Är swimrunsporten för macho?
Swimrun är ju en sport på kraftigt uppåtgående. Från att ha varit en fluga för några få nördar blir den nu allt mer en angelägenhet även för oss vanliga dödliga. Men hur står det då till med utbud av tävlingar och träningsmöjligheter för dem som är nyfikna på sporten?
Jag är med i en mycket bra Facebookgrupp som heter Swimruntjejer, där alla möjliga vinklar på swimrun diskuteras. Ett ämne som har varit uppe är det faktum att många arrangörer av swimrunlopp efterlyser fler kvinnliga deltagare. Argumentet var att om stora lopp som Vårruset och Tjejmilen lockar mängder av tjejer borde det finnas en hel hoper motionärer att fånga upp även till swimrunlopp. Men frågan är om inte många (inte alla!) tjejer blir avskräckta av de långa löpningarna i oländig terräng och långa simsträckor i kallt vatten. Det faktum att samma cut off-tider (tider vid vilka man måste ha passerat vissa punkter för att få fortsätta tävlingen) gäller för både män och kvinnor är också ett frågetecken – rent fysiologiskt har ju tjejer generellt inte samma förutsättningar som män när det gäller lungkapacitet och muskelmassa.
Samtidigt har jag ju själv ofta bloggat om det här med tjejlopp och min ambivalens inför dessa. Ofta handlar det ju om att lopp som vänder sig till tjejer av många kan upplevas som mesigare och dessutom är de ofta kortare (med t ex Tjejmarathon som ett underbart undantag). Men jag är helt enig om att generösare cut off-tider behövs, samt kanske ett annorlunda anslag i marknadsföringen. Jag är tveksam till om den stora kvinnliga motionärsmassan lockas av alltför tuffa och hårda tongångar i marknadsföringen, det kan säkerligen vara förödande för många redan sviktande självförtroenden.
Jag saknar också fler inkörsportar till swimrunsporten för nyfikna nybörjare. Har sett att Stockholmsbaserade löpargruppen Runday har kört öppna prova på-tillfällen i samarbete med swimruntävlingen Ångaloppet (som för övrigt är en utmärkt instegstävling till swimrun, framför allt sprintvarianten men den längre varianten har relativt korta och icke-exponerade simningar som passar även den ovana), men det behövs fler alternativ runt om i landet. Minns själv att jag fick en hel del mindervärdeskomplex när jag 2012, inför min första swimruntävling Ångaloppet, skulle träna ute vid Hellasgården här i Stockholm och kände mig som en förvirrad Stig-Helmer bland skidproffsen i Samurajerna.
Tar gärna emot tips på swimrunlopp där distanserna är kortare och cut off-tiderna generösare. Det skulle säkerligen locka såväl fler manliga som kvinnliga deltagare att titta närmare på den här superroliga sporten. Vore också kul att höra arrangörerna kring de ”långa mandomsproven” resonera kring sina cut off-tider.
Skärgårdsutmaningen i Söderhamn har en kortare och en längre bana. Ingen behövde bli avplockad på cutofferna i fjol.
Den korta banan är betydligt snällare i löpning och simning än den långa. Korta totalt 13.5 km och långa 23 km
Det finns två kortare lopp på Öckerö utanför Göteborg. Infinity swimrun och 10 island Race. Dessa fungerar för alla, nybörjare, tjejer och killar.
Finns även Marstrand Open Water. Varvsbana med lagom distanser utan cut off. Välkomba till Västkusten.
Skärgårdsutmaningen i Söderhamn som går 15 augusti har två banor vilket gör att även den som vill prova på har en möjlighet att deltaga, samtidigt så är den korta banan inte alltför enkel så det känns som en utmaning även för den ovane
Hej!
I närheten av Saltsjöbaden i Stockholm går swinrunloppet Moose 2 Goose Island Race för andra gången den 22 augusti, mellan Älgö och Gåsö. Kolla in moose2goose.com.
Det är sammanlagt 10 km löpning och två simsträckor a 350 m, ett lagom, trevligt lopp som rekommenderas!
Tack för din blogg, läser den från tid till annan.
Jag har varit med på swimrun nu i fem sex år, kört de flesta loppen, och jag håller inte alls med dig om att sporten är ”macho” eller att cut offs är skapade för att göra sporten mer otillgänglig för tjejer.
Swimrun handlade från början om ”jag å min teammate med naturen” det var så sporten började. Det började med den längsta distansen. Vartefter sporten utvecklas så har det kommit en uppsjö av tävlingar och träningstävlingar på alla distanser. Tillgänglig för alla!
Cut offer på de längre distanserna med hänsyn till säkerheten. Ingen arrangör vill på längre distanser ha folk ute på banan när det är mörkt. Ingen arrangör har heller obegränsat med följebåtar som gör det möjligt att ha loppet ”spritt” över en lång geografisk sträcka. Cut offer är av praktiska och säkerhetsskäl.
Bästa sättet att få fler tjejer och ett mer likafördelat startfält, som i alla sammanhang, är väl att fler tjejer helt enkelt anmäler sig. I grund och botten hoppas jag att fler tjejer upptäcker den stora tjusningen med swimrun. Jag å min kompis med naturen.
Jag tror det vore olyckligt att göra detta till en debatt om machopryl. Den löser sig själv om fler tjejer väljer att delta istället för att debattera saken.
Tack för din blogg. Tycker den oftast är peppamde! Mvh Helena
Åh, jag skriver under på allt ovan Helena. Klockrent!
Jag hatade alla dessa töntiga tjejlopp när jag var yngre och tyckte att jag var tuffast i världen, men när jag blir äldre inser jag hur viktiga de är. Träningsvärlden är inte skapad för tjejer, som du säger så är det så himla macho överallt. Och vi kvinnor är redan så bombaderade med budskap om platta magar och snälla leenden, då blir det svårt att samtidigt leva upp till något machoideal för att passa in. Jag efterlyser fler tävlingar för tjejer som inte är rosa, korta och töntiga. Bara utan män, där tjejerna får vara herren (damen) på täppan och bestämma precis hur macho de vill vara.
Mycket intressant det du skriver!
Vi har valt att köra en serie tävlingar där både distans och kostnad är tilltalande för alla. Vi tror helt klart att det måste finnas instegstävlingar i swimrun. Som det är idag skall allt vara värst….långa sträckor – höga anmälningskostnader m.m .
Vi har fått en riktigt bra mix av nybörjare och proffs och en riktigt bra fördelning av män och kvinnor.
Mvh
Johan Dahlhöjd
GBG SWIMRUN