New York Marathon är ett av loppen som Susanne Plato har sprungit. Foto: Privat.
Lördag och dags för ännu en ”Veckans löpare”! Den här gången vill jag presentera Susanne Plato, 40, som bor i Ramlösa utanför Helsingborg. Hon är gift med Henrik, har fyra barn (Alva 13, Sophie, 12, Hannes 10, Rebecca, 10) och jobbar på Ikea IT.
Hur länge har du löptränat?
– Jag började löpträna för tre år sedan. Jag har inte tränat någon löpning eller annan träning tidigare.
Hur kom det sig att du började?
– Satt och pratade med en kompis som skulle anmäla sig till Helsingborg Marathon. Då tänkte jag ”Är hon helt galen” Men sedan funderade jag och blev själv lite sugen och tänkte: vad häftigt att få springa sitt första maraton i sin egen hemstad på premiären av Helsingborg Marathon! Så jag började träna, gick från att aldrig ha sprungit/tränat till att träna till ett maraton, på ett år.
Ungefär hur kan en träningsvecka se ut för dig just nu?
– Just nu tränar jag 3-4 gånger i veckan: ett distanspass, ett back/intervallpass och ett långpass. Sedan har jag ett styrkepass också i veckan.
Vilka är dina eventuella mål med träningen?
– Jag har insett att jag behöver ha mål för att fokusera på träningen. Första året hade jag Helsingborg Marathon som mål, sedan tänkte jag att om jag nu ska springa ett maraton till i mitt liv så ska det vara New York Marathon. Efter det sa jag att det kommer ju inte gå att toppa den upplevelsen så nu får det räcka. Men någon månad efter det anmälde jag mig till Stockholm Marathon i juni i år…
Tränar du något annat än löpning, i så fall vad?
– Ett styrkepass i veckan.
Vilken är din syn på kost? Hur äter du?
– Jag älskar att kunna njuta av mat och dryck. Livet är för kort för att välja bort njutningssakerna. Det är en anledning till att jag springer, just för att kunna äta och dricka det jag vill! De få gångerna jag tänker på kosten i samband med träningen är om jag har ett maraton, då laddar jag lite extra med kolhydrater dagarna innan.
Pryl du inte kan vara utan på löpturen?
– Min Garminklocka (Forerunner 225).
Ditt bästa löparminne?
– Det måste vara när jag sprang New York Marathon förra året och kom över Queensboro Bridge och hörde ett muller. Förstod inte riktigt vad det var förrän man kom av bron in på Manhattan och såg ett hav av publik på båda sidorna av 1st Avenue. Det var musik, publik som stod och klappade, hejade, gjorde high-fives och dansade. Jag sprang och hade gåshud samtidigt som tårarna rann. Jag sprang och tänkte ”Wow, jag springer New York Marathon, jag springer i en av världens coolaste städer. Tänk hur mångas dröm jag lever just nu!”
Till sist: DITT bästa tips till andra som är sugna på att börja springa men inte får tummen ur och hittar motivationen?
– Jag läste Martina Haags bok ”Heja Heja” och blev superinspirerad. Hon beskrev verkligen hur jag själv kände när jag började. Jag orkade inte ens hålla igång i fem minuter innan jag dog och gav upp för det var så jobbigt. Men mitt tips är: sätt upp ett mål och att ta det försiktigt. Skynda långsamt! Se om det finns en löpargrupp i din hemstad du kan vara med i. Jag började springa med Löparglädje i Helsingborg, som är en löpargrupp där man är välkommen både som nybörjare och avancerad löpare. I den gruppen träffade jag mina bästa löparvänner och vi träffas så ofta vi kan och springer långpass ihop. Vi älskar att springa i varandras sällskap och gillar färgen rosa. Därför kallar oss för #pinkrunnershelsingborg. Tillsammans blir det roligare och enklare. Tillsammans är vi starka! Om någon sagt till mig för fyra år sedan att jag skulle ställa min klocka på 7.00 en söndagsmorgon för att bege mig ut och springa med fem tjejkompisar i snöblandat regn och blåst skulle jag aldrig ha trott dem!! Men nu gör jag det med ett leende på läpparna och efter passet längatar jag redan till nästa.