Maran i Prag närmar sig och visst är det bra att springa långpass, men man får heller inte glömma att då och då springa i så kallad ”överfart”. Och sprang i överfart, det kan man säga att jag gjorde idag. Puh! 
Jag gillar ju egentligen mest att mysspringa i lugnare tempo, men att då och då köra ett riktigt svettigt och flåsigt intervallpass tycker jag är guld – EFTERÅT. Men när man är mitt uppe i det hela så önskar man bara att det är över. Minns särskilt en av dagens två sexminutersintervaller då benen verkligen grät, samtidigt som jag flåsade så högt att typ hela stan hörde. Så kändes det i alla fall, haha.
Idag har vi haft en magisk vårdag här i Stockholm och för första gången i år så var det läge för linne utomhus. Så himla härligt! Mötte upp bästa supercoachen Charlotte på Metropolis Gym och sedan joggade vi bort mot Stadion. Idag är jag extra glad för hennes skull eftersom hon kan springa igen efter ett par skademånader. Vet ju själv hur otroligt frustrerande det är att inte kunna ägna sig åt sporten man älskar och som bjuder på så mycket underbara endorfiner, så kunde verkligen förstå hur glad hon var.

Passet såg ut så här:
2×6 min @ 10 km tävlingstempo, vila 90-120 sek
3×300 m @ snabbt men inte max, vila 200 m jogg
3×200 m @ snabbt men inte max, vila 200 m jogg
Det ser kanske inte så mycket ut för världen på papperet. Men i verkligheten! Jösses! Sedan tror jag att övergången från luftmotståndsfritt löpband till intervaller utomhus var extra tuff både mentalt och kroppsligt. Jag blev galet trött, men också taggad på att köra mer intervaller för att komma åt den där magiska känslan av FLOW. Har känt den förut och längtar dit igen. Snart så!
Och du, kolla in Charlottes blogg om du vill ha mer tips på intervallpass! Vad har du hittat på idag? Löpning eller något annat? Eller skön vila? Kram!
Foto bilderna ovan: Rubin McRae