Ofta byter ju människor karriär efter att de har fått barn. Föräldraledigheten gör något med en och plötsligt har du inte alls någon lust att gå tillbaka till ditt gamla jobb. Istället vill du göra något helt annat.
Man känner sig kluven och slits mellan viljan att komma tillbaka till gamla jobbrutiner, samtidigt som man ju nu har den där lilla personen som man värnar så mycket om och vill vara nära. Jag kan verkligen känna igen mig i detta, redan nu tänker jag intensivt på att jag i alla fall inte vill jobba på samma sätt som innan Adrian kom. Nu vill jag inte längre vara borta så mycket och ser ingen vits i att stressa ihjäl mig för att någon frånvarande chef ska se mig och uppskatta mig för allt slit jag lägger ner.
LÄS OCKSÅ: Den svåra konsten att inte smygjobba
Just det här med vad som egentligen är viktigt i livet blir så mycket tydligare efter att man har fått barn. Sitta på ett jobb man känner ångest inför när man kan vara med sin gullunge och följa hans utveckling på nära håll? Nej, tack. Under tiden som föräldraledig får man ju mer perspektiv och det här med livets gång blir så oerhört tydlig. Vi föds och vi dör, det gäller att maxa upplevelsen här på jorden. Därför är det inte så konstigt att många karriärbyten sker i det här läget. Civilingenjörer blir deckarförfattare, journalister blir personliga tränare och sönderstressade it-konsulter blir surdegsbagare. Ja, listan kan göras lång. Kanske har man inte ens ett jobb att återvända till och just under föräldraledigheten får man äntligen tid att tänka till vad gäller karriären.
LÄS OCKSÅ: Jag tröttnade på att lägga år till livet
Min bloggkollega Cissi Wallin här på Mama har ju också nyligen skrivit om den här märkliga känslan att återvända till heltidsarbete efter att ha varit mammaledig. Hur ska man då bolla sina nya karriärtankar med familjelivet? Funkar det ens ekonomiskt att gå ner i arbetstid eller byta jobb? Och hur går det till, rent praktiskt? Jag efterlyser inspirerande exempel på kvinnor (och män med, för den delen!) som har bytt karriär efter att de har blivit föräldrar.
Hur gjorde du? Hur gick tankarna innan du bestämde dig för vad du ville göra? Blev det som du hade tänkt dig? Berätta, jag är nyfiken!
Jag bytte väl inte direkt karriär men fattade beslutet att byta från en jourtung läkarspecialitet till en likvärdig helt utan jourer. Kontorstider helt enkelt. Och chans att ha ett socialt liv som andra. Inte vara så trött.
Det bästa jag gjort. Är nu inne på 8e året utan förstörda helger, nätter och storhelger.
Jag kände att jag verkligen ville göra nåt nytt. Under ”ledigheten” började jag och en vän mer och mer prata om vad vi ville. Plötsligt fanns grunden till Go Active Travel. Ville göra det jag brinner för träning och resor. Alla sa att det var idioti att starta företag som kräver så mkt jobb när man har småbarn. Jag tänkte, har du försökt? Det är det bästa jag gjort! Visst jobbar jag MYCKET men jag kan styra när och var!
Lunchträning är en företagspolicy!
Visst finns det baksidor, aldrig trodde man att man kunde resa för mycket! Att längta hem har fått en ny innebörd.
Bytte karriär första gången då jag insåg att säljarlivet inte gick att kombinera med önskan om det liv jag ville ha. Så gick tillbaka till kemistyrket. I samband med att jag väntade mitt andra barn annonserades neddragningar på företaget jag jobbade på, det var dessutom stökigt på många andra sätt. Gick ändå tillbaka efter min del av föräldraledigheten. Yttre händelser inträffade som gjorde att jag blev sjukskriven efter ett halvår och helt enkelt slutade prestera. Så när minstingen precis skulle fylla tre fick jag möjlighet att lämna företaget mot ett rejält avgångsvederlag (tillsammans med många andra kanske ska tilläggas). Gick hem, läkte ihop själsligt, och njöt av att bara vara i några månader. Pluggade lite. Med hjälp av smarta bollplank runt om mig hittade jag vad jag vill göra, och jobbar numera som informatör och webbredaktör. Saker har hänt runt om, och jag känner mig trygg i valet. Jobbar numera deltid (80%) vilket även maken gör.
Under föräldraledigheten blev det tydligt för mig att jag verkligen älskar mitt jobb och vill göra karriär inom min profession.
Japp. Vi flyttade från Stockholm för att komma närmare familjen och bytte båda från extremt inrutade och stressiga jobb till mer flexibla med stora möjligheter att jobba hemifrån. Vi älskade våra jobb och kommer säkert att vilja bo i Stockholm och göra något liknande igen, men det får bli när barnen flyttat ut. Just nu känner vi att fokus måste vara på familjen, annars kommer vi att ångra det.
Lisa, kan du inte berätta lite mer om hur det funkar för dig! Jag är själv nybliven mamma och läkare och förstår inte hur jag ska få livet att gå ihop sen när jag börjar jobba igen. Jag har faktiskt börjat fundera i banorna på att byta yrke helt.
