Minns en morgon nyligen då jag vaknade upp till en grå, svensk vintermorgon med svår mensvärk och dunkande huvud. Vad är det första jag gör? Jo, jag tar fram mobilen och surfar in på Instagram!
Och vad ser jag? Jo, putande bikinirumpor, magrutor på språng och en maträtt som ser mer ut som en konstinstallation än något man kan äta. Ångesten växte ju mer jag scrollade. Varför tittar jag på det här egentligen, frågade jag mig. Vad ger det här mig mer än en känsla av att inte duga? Sedan insåg jag att jag själv har trillat dit en aning. Skärpning, Petra!
Någon gång under 2011 började folk i min omgivning prata om den där bilddelningsappen som tydligen var det nya svarta. Instagram hette den. Men nu känns den inte särskilt rolig längre. Det spontana och oretuscherade, det impulsiva och ogenomtänkta har fått ge vika för perfekta bilder som dessutom matchar varandra perfekt. Erkänner villigt att jag själv har googlat ”How to craft the perfect Instagram feed” ett antal gånger, med enda resultat att alltihop har känts stressande och oinspirerande istället för roligt och något jag ser fram emot.
Nej, jag bor inte på Maldiverna eller i Karibien. Jag bor i ett land där det rätt ofta är mörkt och grått. Men jag älskar att resa och har valt bort saker som större lägenhet, bil och annat för att ha råd att resa mer. Det gör att jag då och då befinner mig på exotiska platser som jag såklart vill berätta om i mina sociala medier. Men samtidigt som jag trycker på ”Dela”-knappen funderar jag över hur många som nu kommer att känna samma ångest och stress över att inte leva det de tror är det perfekta livet.
I begynnelsen var Instagram en källa till glädje, fenomenet ”Insta famous” fanns inte och således inte heller överskottet av lättklädda, supervältränade människor och livsstilar som man bara kan drömma om. Jag frågar mig vad jag vill ha ut av Instagram och känner mig kluven. Till 80 procent handlar appen om att ”umgås” med likasinnade människor, byta erfarenheter, peppa och tipsa. Men så har vi de där 20 procenten som heter betalda samarbeten. Och gör man sådana är det ju bra att ha så många följare som man kan få, för tyvärr är det fortfarande så att många följare ger mer betalt. Märkligt, kan tyckas, med tanke på hur utbrett problemet med köpta följare, botar och annat elände är.
Jag känner att jag sitter i en rävsax där Instagram mest får mig att må dåligt. Ett viktigt beslut jag har fattat är i alla fall att jag på sikt vill fasa ut den där appens betydelse i mitt arbete. Min resa i sociala medier började med en blogg och det är på den plattformen jag känner mig mest hemma, även om gensvaret inte är lika stort där längre. Är det någon som ens läser bloggar längre? Eller jo, det är det ju – det ser jag i min bloggstatistik – men totalt sett har det nog minskat till förmån för andra plattformar.
Men tillbaka till den där grå morgonen för ett tag sedan. Jag valde då att rensa bort en del konton av typen ”kolla, här är mitt perfekta liv och mina perfekta vänner/outfits/underkläder/resor etc” och mådde genast lite bättre. Insåg att jag följer så många konton som inte ger något innehåll utan mest yta, insåg också att jag ofta sitter med näsan i mobilen när vi äter middag hemma – fy på dig, Petra!
Jag kommer alltid att älska tekniskt bra bilder och fina bildkompositioner, men jag vill sluta behöva noja över om nästa bild jag ska lägga ut matchar de övriga i flödet eller ej. Jag vill känna mig så genuin och äkta som jag alltid har varit och hoppas att det finns någon därute som vill fortsätta läsa… Och jag kommer definitivt att återigen lägga mer krut på bloggen.
För det viktigaste av allt: jag ser inte dig som läser mina inlägg eller lyssnar på mina poddar som följare. Du är min vän, du har valt att hänga med mig och då vill jag hänga med dig. Typ så. Nu är jag nyfiken på dina tankar i ämnet!
Foto bilden ovan: superduktiga Jonas Hansen som fångade mig under en strandlöpning i skymningen medan Adrian sov i sin vagn 😉
Instagram är dött – länge leve bloggen!
Taggar
21 Kommentarer
Skicka en kommentar
Sök
Om Petra
Jag heter Petra Månström och är journalist och löpcoach. Du behöver inte springa jättefort, lyfta tungt eller prestera på något sätt för att läsa min blogg. Den vänder sig nämligen till helt vanliga människor som kämpar med att få vardagen att gå ihop. Ibland hinner vi träna, ibland prioriterar vi annat. Men vi är alla livsnjutare som tränar för att leva – inte tvärtom. Varmt välkommen hit!
Maratonpodden
Senaste inläggen
-
Behandlingsalternativ för ryggsmärta: vad ska man tänka på?
Kronisk ryggsmärta är en utmaning som många av...
