna och agerar. Vara snäll mot dig själv. Ha en fin helg! <3

    0
  9. Jag mår ungefär som du idag. Då jag orkar inte vara helt sammanhängande. Men jag hoppas att du hittar ett sätt att må bättre, och jag stödjer dig vilken väg du än väljer. Om du orkar fortsätta blogga så kommer du att hålla i längden, medan de som fuskar med genvägar kommer att tvingas bryta.

    0
  10. Jag avskyr att matas med gymbilder på rumpor och magrutor, quinoasallader som är såååååå goda och fastän de hävdar att de är i ”dålig” form river av ett träningspass jag (som är utmattad) bara kan drömma om. Visst – de finns säkert de som är äkta i allt det här men känslan som förmedlas är inte det.
    Tycker dessvärre att det ofta verkar vara ytorna som premieras och min förhoppning är såklart att mediavärlden ska få upp ögonen för det som verkligen är livet. Du och naprapat-Jonas är de enda träningsbloggar jag följer, på grund av äkthet och klokhet. Det gör mig ont att du ska behöva slita så för det du gör är riktigt bra – det ger oss alla en känsla av att duga som vi är! <3

    0
  11. Men Petra Månström!
    Du är så proffsig. Det du gör är genuint genomarbetat. Skiter personligen fullständigt i botox. Det är under din värdighet att äns jmf det du gör med dessa bloggar. PS Ska delvis tack vare ditt arbete inom kort träna med din podkollega Malin Ewerlöf. Det tycker jag ska bli grymt kul! Jag lär mig massor om löpning genom att följa dig så tack för allt bra arbete du gör. Själv sysslar jag med hederligt kommunalt månadsavlönat arbete och tro mig. Det är heller inte alltid så glamoröst. ?

    0
  12. Jag var på ett frukostseminarium med jobbet för något år sedan. Ett företag hade anlitat en mycket känd bloggerska för att skriva om deras matkasse. Hon tog en bild på kassen, skrev en oinspirerad text och hade den längst upp på sin blogg i tre timmar och cashade in 100 000 kronor. Företaget använde sig även av mindre kända influencers. Dessa fick kanske 10 000 kronor, men de hade alla genomarbetade texter och många bilder. Företagsrepresentanten var grymt medveten om vad som gav mest effekt men tyckte ändå att de fick rätt lite kvalitet för sina 100 000 kronor och att den kända bloggerskan allt kunde ha ansträngt sig lite mer.

    Instagram, ja, jag vet inte. Tjejerna är halvnakna, beniga och sminkade. Och alla dess bilder på rumpor, fattar ingenting. Och alla är jättepositiva precis hela tiden. Själv tränar jag ganska mycket men tycker ofta att det är jobbigt; särskilt jobbigt är det att överhuvudtaget komma iväg.

    Antar att man behöver pepp och därför följer positiva och peppande konton. Men de flesta av oss är ju hm, vanliga, med ett liv som går upp och ned och träningen likaså. Det ger mig mycket mer att läsa om till exempel ditt senaste skitlopp (sorry!), annat än bara om en tillrättalagd och glättig verklighet. Orkar inte med alla dessa överpositiva människor, blir trött av dem och känner mig i stället misslyckad. Och ful. Och fet. Och gammal.

    Nu försöker jag vara mig själv, vilket sannerligen inte är lätt. Har skippat alla dessa trevlig fredag och vad har NI (aldrig eller väldigt sällan du) tränat idag? Mitt instragramkonto är min träningsdagbok. Följ mig den som vill, eller strunta i det. Lätt för mig att säga, som har en anställning. Antar att det är svårare för dig. Det ligger ju i sakens natur att du måste kommunicera med dina följare och att du ska vara hyfsat peppande men ändå ärlig, kanske ibland även lite privat, allt i en salig blandning, för att framstå som trovärdig. Jag tycker att du lyckas väldigt bra.

    Jag tänker på Yogagirl, som gick från att vara bilder på yoga till såriga berättelser om livet och sorg. Det är väl därför hon är så stor, hon är bra på yoga, men hon är också som du och jag och vår granne, en vanlig människa, hon är på riktigt, trots allt. Orka följa någon som bara är yta och inget djup ett längre tag, nej tack!

