”Tjejstryk vill man ju inte ha, höhöhööööö!!”
Alltså, en grej som har irriterat mig en längre tid. Det handlar om det här med män som är rädda för så kallad ”tjejstryk”.
Kan någon förklara för mig vad det är som gör vissa män så infernaliskt rädda för att en kvinna ska springa snabbare än dem? Exakt vari ligger förnedringen? I det faktum att kvinnan är kvinna? Eller vad?
Stöter på detta citat i olika sammanhang och blir lika irriterad varje gång. Har intervjuat flera kvinnliga elitidrottare i min podd Maratonpodden som vittnar om samma sak: det finns förvånansvärt många män som blir nästintill tokiga när de håller på att bli frånsprungna/fråncyklade/frånåkta eller vad det nu kan vara.
Hallå, kan någon förklara?! För jag fattar inte, jag blir bara matt…
Hej Petra. Jag har en kollega (kvinna) som är löpcoach vid sidan av jobbet. Jag frågar henne ofta om råd och får kloka tipps och bra hjälp. Hon springer ifrån mig alla dar i veckan oavsett distans och jag tycker det är skithäftigt.
Underbart att höra!
Låter jättetrevligt och lyxigt med
en egen (kvinnlig) löpcoach, Per!
Let me tell you, people, följande:
För normalbegåvade Alfahannar,
oavsett ålder, existerar inte att
det skulle vara något krux med att
ligga bakom ett välsvarvat löpande
fruntimmer. Tvärtom! Ju mer
välsvarvat, vältränat; desto mer tåga!
Naturligtvis torde detta omvänt gälla
även för Alfahonor, oavsett ålder – ja,
förutsatt att normalbegåvning föreligger.
Härutöver gäller givetvis hatten av
för alla individer, oavsett kön, som
efter egna förutsättningar tränar och
tävlar för främst hälsans skull. – Japp!
Jag förstår det inte heller, men kan erkänna att jag tycker det är rätt kul att reta mina manliga kollegor de gånger jag sprungit snabbare än de – just för att det tar sådan skruv…
Jag har absolut inget emot att bli frånsprungen av varken män eller kvinnor. Men varför är det så kul att springa om just killar som du brukar nämna i podden då och då?
Diggar din podcast för övrigt! Gör gärna länge avsnitt!