Jag fick barn när jag var 20 och 22 så jag har bytt inriktning några gånger efter barnen. Valde att köra pussel de första åren, dvs rätt fattig men med olika uppdrag bl.a. sålt försäkringar, var cirkelledare mm fram till de började skolan. Sen körde jag och sambon skiftjobb några år. När de sen lämnade boet startade vi ett par företag och nu jobbar vi ihop, make, en son och jag.
Det här är ju förstås den korta versionen 🙂 Variation efter familjens behov – det har inte varit den lättaste lösningen men den bästa (enligt mig).
Ja, eller är åtminstone på väg. Gjorde ett par mer eller mindre allvarliga försök att ändra ”karriären” innan/när lillan föddes, men kom att fråga mig vad jag egentligen ville, och efter några andra saker hände visade det sig att det skulle kunna gå bra; har startat en ganska lång process, dvs. om några år så…
Tar f.ö. liksom Hanna gärna emot tips från Lisa emot tips på hur man får livet att gå ihop som läkare och förälder, gällande tex. en ”lagom” icke-jourtung specialitet 😉
Hanna, jag tycker det är svårt att fatta mig kort när det gäller sånt här, så jag har skrivit ett blogginlägg.
http://lisasmittilivet.blogspot.se/2016/02/att-kombinera-en-lakarkarriar-med-livet.html
Hoppas det kan hjälpa något.
Hoppas också att du inte väljer att hoppa av. Det finns så många alternativ i detta jobb. Man kan ju bli nästan vad som helst.
Lycka till!
Jag väntar mitt tredje barn, klar narkosläkare sen i ett PR tillbaka. Jag älskar mitt yrke. Jag älskar min familj. Jag har jobbat 100% sen jag fick mina barn. Alltid med dåligt samvete för att de blir hämtade sist på förskolan. Andan i halsen konstant. Får inte till handlingen, matlagning, egen träningstid. Får inte dagar o helger att gå ihop. Inser mer o mer att jag inte kommer att klara jourtunga nätter, vara bakjour. Samt ha tre små barn under 4 år. Vad gör man? Funderar seriöst på att byta specialitet. Men samtidigt försvinner all komp. Detta äter upp mig. Stressmässigt men också tankar som vad ska jag då jobba med?
Jag blev chef efter mitt andra barn, tufft men också flexibelt. Ansvar för andra men också en möjlighet att visa att på min arbetsplats så kan alla kombinera jobb och småbarn. Hämtar och lämnar på förskolan som alla andra – MEN jag tänker ofta att det smartaste karriärdraget/livsvalet jag gjort är att välja en jämställd livspartner och att alltid haft en tydlig kommunikation kring föräldraledighet, förskola, hushållsarbete och livsval. Plus att jag förstås på min arbetsplats är tydlig med att jag vabar, går tidigt ibland och tar ut semester (men om man ska vara ärlig hade jag gjort allt det, förutom vab, även utan barn). Jag får höra ibland att jag prioriterar fel, att karriär t ex kan vänta, men för mig så är det mina barn som gör att jag orkar allt annat OCH jag hade inte kunnat vara enbart mamma. Man måste hitta sin egen väg.
Klokt och inspirerande!
Jag gjorde en helomvändning när jag blev mamma!
Jobbade tidigare inom barnomsorgen. Hade en fast heltidstjänst, som jag var väldigt glad över.
Vi fick barn rätt tätt… 🙂
Fyra barn på mindre än fem år! De tre första planerade o fyran en glad överraskande bonusbebis! <3
Såklart så var jag ju hemma mellan alla barn , fick ju föräldraledigt från arbetsplatsen. Men när föräldraledigheten tog slut o arbetsgivaren undrade när jag skulle komma tillbaka kunde jag inte tänka mig att åka o jobba på en förskola o ge det bästa till andras barn. O sen komma hem helt slut till mina egna.
Så jag sa upp min heltidstjänst! Med en stor klump i magen o tankar om SGI, pensionspengar o massa annat…!
Självklart diskuterade vi o räknade på hur det skulle se ut, o går det verkl att leva på en lön etc… Men vi kom fram till att vi testar o ser hur det går. O det har ju gått rätt bra, #tacksam
Det har nu gått massa år sen dess o jag är huuuur nöjd som helst med att vara hemmamamma på heltid!! <3
Älskar att kunna vara hemma o hänga med våra barn, som faktiskt blev fem tillslut~ jaa det kom en till sen! 🙂
Hämta minsta från skolan, ta hem kompisar, göra läxor ihop, prata om dagen o verkligen hinna med barnen. Bara att vara hemma när tonåringen kommer hem o höra på "Hejjet," i dörren att något inte varit bra under dagen… Ta en fika med fjortisen innan de sticker på träningen… Älskar't !!
Bästa jobbet ever!!!
Kram Jeanette
Jag jobbade som innesäljare och inköpare. När jag var hemma med barn för andra gången 1998 sa jag upp mig, gick en webdesignerutbildning fick sen jobb där jag varit i 16 år! Men under de senaste 15 åren har jag haft företag, gjort uppfinningar, startat ehandel och mycket annat. Idag är har jag, förutom mitt heltidsyrke, även en social business som går i arv till mina barn, perfekt 🙂