runners_feet

Är löpare humorlösa? Åtminstone så kallade ”riktiga” löpare? Foto: Flickr.com.

”Varför är många så kallade ’riktiga’ löpare så humorlösa?”

Den frågan fick jag nyligen av en bekant. Tänkte efter ett tag. Är folk som tar sin löpning på största allvar, oavsett nivå, humorlösa? Tja, kanske.

Har själv stött på en hel del känsliga löparegon (tyvärr oftast manliga) som inte verkar klara av att en kvinna, som dessutom har mage att vara ”långsam”, också har mage att kalla sig löpare och dessutom får så pass mycket utrymme i media. Trots att hennes miltid inte är något särskilt att hänga i granen. När det i själva verket borde vara de, med sina fantastiska miltider, som står i centrum.

LÄS OCKSÅ: Nybörjarlöparens överlevnadsguide

Vad kan det här bero på? Bra fråga. Löpning är den kanske tuffaste idrotten man kan ägna sig åt, särskilt om man har höga ambitioner. Klart som sjutton att de som anser att de tränar hårdast och lyckas relativt bra borde få synas och höras mer. Men tyvärr är det inte alltid så att det är just de här personerna som är mest spännande. Ibland kan det vara så, men inte alltid. Jag tror också att vi vanliga dödliga har behov av inspirationskällor som befinner sig på olika nivåer. Det elitlöparna pysslar med kan många gånger uppfattas som i det närmaste science fiction av mindre avancerade löpare.

LÄS OCKSÅ: ”Egentligen har jag inte kroppen för det, men…”

Men åter till humorlösheten. Kan det vara så att man inte orkar skämta när man tränar så pass hårt? Eller är det en viss personlighetstyp (typ humorlös) som lockas att löpträna extra hårt? Tror mest på det senare. Kanske är det dags att sluta ta sig själv på så stort allvar? Faktum är att de riktigt duktiga elitlöpare jag har mött (med en del undantag såklart) har mycket mer humor än de som är någon form av ”semi-elit”. Fast det är ju bara min personliga erfarenhet.

Nu är jag nyfiken på era!

Share: