Dejtingsåpan Bachelor hör inte till det jag brukar kolla på i tv-väg. Men igår drabbades jag ofrivilligt av en trailer inför kommande avsnitt av programmet.
Det handlade om 2016 års ungkarl, Sebastian, 37 år. Vi fick veta att han jobbar som kökschef och stormtrivs med att befinna sig i såväl fartiga som lugna miljöer:
”Om fjället är lugnet för honom, de dagar han går på tur, så är köket det motsatta. Och där trivs han som fisken i vattnet. Och på tal om fisk, så är det också hans favoriträtt.”
Och vidare:
För tre år sedan gav sig Sebastian ut och reste på egen hand för att upptäcka världen, och då fann han också ett inre lugn. Nu är han klar med sitt nomadliv, är på väg att flytta hem till Sverige igen och längtar efter att hitta den stora kärleken och bilda familj.
– Jag har rest och upptäckt världen på egen hand. Jag har inte bara sett nya delar av världen utan även funnit mitt inre lugn. Nu längtar jag efter att dela mitt liv med, någon som är på samma plats i livet som mig. Min dröm just nu är att träffa den rätta att dela min framtid med, en trygg och härlig tjej som ser livet från den ljusa sidan och som älskar nya utmaningar och vågar ta chanser. Längtan att träffa någon är enormt stor. Någon som vill bilda familj och uppleva nya saker tillsammans med mig. Jag hoppas jag ska finna henne på det här äventyret!

Skärmdump från tv4.se.
Som snart 40 år gammal kvinna med lång bakgrund som singel kan jag inte låta bli att bli superprovocerad av den här trailern. Inget fel på Sebastian, han är säkert jättetrevlig och värsta kapet. Men det som provocerar mig är att en 37-årig kvinna utan barn aldrig skulle skildras på det här sättet. För är man kvinna och 37 flummar man inte runt, lever nomad ute i världen och kommer sakta men säkert fram till att man nog vill slå sig till ro och hitta kärleken. Nej, då sitter man och krisar över att inte ha hittat den rätte. Då är man ”desperat singel” som det står ”PANIK” skrivet i pannan på. Man funderar dag som natt över om barntåget har gått och har man inte redan varit nere i Danmark och försökt få barn på egen hand så är man på väg dit. Alternativt harvar man runt på diverse dejtingsajter där utbudet endast verkar bestå av relationsrädda män som lägger benen på ryggen så fort du andas ordet ”barn”.
Tänk vad härligt det hade varit om vi kvinnor också kunde få dra ut i världen och leva nomadliv när vi närmar oss 35. Ibland kan jag bli så himla irriterad på att naturen har skapat den här orättvisan som i slutändan handlar om att män kan flumma runt mycket mer innan de bildar familj, medan kvinnor förväntas slå sig till ro och bilda familj runt 30. Att ge sig ut i världen har man inte råd med, inte om man vill ha en chans att försöka sätta biologiska barn till världen innan man blir för gammal. Som kvinna förväntas man bilda familj och tagga ner på karriärambitionerna i samband med detta, för annars är ju ”risken” att du är en bit över 40 när du har karriärat så pass mycket att du kan sänka garden en stund och ta hand om ett nytt liv.
Nu ska man såklart inte lägga energi på att irritera sig på en tv-såpa, men det faktum att nästan alla de medverkande tjejerna som ska dejta Sebastian är under 30 stör mig också. Ett par stycken tjejer var runt 35, men de var inte många. Ja, det här var dagens gnällinlägg, men jag längtar efter en version av programmet där en kvinna som närmar sig 40 och utan barn letar efter kärleken. Och då har hon varit ute i världen och äventyrat i fem år innan dess, men känner sig nu redo att bilda familj. Och killen hon hookar upp med ska vara en stabil och trygg man som är redo att möta henne där hon befinner sig utan att få kalla fötter och istället bli ihop med en 23-åring.
Ha en härlig fredag!