-
Löpning + Lyxfrulle med Malin Ewerlöf & Petra Månström den 22/10!
Jag kan stolt välkomna just DIG till mitt allra...
-
Min resa med Modicförändringar: Uppföljning och lägesrapport!
Det är dags för en uppdatering om min rygg och...
-
Hur CBD-olja fungerar och varför jag väljer Arktis Naturals
Långvarig smärta och sömnproblem kan verkligen...
-
Rune Larsson: ”De sämsta löparskorna jag har sprungit i!”
Vilka är de värsta löparskorna Rune Larsson har...
-
Skyddad: Din löpcoach i örat: Moneghettiintervaller
Låt mig guida dig igenom ett roligt och...
Uppskattar din blogg mycket!
/T
Roligt att höra!
Jag har en hatkärlek till Instagram. Det är perfekt att följa mina riktiga vänner men resten blir ju ofta väldigt ytlig och känns ofta rätt stressande. Alla dessa perfekta människor, tallrikar, hem, outfits … orka liksom!
Det jag gillar med blogg är väl att de flesta blir lite ärligare och personligare (än på Insta), man har ju mer plats att uttrycka sig på och plats för mer fina bilder :o))
Jag tycker ändå att du lyckas väldigt bra med både blogg och Insta, Många kloka inlägg, härliga bilder och verkligen noll stress, just för att du är ärlig och autentisk. Tycker inte du ska ens fundera på om alla bilder passar i flödet, livet är ju brokigt helt enkelt och det kan man ju visa.
Stor kram och fortsätt att njuta av Jamaica!!!!
Kram på dig!
Håller med dig HELT! Känner precis som du stor prestationsångest över Instagram många gånger, inte alltid, men ofta. Och som du tycker jag att charmen är borta, men även bloggar kan bli stela med proffsbilder. Där styr vi dock själva – inte någon algoritm.
Gillar ditt sätt att skriva, din ärlighet och omtanke. Var än du skriver – fortsätt vara du!
Kram!
Tack fina! Gillar verkligen att bloggen är ens egen, det är ingen algoritm som avgör vem som ser vad, precis som du skriver. Kramar
Du har en begåvning att skriva minns de gånger du fick chansen att skriva reportage i SvD.Marathonbloggen var bra i början sedan började många följare bli ganska elaka .Vår dotter studerar digtital media i tre år det kommer att hända mycket.Skriver ofta på ditt Instagram lägger ej ut bilder följer endast två till instakonton .Blir det en press att lägga ut bilder ska du kanske minska antalet även om Jonas tar fina bilder som gläder många.+ för blogg – för Instagram är vad en 57 årig gubbe tänker ! Pinsamt medveten om att vore jag 30 år yngre så visade jag nog tvättbrädan på insta o vad vet jag.?
Tack för aldrig sinande klokheter, Kjell!
Hej! Har hört alla avsnitt av dina poddar, maratonpodden och Ewerlöw o Månström. Alltid löpandes! Läser även bloggen sporadiskt. Varje gång en ny podd finns tillgänglig bara längtar jag ut till löpningen så jag kan lyssna! Du är en stor inspirationskälla, befriande med din avslappnade inställning till löpningen och livet. Vi behöver verkligen inte mer perfektions-och prestationshets i vårt samhälle. Keep up the good work!
Åh, vad glad jag blir av att läsa dina rader! Stor kram
Håller helt med dig! Sååå trött på Instagram och grejen att allt bara ska handla om massa glam och ytligheter hela tiden (ursäkta pessimismen, haha). Mycket mer intressant att ta del av välskrivna texter/bloggar och intressanta poddar. Instagram känns så ytligt och flyktigt, och visst finns det väl en tid för sådant också och säkerligen personer som verkligen uppskattar det också.. men jag är då inte en av dem, haha… Men man är ju där ändå, för att alla andra är det. Ibland blir man ju bara trött på sig själv :-).
Du är fantastiskt duktig i alla dina olika kanaler men långsiktigt är det ju mest hållbart att satsa på det som får en själv att må bra och drivas framåt. Du är grym och det är så kul att få ta del av det du delar med dig av 🙂
Håller med dig! Just Instagram tenderar att bli så ytligt och innehållslöst, det gör att jag tröttnar. Kram på dig!
Jag gillar instagrams lättillgänglighet, hur det kan bidra med inspiration, kreativitet, känsla av gemenskap, tillhörighet, pepp och omtanke. Jag gillar däremot inte hur instagram på samma sätt kan bidra till ökade krav, prestationsångest, känsla av att man borde göra lite mer, lite bättre, att inte duga eller att aldrig vara tillräcklig i jämförelse med ”alla” andra.
Jag tror dock att det mer, precis som alltid då man är en individ i ett samhälle, handlar om hur man förhåller sig till det man tar del av samt vad man väljer att ta del av. Jag sållar och lägger regelbundet till i mitt flöde, allteftersom jag utvärderar och inser hur det påverkar mig. Rätt påverkan in och fel påverkan ut! Viktigt att uppmärksamma.
