Så här glad var jag tidigare idag när jag powerwalkade här i stan med Adrian i vagnen. Foto: Jonas Hansen.
Det här med att ta på sig löparkläderna när jag ska ut och promenera har blivit lite av mental träning för mig. En uppladdning inför det som komma skall.
Fattar förstås att kroppen behöver återhämta sig ett tag till efter förlossningen, men samtidigt känner jag mig väldigt taggad inför att komma igång med löpningen igen. Tidigare idag blev det en skön snabbpromenad här i stan, i Kristineberg, förbi Karlbergs slott och bort mot Birkastan där jag tog en kaffepaus på 7-Eleven. Sedan hemåt igen med raska steg.
Är verkligen glad och lycklig över hur snabbt kroppen har återhämtat sig och är så tacksam över att förlossningen var så pass komplikationsfri. Låter kanske fånigt att hylla kroppen stup i ett, men är det något som verkligen sätter ljuset på kroppens kapacitet så är det just en graviditet och en förlossning. Tänk att kroppen har skapat ett barn liksom, helt galet ju!
Här är jag på väg att persa på milen under Nyårsloppet 2011. Kanske dags för favorit i repris, fast den här gången med Adrian i löparvagnen och 5 km istället för milen? Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild.
Funderar nu över roliga, lagom jobbiga utmaningar att ta tag i under den närmaste tiden. Gissar att snö lär falla här i stan inom kort, hur motiverar jag mig då att ta mig ut med löparvagnen? Jo, genom att anmäla mig till ett lopp! Såg att min idol Simon Wikstrand nere i Helsingborg (han är en av grundarna av Helsingborg Marathon) skulle springa Sylvesterloppet 10 km på nyårsafton med sin son i löparvagnen. Kanske skulle jag kopiera honom och anmäla mig till Nyårsloppet i Vallentuna, som jag ju har sprungit ett par gånger – men den här gången med vagnen (dock inte den på bilden högst upp utan en annan som just nu ligger i källaren)?
Fast i så fall får det bli 5 km och inte milen. Det borde jag väl hinna innan Adrian blir hungrig igen 😉 Vad tror ni om det, kan det vara något?
Jag känner igen mig i dig, 5 månader efter min andra sons ankomst sprang jag GBG:S varvet, jag ville ha ett mål som motiverade mig…
I efterhand kan jag se att det var oklokt av mig, löpningen som jag tidigare älskat och känt sån frihet inför blev nu tvingande och jobbig. Men istället för att inte springa loppet trots mina känslor så kanske jag ville bevisa ngt både för mig själv och andra? När jag väl uttalat något så håller jag det….och hejarop och imponerande kommentarer från omgivningen om min superkropp och dess förmåga att komma i form var ju smickrande.
Trots att det snart är 6 år sen så har lusten att löpa inte infunnit sig på samma sätt som innan. Vad vill jag säga med detta då? Jo, att du ska va rädd om din kärlek till löpningen och bara göra det som känns lustfyllt! Det önskar jag att någon sagt till mig! Kram och lycka till!
Så länge barnmorskan säger ok för löpning så tror jag att du kan ta 5an i nyår. Jag hade nog tagit lite hjälp av någon PT som har specialkompetens på nybliven mamma.
Jag tror att du kommer bli positivt överraskad över din kropp igen när du kör igång med träning ’på riktigt’ igen. Med stor sannolikhet kommer du upptäcka en ny fart, ny styrka i din mammakropp.
Har älskat din blogg länge för dina bra inlägg men något säger mig att det kommer bli ännu bättre 🙂
Heja dig och grattis till din pojke.
Tack fina Chatrine!
Antar att det är en löpvagn du har i källaren. Man får tänka lite på nackstabiliteten på så små bebisar som din kommer vara om en månad, den finns ju inte där och att då skumpas runt halvsittandes i löpvagn är tveksamt, i vanliga vagnar är rekommendationen 9 månader så länge som barnet klarar att sitta själv .Nu antar jag att du säkert har fått hängmattevarianten från Thule- men ändå -är det ett självändamål att löpa med vagn (för att det typ är coolt)? Varför inte lämna bebis med pappan i vagnen/bärselen under de 25 min du är borta? Det känns lite mysigare för bebisen än att ligga o frysa i en slags rullande kuvös…. Är själv löpare och mamma och jag kan känna igen mig i ivrigheten men nu när barnen är större och jag har fått perspektiv så inser man lite vad man gör för sin egen skull (typ egoboost) och vad som är för barnets skull….
Passa på att gör detta för din egen skull är mitt ”råd”!