Hur ska man våga kalla sig löpare när det finns så många självutnämnda experter därute som vet exakt hur fort en ”riktig löpare” ska springa? Jo, det ska jag tala om! Fortsätt bara att läsa 😉
Jag lovar att jag inte överdriver om jag säger att jag hör och läser varianter på detta tema exakt varje dag:
”Nja, jag skulle inte kalla mig för löpare. Jag lufsar mest, jag är förfärligt långsam.”
Och jag förstår mekanismerna bakom det där. De flesta vill liksom safe:a upp och förebygga reaktioner som kan vara negativa för det lilla löparsjälvförtroende man kanske har hunnit bygga upp. Så då är det bättre att prata ner sig själv, för att inte riskera att framstå som bättre än man är.
LÄS OCKSÅ: Träningsstress. Så. Jäkla. Onödigt.
Men vad är då problemet med att uttala sig på det där sättet? Jo, det blir till slut en sanning. Upprepar man något tillräckligt ofta så blir det till slut sanningen, oavsett hur det egentligen ligger till. Supertrist förstås – och förödande för ens utveckling som löpare. För visst är det tryggt och skönt att klamra sig fast vid sargen och inte våga stå för att man faktiskt vill något mer?
Mitt bästa tips här: fake it ’til you make it! Visst, det kan låta hur läskigt som helst till en början. Men med tiden kommer det här att bli din sanning! Du är löpare! Du springer! Och du är grym! Enkelt? Javisst – men samtidigt svårt att frångå gamla mönster. Det är jobbigt att byta spår, men när du väl har vågat så kommer också utdelningen i form av mycket bättre självförtroende och roligare träning.
LÄS OCKSÅ: Jag är inte lat! Jag är smart!
Har du någonsin hört en framgångsrik idrottare säga att ”Näää, jag är nog inte så bra på det här egentligen. Jag kommer nog att förlora.” Exakt! Så varför inte låna deras inställning och mentala knep och applicera på din egen träning? Och skulle någon Fikarumsskrävlare eller annan självutnämnd expert ha negativa åsikter om din löpning: stäng av. Lämna rummet. Kväv diskussionen i sin linda.
Du har inte tid med negativ energi – man lever bara en gång! Nu kör vi, okej?
Foto bilden ovan: Jonas Hansen
Jag lekte löpare till jobbet i morse! Friskt väder och jag mötte likasinnade. En del snabbare en del långsammare men vi löpte.
Du ÄR löpare! Härligt jobbat! Friskt var ordet 😀
Om du springer är du en löpare!
Oavsett om det går fort eller långsamt, är snyggt eller fult, långt eller kort, det spelar liksom ingen roll för så länge vi tar oss fram löpandes så är vi löpare. Så tänker iaf jag 🙂
Så är det! Amen på den 🙂