För övrigt gillar jag dina inlägg, men funderar ofta: ”hur orkar hon leverera så mycket genomtänkta, läsvärda och välformulerade inlägg stup i kvarten”. Fortsätt med det du gör, men var inte rädd för att sänka din egen ribba. Du är så jäkla bra ändå. Dina poddar är grymma, din blogg är läsvärd och ditt instagramkonto är inspirerande och öppnar upp för både ytligare pepp och djupare reflektion/diskussion. Men framförallt DU är fantastisk. Oavsett!
Hej Petra!
Lyssnar på dina poddar och gillar de verkligen!
Du nämner ju ofta att du är från Prag och att du är väldigt förtjust i denna stad. Jag och två kompisar åker alltid bort ca en vecka över nyår och ska i år åka just till Prag! Försökte leta och se om du gjort någon Prag-guide, men hittade ingen. Jag är vänligen väldigt sugen på alla dina Prag-tips och vad får man inte missa när man är där??!
Tack för alla härliga löpartips du kommer med, både i podden och på instagram, btw. Föredrar fortfarande instagram före bloggar 🙂
Ha en fin helg och fortsätt sprida den glädje, energi och rätten till att man ska äta och dricka vad man vill! 🙂
Ja, bloggandet har verkligen ”tagit stryk” av Instagram som plattform, mycket mindre trafik och inte minst kommentarer. Själv har jag ett väldigt lättsamt förhållningsssätt till Instagram, publicerar själv saker helt spontant utan tanke på struktur eller hur det passar mitt flöde, men så ser jag det som tidsfördriv bara och inte något jag arbetar med professionellt som du. På samma sätt skulle det aldrig falla mig in i att bli stressad över något jag ser på Instagram eller på bloggar heller för den delen, vet att det som visas upp är selektivt och bara en liten del och det gäller såklart mig själv också. Har med åren blivit allt tryggare i att jag och mitt liv duger som det är och är väldigt bra, trots att jag också naturligtvis, precis som alla andra, har en massa fel och brister.
Jag uppskattar att du inte bara visar upp yta vilket jag skrivit tidigare utan att du skriver ärligt men samtidigt spontant.
Fullkomligt älskar din öppenhet och ärlighet här på bloggen!
Det enda som i slutändan räknas är det som känns bäst för sig själv.
Jag har inte ens skaffat nåt instagramkonto, det ger mig så mycket mer att läsa kloka och fina bloggar som din! Fortsätt stimulera mig med din härliga blogg! Och så måste du hälsa till den fantastiska fotografen du har, superhärliga bilder! Stor kram på dig!
Fina du! Tack! Och han hälsar tillbaka!
Jag kollar Instagram mycket mer än bloggar faktiskt. För det går snabbare. Läser absolut ett och annat blogginlägg – som nu 😉 Men hinner/prioriterar helt enkelt inte bloggar så som förr. Även om gillar’t! ?? Jag hänger faktiskt inte upp mig så mycket på andras Instagramflöden. Kanske för att jag inte har de ”professionella kraven” på mitt eget konto. Det syns ju i mitt flöde att det inte har en enhetlighet, ha ha.
Det enda Instagram kan stressa mig lite med just nu, är alla som går på julmarknader, bygger pepparkshus – medan jag sitter i handbollshallar, skjutsar barn etc. Men, men – det viktigaste är väl att vi har TID tillsammans oavsett hur den ser ut.
Kram Rosita (från just en handbollshall i Sollentuna med 2 kids och maken i annan handbollshall med 1 kids. Livet ?
Livet, ja 🙂 Stor kram!
Håller med, det är så lätt att det blir en hets som trissas upp, tyvärr det är ju annars roligt att få ta del av fina bilder, men utan det perfekta.
Jag tycker en massa om detta 🙂 Älskar Instagram eftersom jag älskar foton och har gjort sedan jag som liten försökte ta närbilder på krokusar hemma i trädgården. På IG följer jag därför en massa människor som jag inte har en aning om vilka de är, men jag gillar deras bilder. Ofta är de från vackra länder som Norge, Schweiz och Skottland. Jag följer också några privata vänner, några kändisar och så dem vars bloggar jag gillar och läser. Och jag blir ofta inspirerad av träningsbilder! Kanske för att jag följer dem som verkar glada och nöjda och oftast tränar utomhus. Inte så mycket putande läppar och rumpor.
Bloggar älskar jag också men är lite mer kinkig med att det ska passa mig; foton, språk, stavning, antalet uppdateringar. För mig utesluter inte det ena det andra men det är ju superviktigt att man känner sig själv i dessa beteenden, för DU kan inte ta ansvar för hur JAG ska reagera på dina bilder och texter. Mår man dåligt av de till synes perfekta människorna så sluta följ dem. Och njut av dem du gillar!