Nej, att löpträna under sin graviditet är inte alls så farligt som många tror. Om allt känns bra så är det bara att köra på. Varningsflaggorna som hissas på sina håll har mest med invanda könsroller att göra snarare än att de är baserade på vetenskap, läser jag i en BBC-artikel.
På 1980-talet publicerades forskning som menade att fostret kunde ”förlora” i kampen om mammans kroppsliga resurser såsom blodgenomströmning, syre, näringsämnen och annat om mamman tränade. Men norska idrottsforskaren Kari Bo menar att det är en sanning med modifikation eftersom tränande mammor har mycket bra blodgenomströmning, vilket är positivt för moderkakan och därmed fostrets näringstillförsel.
Själv tränade jag under hela min graviditet, löpning i lugnt tempo (aldrig så jag blev flåsig, något som rönen som framgår i BBC-artikeln också avråder från) och anpassad styrketräning fram till vecka 20 ungefär, därefter spinning och styrketräning. Är helt övertygad om att detta underlättade såväl mentalt som fysiskt under graviditet och förlossning, så om du har träningsbakgrund och allt känns OK är det absolut ingen fara att träna på – om än något modifierat.
Om du funderar över hur bra det är att hålla igång med din träning under graviditeten så rekommenderar jag verkligen att du läser den här artikeln, den är superbra och informativ!
Jag är verkligen för träning under graviditeten, precis som i alla andra stadier i livet.
Att man inte skulle springa under graviditetens senare del trodde jag berodde på att det belastade bäckenbotten onödigt mkt. Har faktiskt aldrig hört talas om att det skulle göra så att barnet inte fick näring… Men tur att det i te stämde. Min första graviditet sprang jag tom v. 23 men sen slutade jag då kg fick lite känningar i fogarna vid löpning. Istället blev det crosstrainer/cykel och så klart fortsatt styrketräning.