    0
    1. Tack för tänkvärd kommentar! Gällande matkassen och deras samarbete med den ”kända bloggerskan”, så är jag tveksam till om de ens får bättre konvertering genom att jobba med henne. Det är precis det som är essensen i min frustration, att företag fortsätter att jobba med influencers som struntar i sina partners och inte ens bryr sig om att lägga någon som helst omsorg på sina inlägg. Branschen känns snedvriden och det vill jag gärna se en ändring på. Men tveksam till om och när det kommer att ske. Håller med dig gällande Yoga Girl, så skönt att se människan bakom de vackra poserna!

      0
  13. Finaste genuina Petra ?
    I ett samhälle där prestation har eskalerat till att vara förknippat med vem man är o därmed kräver konstant stresspåslag o förmodligen sämre energi intag så är det svårt att hålla sig fast på bryggan o inte dras med i floden av högpresterande.
    Jag gled av bryggan i januari efter två månader av allvarliga sömnstörningar som sen eskalerade i fyra dygn av total insomnia. Kroppen o själen tokkraschade o jag har sen dess kämpat hårt för att vara här o nu, inte tänka för mycket på hur det blir sen, om en vecka, en månad, ett år.
    Att vara människa idag är inte lätt, kraven vi ställs inför är snuddade utopiska, för vem orkar o vill leva i ett konstant snurrande hamsterhjul där farten aldrig varierar utan bara ska gå snabbare.
    Delar din känsla exakt Petra och jag kan bara lova dig att d blir bättre, men det krävs förändring o gränser, både mot sig själv o andra. Att vara genuin och äkta utan fasad som du är Petra, ger oss som följer dig energi och nu vill vi ge dig energi tillbaka ? ta hand om dig,finns bara en som Du! Kram Therese

    0
  14. Jag vet inte om du kör PT-uppdrag eller leder löpargrupper, annars måste det gå hur bra som helst att bo på landet (t ex under en sten i Norrland)! Vackra miljöer för bilder till Insta och blogg, utegym överallt i form av skog, fjäll, myr, och modern teknik för att kommunicera med omvärlden; Stockholm och andra platser. Jag blir personligen mer inspirerad av natur än av stad och skulle älska bilder som inte är från Stockholm.

    0
  15. Åh fina Petra, jag kan förstå dina känslor. Som fd influencer (mikro) själv. Nu betraktandes detta på avstånd, men samtidigt med en liten fot kvar. Reflekterandes över: ”åh guu, jag skulle inte orka längre”. Förvisso bl. a på grund av att jag alltid haft ”lönejobb” samtidigt. Men jag syftar lika mycket orkandet till just jämförelser, en ständig känsla av att aldrig räcka till, eller vilja göra det där som verkar krävas för att öka sina kanaler sådär galet mycket.
    Med det vill jag också säga, TACK för att DU finns. Vi är många som behöver dig Petra, i den här ytliga, delvis platta sociala medier-karusellen.
    Hoppas på en personlig prat snart 🙂
    Kram

    0
  16. Jag tror att det är nyttigt att då och då ställa sig frågor som vad är vårt mål med att göra det vi gör. Därmed inte sagt att man ska krascha och må dåligt. Det låter otroligt pressande att ständigt jaga människor för besked särskilt när det handlar om något som är så avgörande för dig. För egen del följer jag några få träningskonton på instagram eller fb eller blogg just för att inte svepas med i något som inte är min verklighet och tro att jag måste dit. Jag tror på att rensa upp och välja nogsamt för att få en dos inspiration. Och tidsbegränsa hur länge jag utsätter mig för nätsurfande. Kanske inte lika enkelt för dig som har det som jobb att ha koll på det som rör sig? Skönt att läsa att du mår bättre nu, låt det ta tid att formulera (nya) mål och att fundera och göra förändringar.

    0
    1. Tack för insiktsfull kommentar! Och bra formulerat! Det är SÅ lätt att svepas med och tro att det man ser på FB eller Insta är normen som man ska sträva efter. Det kan handla om illusionen av ett perfekt hem, ett perfekt kärleksförhållande, välartade barn osv. Puh! Verkligen inte bara utseende eller träningsvanor som hetsar och stressar. Kram!

      0

Kommentera

Din epostadress publiceras inte Obligatoriska fält är märkta *